Citat:
Ursprungligen postat av
LKVN
Nu kan jag svara på detta inlägg då jag med egna ögon sett pappers artikeln som länkats
i tråden, att en skribent tidigare klippt och klistrat ihop ett citat ifrån Aftonbladet plus kunde
jag inte ta på allt för stort allvar.
Allt som räknas upp i artikeln hör ihop med ADD och Asperger, inte endast problem med
social interaktion som du påstår. Egocentrisk, brist i empatin, sårbarhet för stress och
specialintressen är typisk för KJ:s funktionsnedsättningar likaså kan deras
verklighetsuppfattning vara annorlund mot en "normals" uppfattning. Ävenså är depression
vanligt. Att du sedan drar paralleller till dina nära med dessa diagnosers typiska kännetecken
får jag helt lämna bort, du är tyvärr allt för partisk där.
Jag ser också att du fastnat för att KJ har våldsmättat tankemönster, det låter
"saftigt och spännande" men är det verkligen det? Helt säkert har det sin förklaring i
att KJ och en vän en kväll pratat om hur det perfekta mordet skulle utföras.
Det räcker att du har en "våldsfantasi" med osäker gräns mot verkligheten så dokumenteras
detta, tex i RPU:n. Som du minns lade dom inkompetenta förundersökningsledarna stor vikt
vid detta jag däremot tror inte alls detta tankemönster har med mordet att göra,
eftersom jag inte tror mordet var planerat. Möjligtvis att detta tankemönster har ett visst
värde i riskbedömningen men riskbedömningar ger jag inte mycket för alls.
Vad som blir trist är att du med dina inlägg medvetet eller omedvetet ideligen skyller
mordet på hans diagnoser, det är ganska säkert inte asperger och ADD:n som ligger
bakom detta dåd. Jag menar hur många gånger har du inte malt om hans specialintresse,
"leksaksgevär", vad fan har det med brottets art att göra egentligen ??
Varför får jag på sistone hela tiden känslan att du kommenterar något annat än det jag faktiskt skrivit? Läs gärna det jag skrivit fler gånger, för så himla oklart tycker jag faktiskt inte att jag har uttryckt mig.
Jag har inte påstått att brist på empati eller en fixering vid specialintressen inte skulle vara typiska för AS. Vad jag fann det nödvändigt att påpeka är att det INTE förhåller sig så att du automatiskt har dessa problem bara för att du har en AS-diagnos.
Det har faktiskt ett visst intresse även för tråden att slå fast detta en gång för alla. Varken AS, ADD eller ADHD är "sjukdomar" i samma bemärkelse som diabetes eller en lungtumör av en viss typ är det. Det är diagnoser som ställs utifrån observerat beteende, utan någon koppling till vilka bakomliggande neurologiska, genetiska eller psykologiska faktorer som kan ligga bakom. För att få diagnosen krävs att ett visst antal, men inte nödvändigtvis alla av kriterierna är uppfyllda. Att olika personer lider eller inte lider av vissa av de problem som hör ihop med varje enskilt diagnoskriterium är bara vad man kan vänta sig
eftersom olika individer med all sannolikhet har helt olika bakomliggande orsaker till att man fått diagnosen. I vissa fall handlar det om ett genetiskt arv, vilket bl.a. Gillberg kunnat konstatera i sin forskning. I andra fall kan hjärnskador misstänkas som i sin tur kan ha flera bakomliggande orsaker. I många fall är det säkerligen en kombination.
Jag har svårt att tro att man skulle sätta en AS-diagnos på någon som inte hade problem med social interaktion och att förstå och tolka andras signaler, även om kriterierna i övrigt var uppfyllda. Men annars kan det nog variera ganska friskt. "Klumpighet" brukar nämnas som ett typiskt AS-drag, men långt ifrån alla med AS är klumpiga, vare sig fin- eller grovmotoriskt. Detsamma gäller empati i betydelsen att ha ett inkännande och medlidsamt psyke bara man förstår att någon är ledsen eller i behov av hjälp/stöd. I de fall jag tänker på så är det ena nyligen konstaterat genom klinisk testning att någon sådan brist inte föreligger hos personen. I det andra fallet är det många års relation och även ingående diskussioner med andra som också känner personen väl som drar samma slutsats. Så det är inte något "partiskt" önsketänkande från min sida det är fråga om.
Just detta gör att det faktiskt är av intresse att få fastslaget att det förhåller sig så i det specifika fallet Kristoffer Johansson att han faktiskt verkar kvala in under alla dessa enskilda diagnoskriterier. Han är alltså inte bara en charmig kuf, utan också en person med begränsad empati för andra och som lätt får olika typer av negativa känslostämningar. Tillsammans med fixeringen vid våld och vapen som tycks finnas och det sociala utanförskapet blir han på det hela taget en mycket mer rimlig gärningsman (allt annat lika) än Berg. Det är det jag velat lyfta fram i tråden, eftersom det fortfarande har funnits några skribenter som envist hävdat det motsatta som ett argument för att Kristoffer skulle kunna vara oskyldig ändå.
Dina analyser av andras arbete vet jag inte riktigt hur jag ska kommentera. Det är möjligt att du utifrån egna yrkeserfarenheter känner till att kriminalvårdens psykologer istället för att prata med den dömde brukar läsa förundersökningsprotokoll och utifrån någon enstaka skrivning i dem sätta etiketter som "våldsmättade tankemönster" på intagna. Berätta gärna om det är så. För så länge jag inte hör annat så förutsätter jag att bedömningen grundar sig på samtal med den intagne och läsning av tidigare journaler, snarare än rättegångsmaterial. Det känns faktiskt inte mer grundat än ditt påstående att KJ:s BUP-journaler inte kan ha innehållit någonting som pekade på en ökad risk för våldsbrott, utan bara åberopades av ren inkompetens av de dumma åklagarna som inte förstod hur irrelevant det var. Jag förstår faktiskt inte alls hur du så säkert kan påstå något sådant om du inte läst journalerna själv. Själv ser jag det som det logiskt mest troliga att journalerna gicks igenom därför att de faktiskt innehåller bedömningar som åtminstone indikerar att det kan finnas en ökad risk för våldshandlingar .
Ett "våldsmättat tankemönster" kan väl f.ö. även vara en förklaringsfaktor till att någon tar till grovt våld inte som ett resultat av planering. Den vars tankar och känslor rör sig oftare kring våld och våldshandlingar kan väl antas ha en i genomsnitt förhöjd aggressivitet och därmed ökad benägenhet att begå våldsbrott som en följd av upplevd eller verklig provokation eller kränkning?
