Citat:
Ursprungligen postat av
eireann
Det får mig att tänka på en bok jag läste som liten "Den lilla prinsessan", först tar Rami och Amani ganska bra hand om Yara för snart kommer föräldrarna som antagligen kommer att ge dom någon ersättning och stå i stor tacksamhetsskuld till dem.
När de senare får höra att resten av familjen inte får komma så börjar de hata lilla Yara för nu är dom fast med henne. De kan inte skicka tillbaks henne och skulle de sparka ut henne så skulle dom förlora all respekt från den övriga familjen. I deras ögon var dom väl fast med "ungen" och ilskan och frustrationen togs ut på Yara och hon skulle faan i mig jobba för mat och uppehälle.
Jag undrar om Yaras pappa berättade för mamman om ändringen? Kvällen Yara mördades så skrev hon något skämtsamt till Amani om att inte ändra på Yaras nattrutiner (eller vad det nu var) för då skulle det bli så jobbigt för Madelen när dom kommit.
Men det går ju fortfarande inte ihop, för ett avslag på en ansökan ska inte utlösa detta raseri mot Yara. Det hade bara varit så enkelt att de skickat hem flickan. Eller sett de första kontakterna med soc. och skolan som en lättnad och bett dem lösa saken med ett oönskat barn i hemmet. När det blev ett avslag på föräldrarnas ansökan så måste ju saken ha diskuterats i klanen, av klanens män.
Jag har länge anat att det var något med Yara, som gjorde att ingen brydde sig. Kan hon ha sänt ut samma signaler som de tiggarbarn vi möter utomlands, som smutsiga och trasiga tvättar bilfönster vid rödljusen? De finns barn som mördas av poliser i Latinamerika för de anses som lort, och de kallar det för sanering. Kan omgivningen ha märkt att Yara är ett barn som inte betyder något för sin släkt?
Jag tror inte Yara var besvärlig ur det perspektivet de flesta av oss har på besvärliga ungar, snarare tvärtom. Det vi kan ta fasta på, är att så länge den gode mannen levde, så hade Yara det bra. Det verkade ha varit en stabil äldre kvinna.
Man skulle vilja veta vad som utlöste detta behov hos mördarparet att uppfostra flickan med detta dödliga våld. Bristen på empati över ett barn som har ont, haltar och har blåmärken är nog det värsta.
Berättelsen om att Yara fick mer mat än normalt, de sista dagarna i sitt liv visar bara på att någon passar på i sin berättelse att vinna billiga poäng, och framstå som bättre än hon är i denna sorgliga historia.
