Citat:
Ursprungligen postat av
Iobberknoll
Så klart hon älskade sin dotter. Det gör alla föräldrar. För min egen personliga del är det i första hand hennes försök att kohandla till sig "special treatment" för att överhuvudtaget vilja vittna eller uttala sig om Yara, som får mig tveksam till att hon passar in på epitetet "den goda modern"
För det andra avskyr jag människor utan handlingskraft, som att hon t.ex inte försökt driva sina frågetecken kring Yara lite hårdare. Vad har hindrat henne från att kontakta polis eller andra myndigheter i Sverige? De har trots allt känt andra människor i både Sverige och Norge. Varför inte använda sig av ombudet de hade när Rami utsågs till s.f.vårdnadshavare. De hade hittat hans kontaktuppgifter på dokumenten de skrivit under. Antingen är Yaras föräldrar hjärndöda eller så har relationen till Madi och Rami varit betydligt viktigare än Yara och hennes välmående.
Jag tror att bio-föräldrarna hade planerat att få återförenas med Yara. Så som det utvecklades tror jag inte dom kunnat förutse eller i sin vildaste fantasi kunnat ana.
Så länge det gode mannen fanns tror jag Yara var den glada, alerta tjejen. I och med att hon "försvann" och Rami utsågs till särskild vårdnadshavare gick det bara utför, utan någon som helst insyn eller uppföljning. Inget socialt nätverk fanns som skyddade flickan.
Föräldrarna Skypade med Yara hyfsat regelbundet (som jag uppfattade). Madleene blev orolig då hon tyckte Yara hade ett blåmärke. Förklaringen från Madi var att Yara ramlat i skolan. Biopappan ringde upp rektorn för att förhöra sig om saken men blev försäkrad om att hon gjort sig illa på skolgården och att Yara var så duktig i skolan.
Vid ett annat tillfälle krävde han att Madi skulle ta telefonen och ge de till en lärare i skolan, han var orolig för Yara och ville prata med läraren. Madi hade "stormat" in under en lektion med telefonen i högsta hugg och med bio-pappan i andra änden av luren.
Även då blev han lugnad av vad som läraren sa.
Jag är övertygad att dom var oroade för Yara och hur situationen utvecklades. Det fanns ingen "ångerrätt". Sverige skulle aldrig skicka ett barn tillbaka till Gaza.
Yara hade (med rädsla) lärt sig alla förklaringar till skador; lekparken på skolan, småbarnen eller ramlat i trappen.
Jag vet att de kan låta som ett försvar för deras beslut att skicka Yara till Sverige. Det menar jag inte men jag tror inte annat än att dom trodde att de skulle vara bra för Yara, och naturligtvis för hela familjen.
Så länge Yara hade en god man tror jag att det var rätt bra.