8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

När det gäller att stå upp för sin mördade dotter håller jag fullständigt med dig hon borde inte ställa krav när det gäller att sätta dit sin dotters mördare.
För bara ett par år sedan gick jag själv igenom en vårdnadstvist med en fruktansvärt manipulativ man där varje anmälan jag gjorde mot honom kom att påverka mig och barnen negativt. En domare i tingsrätten ansåg efter att ha hört barnens pappa sitta och gråta i rätten att jag inte längre kunde träffa barnen utan övervakning eftersom jag tvingade barnen att ljuga om alla hån, knuffar och grepp pappan utsatte dem för. Under ett halvår hade han enskild vårdnad om dem och under den tiden fick socialtjänsten in 10 anmälningar från grannar och skolan. Det var min äldsta dotter som så småningom fick slut på eländet, hon spelade in honom på telefonen när han blev riktigt arg vilket blev polisanmält. I våras 2013 fick jag permament vårdnad om barnen och sedan dess har han bara träffat barnen en enda jäkla gång.
Vad jag har lärt mig är att när man söker hjälp så måste man kunna bevisa det man sagt. Att barnen säger något och även säger det till andra är inte nog för då blir man anklagad för att ha påverkat dom och på det viset utsatt dem för psykisk misshandel.
Det här är vad jag som återinflyttad svensk lärt mig om hur det fungerar i Sverige, hur kan då Madleen som kommer från ett område där kvinnor inte har så mycket att säga till om utanför hemmet ha en aning om hur hon kan söka hjälp för sin dotter?
Jag försvarar henne inte men samtidigt känns det fel att hänga henne vid korset innan vi har alla fakta.

Tack för en utmärkt sammanfattning. Och slutklämmen är väl tyvärr den rimliga och logiska utgången i fallet.

Ibland så finns också helvetet i de små detaljerna. För mig är det bilden av Yara med en liten plastödla som enda skydd i livet. Hon kämpade så och hon måste ha hoppats så mycket.

Detta med ankarbarn har pågått i decennier och fast fenomenet är välkänt har dess negativa följder för barnen inte diskuterats, på grund av medias vilja att mörklägga.

Många ankarbarn, som i media kallas ensamkommande flyktingbarn, är varken ensamma, flyktingar eller barn. Många av dem har, som Yara, nära släktingar i Sverige och placeras då ofta hos dem. I de flesta fall är det inte särskilt traumatiskt för ett "ensamkommande flyktingbarn" i de senare tonåren att få bo hemma hos sin moster, faster, morbror, farbror, äldre syskon eller kusin. Många svenska ungdomar är ju utbytesstudenter i främmande land i den åldern. "Ensamkommande" betyder i dessa fall alltså inte att de saknar sociala relationer. "Flykting" kan de inte heller automatiskt kallas eftersom många saknar flyktingskäl och kommer till Sverige för att förbättra den ekonomiska situationen för sig och sin familj. "Barn" kan man också sätta frågetecken för eftersom de saknar ID-handlingar och själva uppger sin ålder, vilket inte kontrolleras särskilt noga i Sverige. I andra länder gör man medicinska tester.

Syftet med ankarbarnet är alltså att skaffa en hel familj uppehållstillstånd i Sverige, eftersom Sverige anser att ett minderårigt barn ska förenas med sin familj om familjen ger sig till känna, och föreningen ska ske i Sverige. Annars kunde man tänka sig att barnet återsändes hem till sin återfunna familj. Det verkar faktiskt rimligare.

Enligt vad jag vet gör t ex Norge inte så. De kollar för det första åldern mer noggrant än Sverige. Om den sökande anses vara under 18 år får hon/han uppehållstillstånd till 18-årsdagen och skickas då tillbaka till hemlandet. Det är väl en bra lösning. Varje land ska förstås ta ansvar för sina medborgare och egentligen skulle man kunna återsända även barn under 18 år. Det har diskuterats om man skulle finansiera barnhem i hemlandet dit de "ensamkommande flyktingbarnen" kunde skickas och det är väl också tänkbart.

Norge har mycket färre "ensamkommande barn" än Sverige och det är väl troligen för att man inte har lika mycket att vinna där jämfört med Sverige.

Tanken för familjerna som skickar iväg med "ensamma barn" är att antingen få hit familjen på anknytning eller att "barnen" ska göra en lysande karriär och bli läkare eller advokat och få jättehög lön så att hon/han ska skicka massor med pengar hem till familjen. Jag har inte sett någon undersökning om hur det verkligen går för de "ensamkommande barnen". I en artikel i DN för flera år sedan nämndes i förbigående i en artikel om narkotikaproblemen på Plattan i Stockholm att en av missbrukarna där hade en bakgrund som "ensamkommande flyktingbarn". Och det är väl egentligen troligare att de hamnar där än att de kan göra en lysande karriär i ett land där de möter ett nytt språk och ett annat utbildningssystem.

Jag hoppas att fallet Yara startar en debatt om riskerna med att skicka iväg småbarn som ankarbarn och att man studerar de psykiska följderna för barn/ungdomar som skickas iväg från sin familj med stora förväntningar på att de ska bli familjens räddare och försörjare.

Och jag hoppas att Sverige så snabbt som möjligt inför samma regler som Norge. Det skulle vara humant mot de barn som annars skulle användas som brickor i ett cyniskt spel.

Tråden är lång. Vill någon svara på följande frågor vore jag tacksam.

Asylsökande, tillfälligt uppehållstillstånd, permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap?
Vem har vad?

Yara: asylsökande ensamkommande flyktingbarn?
Madi: har/är?
Rami: har/är?


Här beskrivs olika orsaker till ensamkommande barn och jag har plockat ut några som verkar näraliggande i Yara-fallet. Ankarbarn står det om lite längre fram i texten men det har jag inte tagit med:


Edit: Begreppet "ankarbarn" används i ovanstående rapport, men förfarandet hade försvårats redan då, 2004.

Det värsta i just det här fallet är att Yara hade bara behövt en enda människa som inte gav upp. Jag tänker då på alla misstankar som redan fanns och alla människor som anade oråd.

Det fanns inte någon som kunde samla alla dessa olika trådar och dra slutsatser. Berodde det på att ingen brydde sig? Nä, det tror jag inte. Snarare berodde det på att ingen var tillräcklig envis.

Jag tror att du brydde dig, men du hade inga konkreta bevis att använda. Madleens situation var den motsatta. Hade hon bara varit tillräckligt envis så hade bevisen ramlat in ett efter ett.

Min erfarenhet är också att man blir som en ilsken pitbull när det gäller ens barn. Avstånd är ingen ursäkt. Okunskap är ingen ursäkt. Kan man skypa kan man googla.

Så vitt jag förstår har alla PUT (Permanent Uppehålls Tillstånd).

Det är därför jag tror att Yara blev såld. Ingen brydde sig.

Ja! Den här tillströmningen av ensamkommande barn döljer mycket elände.
Och var tar de upp emot 1000 försvunna barnen vägen? Många tror att Sverige är en transitstation och att de säljs vidare till andra länder.
Läs gärna mitt inlägg här:
(FB) 8-årig flicka misstänkt mördad i Karlskrona

Läs mer: http://www.expressen.se/nyheter/tusen-ensamkommande-flyktingbarn-forsvunna/

Så Yara hade redan hunnit få det?

Yaras föräldrar, är det känt om även de sökt asyl i Sverige?

Så var tog Hamilkar vägen? Jag litar mer på en moderator än en ge mig mer pengar, som dessutom är ny reggad... Hamilkar pm:a konto nummer så bidrar jag med 200

Eftersom barnen kommer tilsammans med Madleen så antar jag att de inte åker tillbaka till Gaza.

Mig veterligen har de inte sökt asyl. Än. Men jag har för mig att de var på väg/eller försökte ansöka precis innan Yara mördades.

I deras fall hade jag sökt mig annorstädes.

Ur minnet fick Yara det i juni/juli 2013.

Ja, dom ansökte om det. Pga att reglerna ändrades våren 2013 (blev svårare med anknytningsinvandring) så fattades ingen beslut utan det sköts framåt, troligen beslut först 2015. Tanken var att dom skulle komma hösten 2013.