Tråden om Jack the Ripper

Charles Cross är mycket intressant.

Är ingen "ripperolog" egentligen, men hyfsat inläst, brukar byta main suspect ungefär vart tredje år...

Gått från Druitt, förbi någon ej "känd" (The lodger, typ) till Tumblety men hela tiden har "nedtystningsspåret" gnagt - och där passar David Cohen såsom hand i handske. Går man på dess förutsättningar;

1) "Polisen visste" - men ville inte ha pogromer i East End, etc.
2) In på dårhus, dör där tämligen snart.
3) Fullständigt galen, ofta utagerande våldsam, tror inte någon som begår Kelly-slakten kan vara en normalt fungerande 9 till 5-människa.

Allt detta pekar i Cohen-riktningen, eller..?

EDIT: vad säger Glenn? (sambon rekommenderat din bok, SKALL plöjas!)

Hej Gogge,

Martin Fidos David Cohen-teori är mycket intressant och utgör till vissa delar en bra förklaring på de hål som finns i utpekandet av Kosminski, bland annat tidpunkten för hans död, hans grava extrema psykotiska tillstånd etc. som nästan får honom att framstå som närmast förståndshandikappad (och därmed ledande till tveksamhet om han egentligen skulle varit kapabel till att utföra morden utan att upptäckas och varje gång försvinna spårlöst), inga kända tecken på aggressivitet elelr mordbenägenhet etc. David Cohen passar bättre in på Jack the Ripper, både personlighetsmässigt och sett till tidsaspekten.
Dock är Cohen-teorin otroligt snårig och komplex och i sina värsta stunder kan den kännas väl tillrättalagd, krystad och onödigt fabulerande. Problemet är också att det saknas egentliga bevis för att Cohen skulle vara identisk med den syfilis-skadade Nathan Kamininski som Fido menar försvann spårlöst strax före Rippermorden. Det är mycket intressanta tankar - som för all del hänger bra ihop - men det är trots allt bara spekulationer och teorier utan någon egentligen dokumentation som skulle utpeka Cohen som Jack the Ripper. Det är byggt på indicier, inget annat, om än baserat på bra research och logiskt tänkande.

jag har redogjort för allt detta i min bok - både för och emot.

Problemet med Mary Kelly är också något jag tagit upp i boken och hennes fall har varit omdiskuterat sedan 1990-talet. Min känsla har alltid varit att det innehåller oroväckande personliga inslag i och med sin grad av extremvåld plus att lemlästningarna saknar den noggrannhet och det tydliga fokus på vissa delar av kroppen (som livmodern) som vi kan se hos de andra offren, trots att mördaren i Kellys fall kunnat jobba mer ostört och inte riskerat att bli tagen på bar gärning av en patrullerande konstapel. Senare research har även visat att Kelly hade en gammal flamma vid namn Flemming som var känd för att vara våldsam och som rykte in på mentalsjukhus en tid efter Rippermorden. Liknande grova fall av lemlästningar har de facto registrerats vid andra tllfällen. begångna av pojkvänner eller äkta män, något inte minst FBI och engelska kriminalare och rättspsykologer kan vittna om.
Men som sagt, the jury is still out och det vore ett misstag att uttala sig tvärsäkert i någondera riktning. Att det skulle vara en sorts kulmination på Rippermorden är trots allt lika fullt möjlig. Det korta i kråksången är, att vi vet helt enkelt inte, men att vi borde hålla dörren öppen för andra alternativ. I min bok har jag endast tittat på de fakta som föreligger utan att ta egentlig ställning och det är en position jag vidhåller än idag.

Själv tror jag inte på någon nedtystningsteori från polisens och myndigheternas sida (eller annan form av konspiration) - pressen på polisen att identifiera och fånga Jack the Ripper, såväl från allmänheten och tidningarna som från Queen Victoria var så kraftig att de inget hellre hade velat nämna hans namn offentligt om de kunde. Metropolitan Police blev hårt åtgångna och kritiserade för deras oförmåga att avslöja Uppskäraren och det känns inte trovärdigt, trots de antisemitiska strömningarna i East End, att de skulle hålla hans identitet nedtystad.
Dessutom - och detta är viktigare! - studerar man uttalanden och interna polisdokument från olika polisbefäl så nämner de olika tänkbara namn och inte ett specifikt, och en del erkänner till med öppet i interna brev att de inte kunnat avslöja mördarens identitet. Sammantaget blir det därför helt tydligt att det inte fanns någon generell koncensus hos de polisiära myndigheterna om vem mördaren var, och att fallet faktiskt inte ansågs löst från officiellt håll.

Trevlig läsning.

Tack för feedback Glenn - och lovar att plöja din bok!

Det du skriver väcker tankar, bl a ang Mary Kelly - kan det t o m vara så - som du antyder - att the canonical five som man ibland velat utsträcka till betydligt fler (och i t ex Tumbletys fall avsevärt fler) kanske ska ses som fyra!!!

Exciting it is... minns när jag satt på universitetsbiblioteket (SU:s) och "ripperforskade" - detta var innan Internets tid young fellows! - och då fann jag en extrem pastor el liknande i någon skrift. Obs! Detta var inte hos Rumblelow eller något av standardverken kring fallet - utan det hade lite grundforskningstouch där jag letade i samtida nummer av Londons tabloidpress. Det skulle rört sig om en konservativ kristen toker som went on a killing spree för att moraliskt restaurera Whitechapel... who knows...

Laddade ner den här samlingen från Piratebay:

Bloody London - Declan McHugh (2012)
The Complete History of Jack the RIpper - Philip Sudgen (1994)
East End Murders (2008)
Jack the Ripper - An Encyclopedia (2001) - PDF
Jack the Ripper - Mark Whitehead (1998)
Jack the Ripper: The Definitive History - Paul Begg (2003)
Jack the Ripper: The Secret Police Files - Trevor Marriott (2013)
Jack the Ripper and the London Press - L Curtis (2001) - PDF
London's Shadows - Drew Gray (2010)
Portrait of a Killer: Jack the Ripper - Patricia Cornwell (2002)
Scotland Yard's Prime Suspect - Robert House (2011)
The Complete and Essential Jack the Ripper - Paul Begg (2013)
The Complete Jack the Ripper - Donald Rumbelow (2004)
The Diary of Jack the Ripper - Shirley Harrison (2010)
The Jack the Ripper Location Photographs - Philip Hutchinson (2009)
The London Underworld in the Victorian Period - Henry Mayhew (2005)
The Worst Street in London - Fiona Rule (2008)
Beyond the Tower - A History of East England (2011) - PDF
Naming Jack the Ripper (2014)

Om ens tid är dyrbar, vilka ska man absolut undvika att läsa? Patricia Cornwell och Shirley Harrisons alster är väl mest trams antar jag, men utöver det?

Har redan läst Glenn Lauritz och Rumbelows böcker.

Sorry för lite sent svar, men The Complete History of Jack the RIpper - Philip Sudgen (1994) bör du ödsla tid på att ta dig igenom.
Gällande Jack the Ripper - An Encyclopedia (2001) - PDF. Läs den inte från pärm till pärm för tusan, utan använd den som en uppslagsbok.
The Jack the Ripper Location Photographs - Philip Hutchinson (2009) handlar främst inte om JtR, men är ändå väldigt läs- och (framför allt) sevärd.
Cornwells bok kan du läsa i rent humorsyfte-det gjorde jag.

Kan passa på att komma med ett par boktips också.
http://www.casebook.org/ripper_media/book_reviews/non-fiction/jtrsourcebk.html
http://www.casebook.org/ripper_media/book_reviews/non-fiction/jack-the-ripper-scotland-yard-investigates.html

Hoppas det går bra med läsningen och att du hittar något matnyttigt.

Vill du utveckla, har du egna teorier, åsikter om just Cross?

Håller helt med om att Cross är intressant. Nedan kan man läsa varför i The Telegraph. Eftersom han var den som var först på plats när Nichols hittades på Bucks Row och omständigheterna är tvetydiga, borde polisen kollat upp honom noggrannare. Nu var han bara ett vittne bland andra.

http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/law-and-order/9512928/Was-Jack-the-Ripper-a-cart-driver-from-Bethnal-Green.html

http://www.youtube.com/watch?v=UDJaJNImpV8
MISSING EVIDENCE Jack The Ripper
Ny film om MGM Charles Cross

Väldigt intressant!! Men vad säger ripperologerna om att Martha Tabram + de fem "vanliga" offren alla ingår?

Det där är en numera ganska gammal och omtvistad debatt, som forskarna har fördjupat sig i under närmare 20 års tid.
Som jag skriver i min bok, så har man på senare tid börjat se på de så kallade "Canonical Five" (Nichols, Chapman, Stride, Eddowes, Kelly) med mer kritiska ögon. Idag tvistar forskarna om att det riktiga talet rör sig mellan tre och tio offer, även om den riktiga siffran troligtvis ligger närmare det förstnämnda. Att - som tidigare gjorts - hävda med säkerhet hur många offer man kan tillskriva en gärningsman och placera dessa i en tvärsäker "kanon" är knappast förenligt med seriös forskning när man har att göra med en oidentifierad mördare. Så länge mördaren inte är fångad eller identifierad går ett säkert tal aldrig att fastställa.

Vad gäller Martha Tabram, som en del gärna vill se inkluderad, så har det alltid varit min personliga uppfattning att hon överhuvudtaget inte har i Uppskärarens offerlista att göra.
De rättsmedicinska rapporterna avslöjar att hon mördats på ett sätt som ger uttryck för ett raseri och hämningslöst övervåld med 39 knivhugg och på ett sätt som helt sdaknar Uppskärarens signatur och dessutom utan några som helst tecken på avskärande av halsen, vilket må sägas vara Uppskärarens viktigaste punkt i hans modus operandi. På något sätt har han tystat eller kvävt sina offer till döds eller så att de tappat medvetande, därefter har han skurit halsen av dem för att säkerställa att de var döda innan han satte igång med resten av stympningarna.
I Chapmans fall verkar avskärandet av halsen ha haft en så central roll att yhan nästan avlägsnat huvudet från kroppen helt.
Detta saknas helt hos Tabram, som istället har dödats med åtskilliga knivhugg över hela torson utan fokus på något särskilt område som exempelvis trakten kring livmodern som vi annars ser hos Uppskäraren.

Uppskäraren verkar trots ett abnormt övervåld ha uträttat sina värv under relativ känslokyla och beräkning trots förmågan att i mörker, dåliga förhållanden, risk för upptäckt etc fokusera på vissa områden på kroppen enligt ett specifikt mönster och utföra avlägsnandet av livmodern (i de flesta fallen).
Tabram verkar istället bara ha utsatts för en (möjligtvis) rasande abnormt lagd kund som varit missnöjd och tagit fram kniven i samband med ett raseriutbrott. Tabrams mord förefaller vara utfört i ren affekt och inte efter ett mönster eller särskilt syfte.
Nichols påträffades endast tre veckor senare och tanken att mördaren skulle ha totalt utvecklat ett nytt modus operandi och tillika ett helt nytt syfte med sina stympningar på den korta tiden är enligt min mening nonsens.
De två mördarnas psykologiska profil är enligt min erfarenhet totalt olika.

Graden av våld på Tabram vill gärna få folk att dra förhastade slutsatser men man bör betänka att mord begågna med ofantliga mängd knivhugg på ibland upp till 50 stycken eller mer på kroppen är ingen ovanlighet i kriminalhistorien varken förr eller i modern tid, och när så sker är det oftast utfört i affekt. De prostituerade utsatte sig för enorma risker och detta tillika i ett område där fattigdomen och kriminaliteten var stor. Ser man på den sociala kontexten och geografin är det faktiskt förvånande att inte FLERA grova brott av liknande spektakulära typ inträffade vid samma tid.
Att så dessutom skedde visar dessutom på de stympade kroppar och kroppsdelar som upptäcktes utmed olika delar av Thempsen ända från 1870-talet och en bit in på 80-talet. Att tillskriva Uppskäraren samtliga brutala mord som inträffade under perioden är inte bara löjligt utan även ologiskt, även om de råkar sammanfall i tid och miljö.

Jag tror att Jack the Ripper är minst lika mycket en fantasikreation, ett fenomen som många investerat mycket tid, tankar och energi på och inte gärna vill förlora. I ett våldsbenäget område som detta var frågan om är det ännu svårare att med säkerhet säga vilka som var en speciell mördares offer. Där är helt enkelt för många potentiella våldsmän i området.

Jag tror inte att Elizabeth Stride med nödvändighet var uppskärarens offer. Hon mördades före ett annat mord som mer bär hans prägel så många tror mördaren blev avbruten men det finns väl egentligen inget som direkt bevisar det. Det var väl mest p g a hon mördades en kväll när uppskäraren var aktiv inte så långt därifrån, bara lite senare.

Ibland får jag det makabra intrycket av att seriemördarens offer är så få så att en del misstänksamt vakar över dessa och inte vill se färre mord tillskrivas honom - men gärna fler. Kanske mördade han fler som vi aldrig kommer att känna till och kanske är några av de mord som tillskrivits honom inte hans.

Mysteriet Jack the Ripper, den viktorianska skräcken, rökiga barer, gotiska kyrkogårdar, mörka gränder svagt upplysta av flämtande gasljus, utslagna människor, fattigdom, ensamma, hjälplösa kvinnor som bjuder ut sig och slaktas brutalt om nätterna av en mordisk, hatisk psykopat med lokalkännedom som stryker runt opportunistiskt letande efter offer och som efteråt försvinner snabbt som en vålnad och alltid gäckar polisen.. det kunde lika gärna ha varit en bok.

Historien fascinerar så mycket att folk åker turistrundturer i området för att försöka uppleva atmosfären. Folk gillar ju att bli skrämda - så länge det inte är på riktigt. Mysig rädsla och ren, rå terror är vitt skilda ting - och mördarens offer upplevde det sistnämnda.

Nu är ju romanen förvisso sann, men kanske var där fler mördare, vilket i och för sig inte gör det mindre fasansfullt, snarare tvärtom. Kanske lugnade saker och ting ner sig under början av 1890-talet. Det kan bero på att mördaren av någon anledning inte kunde begå fler mord, men det kan ju även bero på eventuella sociala omvälvningar och projekt som kanske gjorde folks levnadsförhållanden något bättre. Svår misär föder ju alltid våld och det var ju ingen tillfällighet att denna del av London var så hårt drabbat.