Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Man får väl betona det ordentligt: yppigä. Det gör ju redan hen-användare: för att det skall höras att det är hen man säger så betonar man det onaturligt mycket jämfört med om ett han eller hon hade stått på dess plats, och h:et får en flåskaraktär jämfört med i han eller hon, där det snarare försvagas mitt i mening.

I den mån det finns ett "korrekt" uttal för "hen" så ska det ju rimma på "den".

Jo, och det används. Vad jag menar är dels att "hen" får extra betoning i satsen jämfört med vad ett han eller hon hade fått på samma plats, dels att i satser som "Pelle sade att han skulle komma" uttalas han obetonat och med mycket svagt h. Skulle man uttala hen på motsvarande sätt skulle det lätt misstagas för en eller den, varför ordet, men särskilt h:et tenderar att förstärkas på ett sätt som får hela satsen att låta onaturlig -- gärna uttalas ordet dessutom litet långsammare än resten av satsen.

Jag har faktiskt aldrig hört någon använda det i tal, annat än skämtsamt eller rent informerande om ordet som sådant, så jag kan egentligen inte bedöma hur det tar sig i uttryck.

Det är nog särskilt [icke-]markant när h- följer det »att« som uttalas med tydligt -t (konjunktionen, som kan ha varit þat i fornsvenskan).

– {pelle sa’ att ’an skulle komma}

Ironin är att i tal så blir skillnaden liten mellan obetonade { ’an / ’on / ’en / ’ən } medan skriftställaren måste bestämma sig för en vokaltangent som finns och skriva ut h-.

Menar du att [h] hen inte bara är ett normalt uttal av ett [h] som annars faller bort utan att det dessutom har en annan karaktär än vad [h] normalt har i svenskan?

Kan inte minnas att jag någonsin hört någon använda det i levande livet, däremot i radio, då formen av podcast. Men det var då varken i skämtsamt eller informerande syfte.

Jag avser ett h-uttal, men ett som skulle fallit bort om talaren sagt han eller hon istället. Det är som att det bortfallande h:et skulle reducera hennet till ett en eller den, vilket giver lyssnaren för litet information om vilket ord som egentligen sades. 'an och 'on är dels invanda, men dels har de heller inga näraliggande ord de kan förväxlas med. Frågan är om hen någonsin kommer att låta annat än styltigt i tal.

SvD:s fredagkorsord (Kors & Tvärs 24 oktober) har följande nyckel

hen invandrar annorstädes ¹

Lösningen är EMIGRANTEN.

Korsordskonstruktören signerar sig Åsa. SvD är konservatismens sista utpost. Skjut inte budbäraren.

Som ett tidens tecken kan lösare tävla genom att via SMS koda ordet KÄRLEK till fem siffror.

¹ Med versaler, så hən skulle inte fungera.

Det märks tydligt att det var intvingat. Det är så typiskt med de flesta "hen" att det inte skulle behövts. I korsordstexter vore följande fullt tillräckligt:

Invandrar annorstädes

Eller kort och gott, för att spara bokstäver och kanske få striktare semantik:

invandrar därstädes

Ə finns stor å litn.