Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Här är ett exempel på vad jag menar när "hen" används helt onödigt med ett mindre bra resultat:

(FB) Hålla tal i 6 minuter, hjälp??

Stor vän av pronomenet en (jag en person; en person i allmänhet) kan jag inte annat än heja på trenden:

En gör så gott en kan.

SVT har en rykande färsk nyhetsartikel:
SVT: Nytt feministiskt ord på frammarsch

Min förhoppning är att den (han/hon/hən) ska få draghjälp av en (jag en person; en person i allmänhet).

Den goda nyheten är att den som i det enskilda fallet vill vara tydlig, den kan dekorera med lämpliga diakriter: én för en man och ën för en kvinna. Så behöver en inte gå till överdrift med neutraliteten.

– Nu ska ën bara gå in på Lindex och se om det är nåt ën behöver.

– Då går én annan in hos Clas och ser om det är nåt én behöver.

Språklig sidokommentar: SVT är också föregångare på komparationens område med »används allt mer flitigt« – inte »används allt flitigare«. Det är helt OK. Det är mera emfas i två ord än en simpel avledning med -are. Det är också en naturlig utveckling med engelskan som referens: “more frequently” – inte *frequentlier.

Jag som inte har det i min dialekt tycker att det känns väldigt främmande, särskilt i skriven text, men det finns väl inte mycket annat att göra än att acceptera att vissa skriver så nu. Det som oroar mig mest är att man ska börja bli automatiskt utdömd som ond i vissa kretsar om man inte gör det. Vidare är pronomenet man (en) så oerhört mycket vanligare i tal än de situationer där hen kan bli aktuellt att det måste krävas oerhörd koncentration av den som vill vara politiskt korrekt på heltid utan att ha en i sin dialekt.


Det nya skriftspråkliga en ingår nog i samma paket som hen, så chanserna för det är förmodligen små.


Är det här något som har stöd i uttalsskillnader i din dialekt? För mig är det definitivt inte intuitivt klart vad som är vad (utom genom dina genusstruktursupprätthållande exempel ).

Nej, i min alternativa dialekt är »en« (jag en person; en person i allmänhet) verkligen genusneutralt.

På annat håll har jag gjort reklam för én (1) efter norsk-dansk modell, där akuten skulle stå för just 1. Kanske vore èn eller möjligen ęn bättre, för en återskapad strukturell Clas-kund. Skrivningen ën med trema för Lindex-kunden är en hyllning till urfeministen Boëthius med samma trema. Detta blev visst ett grumligt tema.

Detta problem erkänns åtminstone av vissa en-användare själva:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/eften-hen-nu-ska-vi-saga-en


Frågan man och en diskuteras också på subforum "Feminism och jämställdhet": (FB) Ytterligare övergrepp på svenska språket - pronomet "man" ska ersättas av "en"

Lika genusneutralt som "man", vill säga.

I en annan tråd diskuteras sexusböjningarna -a och -e. Efter att ha "löst" problemen med man och han borde rimligtvis genusstasi nu intressera sig för att finna en genusneutral sexusböjning. -i, kanske:

Den yppigi snabbköpskassörskan.
Den starki tyngdlyftaren.

Någon kanske invänder att -a kan användas könsneutralt, men det gäller ju man och han också, och det dög inte för genuspolisen.

Slutvokalen -i blir särskilt i déssa konstellationerna kontraproduktivt. Ljudet i har ofta en ljudsymbolisk laddning av spinkighet och stickighet. Att behålla -skan är också lite kontraprogressivt.

Alternativ i repris, tror jag:

Den yppigə snabbköpskassörən.
Den starkə tyngdlyftaren.

Tecknet ə står för en obetonad kompromiss mellan a och e. Tangenten ə är AltGr+a på ett par tangentbord nära mig.

Oavsett uttal måste ändelsen rimligen kunna skrivas med det svenska alfabetet. Skall vi säga 'ä':

Den yppigä snabbköpskassörskan.
Den starkä tyngdlyftaren.

Det är för komplicerat för att de skulle ge sig i kast med det. Det enda de intresserar sig för är enstaka ord.

Nej, nej, nej! Man kan inte säga att ett ljud beskriver idéer eller mentala tillstånd. De som tror sig göra det ser det de vill se, men det finns ingen som helst objektiv grund för det. Möjligen kan man tala om en grafisk spinkighet, men inte mer än så.

Det skulle väl i de flesta dialekter uttalas på samma sätt som den nuvarande e-formen.