Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Nähä, då har vi väl ingen bostadsbrist. Vi kan därmed upphöra med alla ansträngningar att reformera bostadsmarknaden. Det finns inte heller några som helst trafikproblem i Stockholmsområdet. Alla kommer ju fram till sin destination till slut, även om det kanske tar nån timma extra ibland.

Förstår fortfarande inte oviljan över att ta ordet "bostadsbrist" i din mun. Vad tror du kommer att hända? Blir det ingen avreglerad hyresmarknad om vi säger att vi har en bostadsbrist?


Ska jag tolka detta som att detta är den enda bristen? Dvs, vi har inte stor brist på hyresrätter i attraktiva lägen till hyror som marknaden är villig att betala?

I New York finns det gott om hyresrätter att välja på i attraktiva områden om man har pengar (källa). Fattar inte riktigt var dessa skulle finnas i Stockholm eller Göteborg? Finns det en bostadskö för dyra hyresrätter som jag missat? Vad är kortaste kötiden för en hyresrätt med vitt förstahandskontrakt i Stockholm oavsett läge eller pris? 2 år?

Är det inte helt enkelt bara så att vi har stor brist på hyresrätter? Att det finns en svart marknad är ett tecken på detta. Utan bostadsbrist => ingen svart marknad.

Men visst, vill du vara en språkmagister med en kulturmarxistisk läggning för nyord så kan du ju hitta på ett nytt ord för "vi har ett obefintligt utbud på vita förstahandskontrakt på hyresrätter". Själv kommer jag att fortsätta kalla det för "bostadsbrist".

Bygger vi bort bostadsbristen går en inte obetydlig andel av den svenska "medelklassen" i personlig KK när villan eller bostadsrätten faller i värde. I Sverige har vi ju inte så kallade no-recourse bostadslån. Ska vi bygga bort bostadsbristen, måste du lägga till en reformation av skuldsaneringslagarna till din att göra lista.

Till detta måste också läggas den etniska aspekten, det sista många präktiga kälkborgare vill är att blattarna lämnar sina trångbodda ghetton och flyttar in i nya hyreshus i den egna kommunen. De röstar liberalt men vill att den fria rörligheten ska ta slut vid kommungränsen, mångkultur är för fattiga slöddersvenskar. Ska vi bygga bort bostadsbristen, måste vi lägga till "inför inrikespass (som förr i tiden) eller rensa sverige etniskt". Ironiskt nog skulle en etnisk rensning lösa bostadsbristen utan att vi bygger några hus över huvud taget - men då är vi tillbaka på att försvinner bostadsbristen så går en inte obetydlig andel av den svenska leksaksmedelklassen i personlig KK.

Till slut, när man vägt det som behöver göras relativt de alternativ som är politiskt möjliga inom ramen för det nuvarande politiska systemet, så inser man att det inte är tillräckligt många som vill att bostadsbristen ska försvinna. Det är för många som är beroende av att det är dyrt att köpa bostad. I slutändan är det som krävs inte en reformering av plan och bygglagen eller hyreslagen utan en total reformering av vårt politiska system. Sverige är liksom inne i en slags Weimarrepublikperiod, där olika former av särintressen sätter agendan före det kollektiva välmåendet. Vi ska därför inte vara förvånade över att samhället håller på att falla isär, för det är precis vad man ska räkna med i en sådan här fas. En demokrati är en politisk allmänning (commons) och lider av samma dilemmma. http://sv.wikipedia.org/wiki/Allmänningens_dilemma

Bostadsbristen kommer aldrig någonsin att byggas bort på ett sånt sätt att priserna på existerande tillåts falla. Främst pga 2 grundläggande faktorer:

1) Den gigantiska överprisättningen i byggbranschen.

Den löper genom precis hela byggledet. Allt från överpriserna på allt vad sk tomter heter, oavsett om de är privatägda eller kommunägda, till den sista avtorkningen av golvet innan inflytten.

Det kan kosta flera hundra tusen att få en skitig åkare att komma med några ton betong och göra en sk plattsättning. Varenda spik och bräda har passerat ett antal mellanhänder, där horribla påslag görs i varje led. Varenda överbetald målare och hantverkare som åker om kring i 600.000krs bilar och känner sig som kungar. Kommunernas pungslagande i form av s.k anslutningsavgifter. Osv, Etc.

I inget led av denna sinnessjuka bransch, finns det någon som är beredd att sluta tälja guld. Då lägger man hellre ner.

2) Från politiskt håll så kommer aldrig sjunkande priser på existerande bostäder att tillåtas. Då drar man nämligen ur proppen för bostadsbubblan, och hela samhället kraschar på ett sätt som får 08 att framstå som en krusning på ytan. Så hyresvärdar kan fortsätta höja hyrorna fast kostnaderna för dessa sjunker konstant, och nybyggda hyreshus och villor får fortsätta att få sciencefictionpriser.

Och i botten av allt detta så har vi ju inflödet av 150.000 ulandsinvånare per år som av någon outgrundlig anledning har givits rätten till svensk standard, i svenska bostäder, utan kostnad.

Ja, du har framfört det flera ggr, så det råder ingen tvekan om att det är en föreställning du bär på.
Men frågan jag ställer är hur du mäter upp den. Tyvärr berättar du inte det.

Och du är inte ensam om att vägra berätta hur du mäter upp bostadsbrist. Många verkar helt övertygade om att den finns men övertygelsen verkar snarast religiös. Det enda som nämnts, tror jag, är att mäta kön till phree money (aka förstahandskontrakt med hyra under marknadshyra) som bostadsförmedlingen upprätthåller.

Problemet med att mäta kön är att men inte mäter mängden bostäder på något sätt. I samma ögonblick som marknadshyra införs upphör kön att existera. Dvs går ned till noll. Detta utan att en bostad tillförts.

Att mäta tillgänglighet på förstahandskontrakt eller kön till bostadsförmedlingen är således inget sätt att mäta bostadsbrist.

Så hur mäter vi?

Om staten beskattar dig och bygger ett Rinkeby2 full med hyreskaserner utanför Märsta, kommer det att minska kötiden i innerstan?

Låt oss säga att staten beskattar dig, lm5711 och några andra som ojar er över bostadsbristen, och bygger ett Rinkeby2 utanför Märsta, hur mycket kommer villorna i Bromma att falla i pris då?

Villaägarna ska ju tydligen gå i KK då så jag antar att du ser en rejäl nedgång. Och är uppriktigt intresserad av de ekonomiska detaljerna i ditt resonemang. Och preferenserna du räknar med. Jag försöker se framför mig den potentielle köparen av en villa i Bromma välja mellan den och en lägenhet i en hyreskasern i Rinkeby2 med somaliska arbetslösa grannar, och vippa över till förmån för kasernen.

Byggfacket och byggjobbarna är det. Men så många fler vet jag inte. Skulle priserna gå ned så finns ingen ekonomi i nyproduktion och byggjobbarna blir arbetslösa. (Blir lätt så när man utpressar till sig för höga löner).

Man behöver inte mäta mängden bostäder, det räcker med att mäta antalet individer som är i omedelbart behov av boende. Enligt denna artikel är det runt 80 000 personer i Stockholm som är i behov av boende (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/testa-fri-hyressattning-i-stockholm_8977874.svd). Denna siffra minskar inte med införande av marknadshyra. Vad som kan hända är att fler känner sig nödgade att hyra ut rum vilket gör att folk bor trängre.

Men då kommer vi till nästa problem - och här är ju du proffs - nämligen hur trångt folk ska bo. Du påstår att folk bor för stort. Kan du definiera hur många kvadratmeter per person som är rimligt, och när man kan börja tala om kvadratmeterbrist?

Men, och här är det intressanta: det kommer egentligen inte påverka antalet individer som är i behov av boende, eftersom att de flesta av dessa redan bor någonstans i närheten där de söker boende. Vad det talas om är fast boende. Inneboende och andrahandshyresgäster har sällan annat än korttidskontrakt.

Vad sägs om att definiera bostadsbrist som brist på fast/tryggt/inte korttids/(hur du nu vill kalla det) boende?

Exempel:
Någon ringer upp dig och säger "hej vi har sett ditt CV och tycker att du verkar perfekt för denna tjänst". När man sedan några minuter senare kommer underfund med att du inte bor i staden så är du inte längre aktuell. Det är bostadsbrist i verkligheten. Inte att vi har hundratusentals uteliggare som inte får tak över huvudet (även om dessa finns i viss utsträckning), utan en fullständig brist på dynamik. Jag skiter ärligt talat i vad du kallar detta och om det inte är en "brist" någon strikt akademisk mening så är det väl inte det, men det förändrar inte verkligheten. Har man inte redan arbete så är det nu mycket svårt att flytta dit arbete finns, och det är väldigt allvarligt.

Ja visst kan detta vara ett problem, att fler skulle vilja flytta storstäder om det fanns billiga bostäder där som någon annan subventionerar.

Men var och en bör få betala för sin egen bostad, antingen genom att köpa eller betala marknadshyror.

Säg att du sökt ett jobb i Linköping (och därmed är beredd att flytta dit om du anställs). Tittar man nu på hemnet är det 116 BR/småhus ute till försäljning.
Om du nu är ensamstående så borde detta vara ok: http://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-1rum-berga-linkopings-kommun-hovetorpsgatan-64-6682039
2544+el i boendekostnad. Det borde en anställd klara. Det är inte uppenbart för mig att detta är bostadsbrist.

Men menar du att man inte klarar detta på en lön i Linköping, utan att du måste hyra ut halva för att ha råd med mat också, så har du ett jobb framför dig att troliggöra det.

Nu menar jag att jag ovan visat att det går att flytta. (Jag känner tom folk som gjort det något tvivelaktiga att byta BR för att flytta något kvarter och då exekverar två styck 4 MSEK-affärer).

Och då är det väl HR det handlar om i din litania fast du inte kommer på att du ska skriva det.
Och HR problemet har vi pekat på lösningen ända sedan trådens start. Fast en majoritet skribenter har väldigt svårt att ta in det.
Med marknadshyra skulle motsvarande HR i linköping ligga på ca 2600 i månaden. Och det finnas en så där 40 styck på Hemnet att välja mellan. Skulle du ha gormat över bostadsbrist då?
(Eller försvann plötsligt bostadsbristen utan att det byggts en endaste bostad).

http://www.dn.se/sthlm/bostadsbristen-ger-rekryterare-problem/

Vad vill du säga med den länken, är det någon invänding mot det jag skrivit?

"Det är ingen bostadsbrist i Stockholm för man kan flytta till Linköping".

Herregud...