Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Svaret du kommer få kommer bestå av två saker. Påståendet att det inte är någon brist eftersom att folk bor för stort, och att man inte behöver bo mitt i stan. Gromph är nämligen en religiös bokstavstroende som inte riktigt förstår varför det kan upplevas som ett problem att de enda bostäder man kan få tag i i staden där man arbetar är ettor för halva bruttolönen, när det finns lägenheter att köpa. Och kan man inte köpa så finns det andra städer där man kan bo.

Det finns flera debattörer som har samma resonemang här på Flashback, och jag har bett dem definiera vad de anser vara en skälig nivå när det kommer till boende, eftersom att jag förmodar att även de förstår att bostäder inte är som vilken annan vara och att även de har en personlig smärtgräns för hur trångt man kan bo. Svaren lyser med sin frånvaro.

Argumentet att det inte skulle råda någon bostadsbrist på grund av att folk bor för stort, och att om man bara trängde ihop sig skulle det gå bra - och det kommer folk göra med marknadshyror - är något underligt. Vi skulle kunna titta på Hong Kong, där genomsnittsytan per person är 15 kvadratmeter, och det är lätt att hitta någonstans att bo. Detta är ingen bostadsbrist enligt dessa individer, så jag förmodar att de inte ser några problem med om det skulle se ut såhär i svenska städer: http://www.telegraph.co.uk/property/propertypicturegalleries/9888398/Overhead-photos-of-cramped-apartments-in-Hong-Kong.html

Argumentet är förmodligen "vill folk bo så så kommer de bo så, vi ska väl inte hindra människor från att bo som de vill". Lite som när det heter att arbetslösa människor vill gå på bidrag, tar vi bara bort bidragen kommer alla jobba och arbetslösheten försvinner...

Nej, poängen är att just det förstår de inte. Marknaden löser alla problem, det
är åtminstone deras nyliberala tro.

Det fanns bostadsbrist även förr i världen, t ex när jag själv föddes. Härvidlag
gjorde det politiskt initierade s k miljonprogrammet (efter Tage Erlanders debacle
i en TVutfrågning) faktiskt en viss skillnad för fattiga/medellösa/lågavlönade. Idag
är det ingen som ställer den typen av frågor till några politiker.

Däremot fanns det faktiskt bostadsöverskott i t ex Stockholmsområdet i början av
80talet. Då hade det nämligen gått att välja en lägenhet långt ut på ett antal Tbane
/pendeltågslinjer. Så bostadsbrist är inte ett evigt tillstånd. Men den tidens tomma
bostäder fanns alltså i kommunala bolag. Marknaden tog inte risker då heller ...

Det är ju förklaringen till att de mest genuint borgerliga kommunerna inte vill
bygga nya hyresrätter. Och det finns ju politiska risker, majoriteter kan faktiskt
ändras även om det i vissa fall ser ytterst osannolikt ut.

Den nya, "bättre" hyresnivån är redan här i nyproduktionen ...

http://www.mitti.se/nytt-kvarter-blir-dyrast-i-stan/

9.532 för 37 m2. Det kanske man t o m skulle ha råd att betala. Men, man
skulle aldrig få chansen. Däremot finns det åtskilliga som både skulle kunna
betala och som (enligt kalkylen) har råd med det ...

Ett sätt att mäta bostadsbrist kan väl vara att scanna av längden på bostadskön
(t ex i Stockholm). 500.000 eller något och i stadigt växande.

Villa kan man bo i om man har råd med det och verkligen önskar så. Då köper man
ju ändå rent fysiskt ett "föremål". Men i bostadsrätten äger du ingenting, vare sig
ditt golv, ditt tak eller dina väggar. Däremot har du köpt dig rätten att gå före i kö
och givits rätten att tjäna pengar utan att anstränga dig på den prisuppgång som
mer eller mindre automatiskt följer av stor bostadsbrist.

Bostadsrätt är en ganska onaturlig konstruktion, dock mindre onaturlig än de s k
ägarlägenheterna. En gång i tiden var det dock ett vänsterprojekt ...

Här håller jag inte med dig, enda vägen ur träsket på sikt är att låta även hyrt boende omfattas av marknadens mekanismer.

Min poäng däremot är att om man avreglerar prisbildningen utan att möjliggöra för marknaden att hålla nere jämnviktspriset genom att möjliggöra en utbudsökning så kommer slutresultatet bli en kommunistisk revolution. Knappast vad pojkrumsliberalerna önskar sig, men det verkar överstiga den kognitiva förmågan för många liberala skribenter eftersom det inte står i deras kompendie i grundkursen i ekonomi.

Innan prisbildningen släpps fri så måste plan och bygglagen och jordabalken klippas ned till en tiondel av dagens sovjetiska koloss. Förmodligen kommer inge enorma mängder ny boyta behöva skapas, de flesta människor har trots allt tak över huvudet, men rörligheten och resursnyttjandet måste bli bättre.

De flesta i tråden verkar mentalt leva i den gamla svenska modellen där hyrt boende är något som erbjuds på marknaden av ett fåtal enorma bolag som investerar miljarder och bygger hela områden med bara hyreskaserner och asfalt. En avreglerad marknad rymmer istället (hundra)tusentals hyresvärdar som hyr ut enstaka rum, eller sin egna (ägda)lägenhet eller sin villa eller en mindre flerbostadsvärd som själv bor i huset. Och allt du kan tänka dig.

Jodå. Men bara för att du avreglerar prisbildningen på hyrt boende så har du inte en fri marknad. Marknaden måste ha en möjlighet att öka utbudet också.

Nej du har helt fel om ägandet i BR. Du äger en andel av BRF som i sin tur äger huset och fastigheten. Därav far du med osanning när du säger att man inget äger.

Det låter aningen underligt. "Singlar" i meningen arbetande svenska sådana är rent vinst. Inga barn som kostar. Ingen äldrevård som kostar.

250 lägenheter i Göteborg ska reserveras för nyanlända:

http://avpixlat.info/2014/10/23/bostader-i-goteborg-oronmarks-for-nyanlanda/
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2525514-bostader-oronmarks-for-utsatta-nyanlanda

Vad sägs om att dessa 250 kulturberikare åker hem så får svenskar som väntat på lägenhet i flera år få dem istället?

1. Det är en väldigt bra måttsticka även om man måste dra av de som redan har en hyresrätt i samma hyressystem eller annat hyressystem.

2. Villor avser samma rättigheter som gårdar. Det är alltså ett genuint ägande av fast egendom även om rättigheten är definierad genom grundlagen, staten och EU.

3. Där har du både fel och rätt. Vad man äger i en BRF motsvarar ungefär en aktie med en beskrivning där tillgången till en lägenhet i BRF:en pekas ut samt medger vissa smärre rättigheter inom ramarna för eget bestämmande och lite fler rättigheter med styrelsens tillstånd eller annat beslut. Däremot finns det en sorts BRF:er som verkligen är tvivelaktiga ur ägande synpunkt, nämligen BRFer på ofri grund dvs. BRF:en äger inte marken som husen vilar på. Man kan lite skämtsamt säga att BRF:en är väldigt beroende av markägarens tyckande och att denne närhelst den, med begränsning av avtalet kan reducera BRF:ens värde till noll eller negativt värde varför värdet av sådana rättigheter är högst tveksamt och skulle kunna vara ingenting. Sådana BRF:er är dock mycket ovanliga.

4. Det där är inga självklarheter, kolla Detroit till exempel. Det finns alltså stora politiska och ekonomiska risker i en BRF. Däremot så är det Svenska systemet idag inställt på att alla ska flytta till Stockholm, Malmö och Göteborg, med vissa undantag som tex. Linköping, Lund och några andra städer. Det går inte att se att någon majoritet för att förändra det går att utskilja i riksdagen men man kan ändå inte vara 100% säker på att förutsättningarna inte ändras i framtiden.

5. En bostadsrätt är finansieringsfråga. Visst är bostadsrätten ett vänsterprojekt -> rent formellt så är det ju ett hippiekollektiv där var och en har sin egen vrå och kvaliteten på kollektivet bestäms av styrelsens förmåga. Ägarlägenheterna är ur en juridisk mening en mer väldefinierad konstruktion även om skillnaden mer är försäkrings & investeringsmässig då det fortfarande krävs avtal om de allmänna utrymmena så att säga.

1. Riktigt så farligt är det inte. Däremot råder det väl en viss otydlig samsyn på det området mellan tex. S och alliansen varför man inte ska förutsätta att förbättringar kommer att ske där i det korta loppet. Rayban kan säga att den känner till många illegala&skattebefriade byggverksamheter under många olika regeringar.

2. Det är väl snarare som så att snurreriet av domstolarna gjort dem väldigt svaga i kombination med ett antal politiska domare, vilket medfört att allmänheten fått ett lägre förtroende för domstolsväsendet i de frågorna. Lagstiftningen är annars väldigt transparent & tydlig - det är bara det att domstolarna inte tillämpar den, vilket är typ en sångvers i EU-domstolen även om de högre instanserna i det Svenska domstolsväsendet även börjat slå ned på sådant under nittio och tvåtusentalet - det är bara tråkigt att klaganden minst måste springa till 2:a instans för att kunna få sina rättigheter tillfredsställda idag.

3. Det där har de förstås ändrat lite idag, däremot förekommer ju ofta okynnesöverklaganden där typ klaganden anför en påhittad solförmörkelse vilket kan innebära lång handläggningstid. Det är dock som så att sådana ofta möjliggörs av dåligt arbete i kommunerna, dvs. att dokumentet som överklagas med tomtens anländande i jul helt enkelt skrivits så dåligt att det är möjligt att processa om saken i ett halvt decennium.

4. Det är väl som så att de turas om, om sådant där. Byggbolagen måste anpassa sig till systemet så är det bara. Däremot är ju systemet ofta omvänt, dvs. att kommunpolitikerna och tjänstemännen måste slicka byggbolagen för att få dem att bygga det som de vill ha, när de vill ha det, precis som byggbolagen ibland måste slicka omvänt.

5. Det där är ju en helt korrekt uppfattning även om det nog är som så att många alliansväljare bor i hyresrätter också. Vänstern tror sig av någon anledning abbonera på boende i hyresrätter - det är ju knappast sant åtminstone i Stockholm. Givetvis skulle en avreglering av hyresmarknaden aldrig kunna ske utan att byggmarknaden antingen regleras eller avregleras från dagens försummade tillstånd. Däremot skulle man ju kunna tömma dagens hyresrätter rätt omgående med en avreglering eller tex. privatisera dem enligt piskmodellen istället för morotsmodellen. Givetvis väljer en klok regent att först fixa byggmarknaden och sedan hyresmarknaden.

6. Det finns ingen anledning till ödmjukhet i den frågan. Det enda man behöver vara ödmjuk för är den förekomsten av den gränslösa idioti som antingen vill placera allmänheten antingen i Detroits tillstånd eller i ett betonggetto. Det är alltså inte som så att de inte kan göra något åt saken utan bara att de inte förstår vad som finns vid vägens ände [något som är uppenbart för alla stadshistoriker - en stad som inte anpassar sig till förutsättningarna går under och i Svenska storstäders förutsättningar så styrs de främst av riksdag, regering och EU emedan kommunerna av någon outgrundlig anledning fått ta över kungamaktens tidigare ansvar i demokratiseringsprocessen, med enda juridiska regleringsmöjligheter för staten genom antingen extrem samhällsnyttighet, straff&processrätten, civilstämningar eller förvaltningsrätterna.].

En BR är i praktiken ett jättedyrt medlemskap i en förening där man har viss nyttjanderätt av en given yta mot att man hjälper till att betala underhåll med mera. Man får inte ens ett medlemskort. Inte ens nycklarna äger du. Du kan bli av med medlemskapet om övriga medlemmar bestämt sig för att bli av med dig, och du får inte sälja medlemskapet till vem du vill eller till vilket pris du vill.

Att säga att man äger sin lägenhet när man har en BR är ett enkelt sätt att säga det på, men i praktiken är det inte mycket ägande som äger rum...