Mina erfarenheter av Gang Stalking i Sverige

Den här tråden borde snudd på ligga under 'Humor' eftersom den, ofrivilligt, lockar mig till skratt. Dock är det skratt som jag skäms lite för eftersom man inte ska skratta åt folk som är sjuka.

Problemställningen grundar sig i några olika saker för att bena upp det hela:

Problem 1: ett gäng personer tror sig vara förföljda

Problem 2: de vägrar göra något åt sin situation (bortsett från att dansa och gnälla)

Problem 3: ingen tror dem eftersom de fullständigt saknar bevisning för sina upplevelser

Problem 4: genom internet får de kontakt med "likasinnade" som triggar deras vanföreställningar och vice versa

Problem 5: de kommer aldrig bli trodda eftersom de är så insnöade i sitt feltänkande att de vägrar ta till sig goda råd eller söka hjälp för sina upplevelser

Problem 6: de förnekar ALLA som "säger emot dem"

Slutsats: de kommer alltid att befinna sig "utanför" samhället och ses som särlingar eftersom ingenting de påstår sig ha upplevts kan bevisas för utomstående och de går med tiden mer och mer in i sin roll som missförstådda människor. Gissningsvis skulle det krävas att de har några nära och kära som i princip påtvingar dem psykisk hjälp för att de ska kunna återvända till ett normalt och fullgott liv.

Sätt på lite favoritmusik och dansa loss du med, vettja

Jag skäms inte för att jag gillar att dansa, och jag bryr mig inte det minsta om ifall någon annan tycker att det är löjligt eller ren galenskap. Jag delade med mig här för att sprida lite glädje och inspirera med ljus i mörkret.

Tillägg: Jag har dessutom kunskaper i helande dans och har jobbat som ledare inom musik och rörelse och vet med mig att detta kan hjälpa människor som känner sig deprimerade. Dans och fysisk rörelse är ett bra sätt att finna balans i tillvaron på och må mycket bättre.

Den här tråden heter "Mina erfarenheter av Gang Stalking i Sverige" och borde väl med tanke på det i första hand fokusera på att TI's kan berätta öppet om sina personliga erfarenheter. Sedan ifall ingen tror på detta, så gör det ju varken till eller från i vår vardag.

Tråden heter inte "Bevis för Gang Stalking" eller liknande, men om du vill ta del av några bevis så finns det t ex en länk längre bak i tråden med en video där en kvinna har filmat sin stalking.

Det verkar ju som att du kan skilja mellan verkliga händelser (dörr-ryckning) och "gang stalking" mystiska händelser. När det gäller dörr-ryckningen funderade du genast på verkliga orsaker innan du gick över till dina gang stalkers.

Jag har också haft det hänt mig eller närstående att folk ryckt i dörrhandtag. En gång var den en herre som tog fel våning och stövlade in i vår lägenhet. En annan gång var det gäster till killen som bodde ovanför som tog fel våning också. En tredje gång var det nån som ville bryta sig in.

Det känns som om det finns hopp med dig iaf.
En annan person i denna tråden har jag däremot insett befinner sig djupt inne i sina egna delirium, insåg jag efter att han skrev sitt fulla namn som gick att googla på.

Här kommer ett mer eller mindre flummigt svar ... men det är mina tankar och känslor i stunden och jag har inget emot att vara lite flummig ...

Försiktighet är nog bra i en sådan här situation, även att försöka hålla sig till vissa rutiner så att man finner en slags balans mitt i kaoset. Jag har dessvärre varit lite slarvig med mina rutiner på sistone, men har som mål att jobba på en ändring nu när det gäller det. Kanske kan det göra att dessa våldsamheter som du pratar om minskar lite grann, eller åtminstone att det går att hantera dem lättare och inte bli så påverkad eller störd av dem.

Jag tror också på Gud, men ibland blir jag lite fundersam med att använda just ordet "Gud". Jag funderar också på om det finns en slags "demiurge" och om det finns risker ifall man råkar vända sig till fel Gud, omedvetet, om man inte är tillräckligt lyhörd och försiktig. Jag har förstått (eller tror i alla fall) att de mörka krafter som härjar i den här världen också refererar till sin "mästare" som just Gud, så jag tänker att jag vill försöka komma på ett bättre ord för denna goda kraft som jag verkligen tror på, och som jag känner är den ultimata äkta, rena och villkorslösa kärleken.

Det är den källan som jag önskar finna en närmare relation till.

Jag upplever att det finns ett frö inom mig som är förenat med denna vackra och sanna källa och att det är just det fröet som mina stalkers försöker krossa eller förinta. Men jag tror egentligen inte att detta frö, detta sanna ljus, egentligen går att krossa, så det är det som håller hoppet vid liv, det är det som får mig att kämpa på, dag för dag, även om det kan kännas snudd på helvetiskt ibland.

Kanske är det den sanna guden som avgör allt i slutändan, som du tror, det är mycket möjligt. Och kanske finns det även ett slags högre perspektiv som man kan välja att se på GS utifrån. Dessa upplevelser kan mycket väl ha ett högre syfte i slutändan, men jag kan ändå inte komma ifrån tanken på att det är väldigt grymma saker att behöva gå igenom, och jag förstår inte riktigt hur det är förenat med de TI's som trots allt ger upp och begår självmord.

Utifrån själva matrix-perspektivet så är GS ren ondska i mina ögon. Jag upplever det som att det pågår ett andligt krig mellan gott och ont. Jag tror egentligen inte att den goda sidan VILL kriga, utan att det snarare är den onda sidan som är stridsbenägen, och att den goda sidan kanske inte har så mycket val. Ska man klara sig och överleva i den här världen - om man drömmer om en friare och vackrare tillvaro för alla, där fred och sanning så småningom kan råda - så måste man förmodligen bli en slags andlig krigare. Man måste nog trots allt ta på sig sin rustning, gå emot sina rädslor och bara kämpa på.

Jag funderar en hel del på det som händer och jag försöker förstå mer och mer hela tiden. Samband, orsaker, motiv, kunskap om detta osv. Insikter om mig själv och min omvärld.

För egen del är jag säker på att GS existerar, jag drabbas ju av det i princip varje dag, men jag tror inte att precis ALLT som sker är GS-relaterat. Rycket i dörren kan som sagt vara en sådan varning till mig som det först kändes som om det var. Det är svårt att låta bli att koppla ihop det eftersom det hände strax efter mitt inlägg om just denna lägenhetsbyggnad som jag bor i. Det kändes som en attack och var mycket aggressivt utfört.

Sedan, efteråt, när man börja klura på det som skedde så börjar man tänka att det kanske inte var så ändå, det kanske inte alls var relaterat, det kanske bara var en slump osv. Det kanske inte ens var GS - just detta ryck i dörren.

Vad jag dock har lärt mig igenom åren är att det mycket sällan är tillfälligheter som sker när man är en TI.

Jag har fortfarande en massa frågetecken som behöver rätas ut. Får ta en dag i taget.

Ikväll mår jag i alla fall bra, känner mig gladare än på längre, har dansat och fått känna mig levande och nosat på känslan av frihet.

------------------

Angående din kommentar om en annan användare här så ställer jag mig inte alls bakom ditt uttalande. Du uttrycker dig alltför definitivt, som om du med säkerhet visste att någon som du inte känner "befinner sig djupt inne i sina egna delirium". Om jag vore som du skulle jag vara försiktig med att ställa diagnoser om andra som du aldrig har träffat och vars tillvaro du rimligtvis inte kan veta något om.

Det vore ju klädsamt om åtminstone en av er här i tråden kunde påvisa någon form av bevisning och inte enbart i anekdotisk form.

Ytterligare ett problem, som jag nu insett, är att ni tar lösryckta händelser och försöker bygga ett mönster utifrån det.

- Jag har också hittat saker i hemmet (oftast söndagsmorgnar) som jag inte är helt säker på varifrån de kommer och när de kom till hemmet (mest shotsglas, tändare, lappar med telefonnummer och trosor)

- Ibland tycker jag att det finns folk som tittar på mig

- Det åker förbi röda bilar på gatan utanför

- Det åker även förbi blåa, vita, silverfärgade, gröna och svarta bilar på gatan utanför

- En gång när jag kom till tvättstugan hade någon ställt om temperaturen på tvättmaskinen från 40 grader till 60 grader

- Kassörskor ler förföriskt mot mig och säger alltid "hej" till mig

- När jag kommer in på hotellrum så står det "Välkommen Oddball" på tv-skärmen

- Folk som jag knappt känner lägger till mig som vän på Facebook

Etc.

Är jag också GS:ad?!

Det här inlägget kan nog uppfattas som lite löjligt, eventuellt, och kanske också en smula egoistiskt. Men den risken får jag ta. Ville ändå berätta att jag skriver inte mer här på ett tag nu. Måste fokusera på lite annat för att bli stärkt i mig själv. Ursäkta ifall något av allt mitt svammel har sårat eller vilselett någon. Jag har försökt berätta om mina egna erfarenheter så ärligt som jag har förmått och också utifrån vart jag i stunden har befunnit mig när det gäller förståelse och medvetandetillstånd osv. Har fått ut mycket av att skriva och läsa här i alla fall, och hoppas på att något av det som jag har delat med mig av har varit lite bra för någon annan också.

Lev väl alla!
Och stay strong och ge inte upp, ni som är TI'S!

/ rosalotus

PS.

Som TI så vet jag med mig att stalkers ibland försöker sig på olika metoder att smutskasta de utsatta, därför vill jag förtydliga att detta konto/alias som är "rosalotus" är mitt enda konto/alias här. Jag har aldrig använt mig av några andra alias. Har heller aldrig skrivit på flashback forum någonsin innan jag reggade detta konto. Om någon, innan idag, eller någon gång i framtiden försöker skriva under ett annat alias och låtsas vara jag och kanske uppvisa helt motsatta åsikter mot de som jag har gett uttryck för här eller liknande, så är det i så fall en lögn och ett försök till en smear campaign. Får som sagt vara nästan övertydlig med sånt här för att inte drabbas ytterligare.

Tacksam ifall mod låter detta inlägg stå kvar.

DS.

En erfarenhet är att det är viktigt att förföljelser och förtryck inte får ta över hela vardagen, utan att man har intressen och rutiner som höjer kvalitén på vardagslivet.

För mig betyder Gud - den som är god - den som har makt att vara god och vars godhet är den slutliga makten. För den förföljde gör den tron en mycket stor skillnad.

De onda krafterna vill få oss att tro att vi är helt i deras makt och att allt motstånd är lönlöst: lite grand som att tämja hästar, gissar jag att syftet är. Några i omgivningen, som har gett upp allt motstånd och med det fått ro och livsrum, kanske egentligen vill väl ifrån deras inskränkta perspektiv, men vi som inte har gett upp kämpar för sådant som är rätt.

Endast Gud är god. - Värj dig inte mot det onda! - Ingen dör utan att Gud medgivit det. (Jesus).

Det här är en dräpande redogörelse från en som dom aldrig lyckas knäcka. Tänk om jag hade vetat detta redan för 7 år sedan innan jag tvingades lämna ifrån mig bostaden osv. Då trodde jag att det var psykförsvaret självt som fortsatte rättsövergreppen och trakasserierna mot min familj. Nu har jag äntligen kommit fram till vilka sjuka intressen Säpo har haft att dölja och vilka som förföljt mig personligen sedan Palmemordet.
Då råkade jag tydligen tillsammans med mina grannar, Ausonius och v.Birchan kunna bli avgörande vittnen mot Säpo utan att veta om det. Säpo visste från början garanterat att vi var lika oskyldiga men Ausonius drevs som bekant till annat vansinne efter ytterligre år av Säpos GS. Han lär nu aldrig släppas fri så länge inte också v.Birchan och jag kunnat isoleras.
Jag undrar hur det har gått för mattemellgren och Frågande Fredde efter deras knivskarpa avslöjanden och avstängning från Säpoforumet här. Den som inte hinner läsa allt kan ändå kolla en för mig mycket beskrivande kommentar om Säpos mentalitet och metoderna jag fått erfara. (FB) Om du råkar ut för SÄPO

Ausonius har erkänt sina handlingar...men du menar att han är oskyldig alltså?