Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Visst. Oregelbundenheter är svårare än regelbundenheter. Men det måste väl ändå vara svårt för t.ex. en ryss att lära sig 16 (!) verbformer som saknar exakt motsvarighet i ryskan som ju bara har 5? Du hävdar väl fortfarande att engelska är lättare för ryssar än ryska är för engelsmän?
Dock nämns ju denna typ av svårigheter sällan eftersom det inte uppfyller grundkriterierna för "svårt".
1. Allt som har latinska benämningar är svårare än det som inte har det.
2. Allt som uttrycks med ändelser är svårare än det som uttrycks med hjälpverb, prepositioner, partiklar etc.
Att ryska har få tempus är visserligen anmärkningsvärt, men det betyder inte att hela verbsystemet är enkelt för det. Ryska verb har andra egenheter som engelska verb inte har. Sedan tillkommer substantiven och adjektiven. Tregenussystem saknar helt motsvarighet i engelska, och kan te sig mycket ologiskt. Här har vi svenskar försprång tack vare vårt tvågenussystem.
Citat:
Ursprungligen postat av
JaneC
Svenskar har väl utmärkt känsla för kasus?
Michailu (ry) betyder "åt Michail"
Michailom (ry) betyder "av Michail"
talossa (fi) betyder "i huset"
talolla (fi) betyder "på huset"
Det är väl inte så komplicerat? Du kunde ju omvänt hävda att exempelvis finnar saknar känsla för prepositioner.
Jag tänkte mer när särskilda preopsitioner styr särskilda kasus, och när olika kasus på samma ställe ger helt skilda meningar. Svenska har faktiskt inte sådana motsvarigheter.
Du verkar ha svårt att se hur ändelser skulle vara mer komplicerat än prepositioner/partiklar. Vi jämför bestämd form mellan svenska och engelska. På engelska uttrycks alltid bestämd form med
the. Ordet är oböjligt, och har endast aningen förändrat uttal beroende på om efterföljande ord börjar på vokal eller inte. Svenska substantiv kan få bestämd form med suffixen: -a, -en, -et, -men, -met, -n, -na, -nen, -t. Dessutom kan vi lägga till självständiga ord framför för att uttrycka bestämd form, som
de,
den och
det. Sedan finns det även exempel där ord inte for någon bestämd form alls, som med ordet
inbjudan. Hur är detta lika svårt att lära sig, som en enda, ynka artikel?