"I love you man"; hur fan skaffar man nya vänner?

Jag fattar verkligen inte vad man behöver göra för o träffa nya vänner. Jag är kille, ~20 år.

Under skoltiden fokuserade jag på tjejer/flickvänner/ligga och således hade inte så många killkompisar. De få jag hade var datanördar (vilket jag också delvis var och har nu försökt växa ifrån det).
Eftersom jag nu inte längre vill slösa mitt liv framför datorn så har jag därmed glidit ifrån mina gamla kompisar då de fortsätter i samma gamla bana.

Nu är jag singel igen och såg på "I love you man" och insåg att dedär kommer fan bli jag om jag inte gör något. För er som inte sett den, se den. Men det hela handlar om en kille som ska gifta sig och kommer på att han inte har någon vettiga vänner för att vara marsalker. En bra quote från början är "I gotta get some fucking friends.".

Jag är en väldigt genomsnittlig kille som inte direkt har något som sticker ut, men det verkar inte vara ett problem för andra.

Jag har ett kontorsjobb där jag är utvecklare (med andra ord "nördstämplad" för de på de andra avdelningarna). Men på evenemang och dylikt har jag inga problem alls att umgås och deltar flitigt i konversationer med folk jag aldrig pratar med annars. Tror de flesta får en väldigt bra bild av mig.

Tyvärr är jag ingen festprisse som drar ut på sture p, så dra ut på krogen för o hitta polare känns sådär. Även om det vore ett alternativ så känns de wierd att dra ut "själv" i jakt att skaffa kompisar liksom.

Jag har gått med i ett korpen lag (fotboll) och dom 2 jag pratar med mest under träningar/matcher kände inte varandra sedan innan, men på facebook har jag nu sett att dom gör saker tillsammans utanför fotbollen. Detta utan att ha inkluderat mig vilket e konstigt då jag kände att jag var närme den ena än dom 2 var med varandra.

Jag har även börjat gymma sedan 2 månader tillbaka. Tyvärr så är det på sture plans gymmet Balance City där alla är "overachievers" och rikemansbarn (vilket jag inte är) som direkt ger en nedlåtande blick på mig. Så att träffa ngn som faktiskt går att snacka med där känns ju inte heller möjligt. Kanske får byta gym till något lite "vänligare".

Så.. Jobb/Hobby/Gym är det folk brukar svara på sånna här trådar.. Men jag kommer ingen vart på dessa 3. Ett problem kanske är att jag är besserwiesser, har storhetskomplex och är brutalt ärlig (säger som det är, skiter i konsekvenserna :P). Men detta borde va ett problem när det gäller o hitta tjejer - inte killkompisar.

Känns även som en sån konstig grej liksom.. Det är inte så att jag är osocial direkt, jag har faktiskt väldigt lätt med nya personer. Problemet är att träffa personen. Jag vet inte vad jag ska göra :s

någon högskola eller utbildning som inte är databaserad, kanske typ något yrkesinriktat eller maskinteknik etc.? är det något som skaffat mig vänner är det ju plugget

Började plugga på högskola (datorinriktat dock), men hoppade av efter ett halvår. Där hade jag mycket kompisar under tiden jag var där men så fort jag flytta ifrån så rann de ur sanden.

Har funderat på att plugga igen med något annat, då just plugga är väldigt bra för att få kontakter/kompisar (och även o ligga )
Problemet är att min karriär och framtid kommer att vara som utvecklare då det är det jag känner är en säker medel till hög inkomst och jag är jävligt bra på det :P Så datorinriktat kommer det nog fortsätta vara.

Men realistiskt sätt tror jag ej jag kommer behöva plugga då jag har ett stabilt jobb som betalar ok och det ser väldigt ljust ut för mig just nu på den fronten.

Badoo, först träffar du på massa bögar, kanske kan du träffa på en som bara söker kompisar som du

Bjud ut grabbarna från fotbollen på bira.

Är du medveten om att du lipar och tycker lite synd om dig själv på Internet?
Snart växer du förhoppningsvis upp till man och allt ordnar sig.

Fattar inte vad det är med yngre generationer idag. Så fort ni inte får vara med i Big Brother, Idol eller alla rycker i er konstant på tunnelbanan för senaste frisyren ni lagt er till med så undrar ni varför något i ert liv gått snett. Fucking Playstation generationer. Sluta ilandslipa och bli en man så fort som möjligt.

Om jag tolkar ditt inlägg ur ett "åklagarperspektiv", dvs försöker läsa mellan raderna och hitta möjliga fel på ditt beteende, så ger första delen av ditt inlägg intrycket av att du framstår som en "pratare, icke-lyssnare". Andra delen tolkar jag som att du kanske är en person som struntar i hur andra personer mår (delen om "brutal ärlighet"). Du kanske rentav innehar kombinationen "brutal ärlighet och samtidigt känslig/lättretad", en omöjlig människotyp som inte ens fungerar med sig själva.

Låter väldigt spot on faktiskt. Vad kan man göra åt det?

Ni är i 20 års åldern mellan två världar.. den gamla och den nya..
Normalt.Vissa vänner stannar hos dej för evigt, när du träffar en partner och den personen blir viktigast.. då kommer andra gå åt annat håll..normalt.Ta det lugnt.
Runt 20 brukar det komma en period normalt när man både är trött på uteliv och vänner-det kommer att förändras..lovar.

Det var ett roligt inlägg sorry för OT

Jag är väldigt egoistisk av mig. Jag gör aldrig något som jag inte vet gynnar mig själv. Jag är osjälvisk av mig för att jag vet att det kommer gynna mig mer t.ex. Lyssna osv gör man bara för tjejer vill det - Men jag lyssnar nog mer än jag pratar däremot.

Jag har svårt o bry mig om hur andra mår då jag själv aldrig riktigt mår dåligt eller känner något speciellt.
(Ironiskt att jag har detta problem nu, men jag mår inte dåligt över det - är bara förvirrad/trött på't :P)
Enda gången jag mått dåligt/känt något på riktigt är när jag förlora en tjej som jag ärligt trodde skulle bli min livspartner/själsfrände.

Jag tror mer det handlar om att vi som tillhör yngre generationer (80- och 90-talister) blivit itutade att vi har det så jävla bra och hur lätt allting är, så vi förväntar oss att allting ska vara jävligt bra och livet bara ska falla en i knät. I viss mån har det nog alltid varit såhär, men förr (under 50-, 60-, 70- och 80-tal) så kunde man förverkliga sig själv i större utsträckning eftersom det fanns arbetsmöjligheter och utpräglade generationskulturer med rock, pop, disco, punk o. s. v.. Idag är allting uppluckrat och rotlöst, och man slussas inte per automatik in i ett färdigt livspaket med vänner som tycker som en och gillar samma saker - idag måste man aktivt söka själv.

Det är en "livsfälla", så att säga. Se: https://www.youtube.com/watch?v=-2sv4sfXHAo