Hur blir man filosof?

Jag tror att självutnämnde är en referens till andras tycken.
Ibland får vi för oss att andra tycker si eller så, eller intalar oss ett att eller annat.
Referensen finns där. så Nej.

Jo men att andra ger dig berömmelse och referenten är "sköta väl" så skulle jag lätt kunna hitta situationer där jag säger "det där Varmluftsballong, skötte du väl". Att jag skulle säga detta till mig själv skulle kunna ha att göra med tidigare misslyckanden men som jag nu klarade. Helt i min ensamhet instängd på toaletten utan insyn.

Eller är det mest poetiska känslor jag upplever då menar du, snarare än självberömmelse?

Jag tror som sagt att självberömmelse refereras till något.
Så självet är i relation till det det jag föreställer mig andra komma fram till.

Newton eller Einstein sa det väl.
Mitt arbete vilar på giganters axlar.

Så vad skulle då min självberömmelse refereras till då jag exempelvis bestämmer mig för att lära mig ett djävulitiskt bra gitarrsolo, vartefter jag övar mycket av min vakna tid, tills en kväll sätter solot som en smäck?

Edit: Eller skulle inte en författare tycka att han skrivit ett mästerverk även om resten av världen avskyr boken?

Jag skulle säga genialiskt om jag hänger med i din tanke och skapande.
Annars katastrof.

Du kan anse dig som genialisk futurist förståelse för ditt verk

Du skapar den inte för dig själv, utan för att njuta den med någon.

Jag menar helt enkelt att du kan sätta upp mål för dig själv i livet och genom att uppnå dessa berömma dig själv. Om jag lirar ett gitarrsolo i flera år varje kväll för att jag vill uppnå perfektion kan jag ju tycka att det är grymt den dag jag sätter den.

Säg att jag vill skada 12 miljarder personer,
Det går ändå till redens. Tex att jag väljer att hata min far.

Jag tror inte att du kan sätta upp ett mål för dig själv. Själv är relativt något.
Du kan spela, men jag tror du spelar för minst en annan del av dig själv än den du är.
Du spelar för andra, skapar för andra.

Jo, man kan såklart titulera sig hur man vill, men andra kommer inte hålla med en om man inte kan backa upp sitt självutnämnande med någonting. En filosof bör vara väl insatt i ämnet och ha producerat någonting i exempelvis logik, kunskapsteori, metafysik eller ontologi, vetenskapsteori, språkfilosofi, värdeteori, etik och estetik. En konstnär bör ha skapat konst; vilket blir konst först när det blir erkänt som konst av andra människor.

De flesta kreativa yrken kräver ett erkännande från omgivningen innan utövaren anses kunna titulera sig med sin syssla. Annars är det en hobby, eller ett intresse. Självklart innebär detta en viss gråzon: filosof skulle kunna anses vara en s.k. 'vag term'.

Vem vill kalla sig för filosof?
Jag vill inte göra det.

För mig är en filosof någon som studerat filosofi. En som har lärt sig språket, tankarna och systemen. När man gjort det och om man samtidigt är lite kreativt lagd får man väl kalla sig för filosof om man vill.

Jag föreställer mig att det skulle krävas 5 - 10 år av studier för egen del innan jag skulle våga skylta med och kalla mig för filosof.

Som utomstående och som icke-filosof så verkar mycket av det jag läser som är skrivet av (hobby)filosofer vara rena gojan. Tyvärr. En del tillskriver jag min okunskap. Fast det jag reagerar på är hur orden används, det är som ord vore verklighet och de appliceras på verklighet, när de kanske endast vara menade för ett litet avgränsat system ursprungligen.

Med andra ord jag är smått avogt inställd till filosofiska diskussioner.

I regel inte. Att själv utnämna sig till konstnär eller vad det än må vara är lite som att försöka ge sig själv ett smeknamn eller likea sina egna statusar på Facebook. Man kan tro sig vara något men man är det inte förrän någon annan bekräftar det.

Fast mycket av det som skrivs av (hobby)utövare inom alla discipliner är rena gojan.