Hur blir man filosof?

Vill man kalla sig filosof bör man ha läst och begrundat tidigare ansatser i ämnet, samt ha något ytterligare att säga. Enkelt. Eller?

Det är riktigt som du säger. . För att kunna positionera sig, måste man ha något att positionera sig emot (en referent). Det går liksom inte som ensam levande människa på jorden utropa sig som individualist. Så klart


Vad menar du förresten med "i regel inte". Är det en dörr på glänt? en reservation? Om inte vore det kul om du hade ett exempel när regeln är undantagen.

I mitt exempel angående att öva ett gitarrsolo och att jag i ensamhet kan berömma mig (själv) då referenten blir tidigare erfarenheter(jag klarar nu en sak jag tidigare inte kunnat men velat).

Men det är klart i längre led är dessa erfarenheter också baserade på referenter. Dock är det Inte helt uteslutet att det ändå kan klassas som självberömmelse; när man sätter solot och med knuten näve skriker -Yes, där satt den-snyggt!

Men man behöver inte vara filosof för att föra filosofiska samtal. Vilket gör att frågan om vem som är filosof eller inte är omöjlig att kategorisera. Människan är en filosof.

Detta är i själva verket mycket problematiskt.

1. Vilka är de som bekräftar något? En annan konstnär eller filosof? Mamma? Kompisgänget? Hur definierar du denna auktoritet?

2. Vad gäller om dessa auktoriteter är oense?

3. En del nytänkare blev aldrig accepterade av sina samtida, men höjs till skyarna av senare tiders auktoriteter. Kanske sker ytterligare omvärderingar i framtiden. Vem äger då auktoritet?

Jag har själv inga svar på dessa frågor.

Det håller jag nog inte med om.
Det räcker att man har förståelse för det som ska bekräftas. Eller kanske mer än ytliga kunskaper i ämnet men det beror lite på vad det är som ska bekräftas.
Återigen så beror det på vad det gäller och ibland är det ju inte svårare än att i läger A så "är" man medans man i läger B inte "är". Det måste hur som helst inte vara någon direkt auktoritet som bekräftar att man är det man säger sig vara.
Gissa vad! Det beror på vad det gäller. En del saker har ju helt enkelt strikta definitioner som man måste uppnå. En musiker är ju en musiker även om denna kanske inte är accepterad. Hur som helst så är det alltid andra som definierar vad du är. Du själv kan bara sträva efter att vara.. vad du nu strävar efter att bli.

Ja, självklart beror det på. Men om vi håller oss till trådens ämne, vad säger du angående filosofer?

Själv kan jag inte se att t.ex. akademiska meriter, eller acceptans av andra inom området, i just det fallet är avgörande. Åtminstone när det gäller ett av dess områden, metafysiken, tycks ju vad som helst duga som spekulation. Hur kan någon vara auktoritet på det?

Visst, akademiker kan vara väldigt pålästa inom filosofins historia. Men när det gäller de få som tänker ut egna system blir kvalitetsbedömningen genast svårare.

För att hårdra: att vara idéhistoriker är en sak, att vara filosof något helt annat.

När det gäller filosofer vet jag inte riktigt faktiskt. Rent praktiskt så kan ju vem som helst filosofera och komma med nya idéer utan att för den sakens skull vara en bona fide filosof. För mig så är "filosof" snarast ett yrke eller ett kall.

Att kalla sig för filosof är väl som att kalla sig för vad som helst, om man har egenskaperna.
Matematiker, truckförare... Underlättar ju ditt CV om man talar om vad man är för något.

Så antingen studerar man inom det officiella skolväsendet, och sedermera kallar sig för filosof. Då kan man skriva med detta på sitt CV, som en referens.
Eller så studerar man när man känner för det, utanför systemet. Och då kanske man inte kan nämna det i CV:t, utan att man måste göra ett prov för att få ett filosofiskt jobb först.

Om jag skulle sätta upp ett labb och utföra experiment efter vetenskapens regler skulle jag utföra vetenskapliga studier och därmed kunna kallas en vetenskapsman. På samma sätt om jag bedriver funderingar inom filosofin skulle jag kunna kalla mig filosof. "Kärlek till vishet" kärlek ~ strävan efter, Gästabudet Platon, strävan efter vishet. Även Wittgensteins Tractatus 4.112 "Filosofin är ingen lära utan en aktivitet" och Thoreaus Walden "Det finns idag professorer i filosofi, men inga filosofer". Tycker alltså inte det har något med bekräftelse att göra.

Precis, och jag sätter mig på tvären, alltså sysslar jag med tvärvetenskap. Vilka vetenskaper jag doppar min tå i är irrelevant, så länge jag får doppa.

Håller helt med. Om en person löser ett mycket svårt matematiskt problem, kommer denne att betraktas som matematiker oavsett akademiska meriter. Bekräftelsen följer s.a.s direkt ur bedriften.

P.s.s torde det vara med filosofi.

Tänkare är vi alla. Filosofer är inte alla.
Därför finns inte ett likamed tecken mellan filosofi och tänkandet.

Filosofin har inte med tänkandet att göra eftersom det inte är tänkandet som gör filosofi.
Det är något annat som gör filosofi. Men vad?

Filosofi som titel, ja någon ser dig som något.. Men vad ser dom?

De ser inte tänkande.

De jag tror dom ser är alternativt tänkande.
De ser någon som letar efter alternativ.

Filosofi är då ett alternativt tänkande.
En filosof letar alternativ.

Tänkandet blir då lite av obetydlig karaktär för filosofin då alternativet är det som är normgivande.

Tänkandet är en resurs och inte filosofi.
Filosofi är något annat än tänkande och djupt tänkande.