Varför säger man "Han var född"?

Ja, det är en klar betydelseskillnad. Imparfait kan även ha iterativ betydelse, dvs. uttrycka en upprepad handling eller en vana. Il vit la femme betyder 'han såg kvinnan' som en punktuell händelse, snarast 'fick syn på'. Il voyait la femme betyder antingen 'han stod och såg [på] kvinnan' eller 'han såg/brukade se kvinnan [varje vecka/månad/gång el.dyl.]'. Det är alltså inget man måste föreställa sig utifrån sammanhanget utan det ligger i verbformen.

Mer litterärt vet jag inte, men visst används de olika. Jag är född i Umeå Stadsförsamling. Hösten när jag föddes var ovanligt mild.

Jo, alldeles säkert. Men det förklarar ju inte hur benämningen imperfekt om det svenska tempuset uppkom, vilket jag tycker är en intressant fråga i sig.

För att perfekt och pluskvamperfekt inte är missvisande namn? Vad är då naturligare än att kalla den resterande formen för imperfekt?

Vad är det som säger att det fanns en sådan kronologi i namngivningsprocessen?

Enligt en ordbok är första beläggen för imperfekt / pluskvamperfekt / perfekt nästan perfekt jämnåriga 1753 ± 3 år, medan preteritum är belagt ca 1700. De äldsta tempusbeläggen avser tydligen latin.

SAOB anger för preteritum alternativstavningen pr68- vilket möjligen avser præ-. Svenska OCR-ryttare är förstås ovilliga att ge dansken cred för prickfritt ä av klassiskt snitt.

g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/195/141.html#PRETERITUM

Jag bara utgick från att det var en hel terminologi som infördes samtidigt.

Jaha, det lät, tvärtom, som om du menade att pluskvamperfekt och perfekt infördes först så att det fanns en självklar plats kvar för imperfekt sedan. Men jag förstår inte utifrån ditt inlägg varför imperfekt var det självklara valet då. Varför tog man inte termen preteritum? Eller varför kallade man den inte perfekt egentligen? (Dessa frågor är inte riktade till dig specifikt utan mer allmänna, men de är relevanta mot bakgrund av vad du skrev.)

Om man vill kan man ju även roa sig med att vända på TS ursprungsfråga 180 grader: Hur kommer det sig att nedanstående är grammatiskt?

Stefan Löfven är född 1957

Normalt sett brukar ju svenskan inte alls gilla att kombinera en presenform och en indikator för förfluten tid i samma sats.

*Stefan Löfven är glad igår
*Stefan Löfven är är konfirmerad 1970
*Stefan Löfven har börjat skolan 1964

Jag vet inte. Jag tänkte mest att det blev symmetriskt och tjusigt om alla tre formerna innehöll ledet "perfekt".

Sen är det ju inget som säger att romanska och slaviska språk måste få "paxa" vad imperfekt egentligen ska betyda. Jag åt gröt är ju betydligt mindre "avslutat" till sin natur än Jag har ätit gröt och då kan man väl säga att termen funkar hyfsat i relativa termer?

Edit:

Sen kunde ju namngivningen av svenska "tempus" förenklats betydligt bara man ville.

äter är presens av att äta
åt är preteritum av att äta
har ätit är presens av att ha ätit
hade ätit är preteritum av att ha ätit

Varför är det mindre avslutat. Det säger ju egentligen ingenting om vad som verkligen hände:

Jag åt gröt...tills den tog slut

Jag har ätit gröt...och fortsätter oavbrutet

Visst, men den invändningen kan man ju göra även på språk där man anser att det finns aspektskillnader. Det går ju att trixa även med ryska och franska meningar till exempel.