Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Exakt så, och det är ju inte alldeles enkelt att förutsäga gruppernas utveckling.
Det kan vara så att hardcore-SD-kärnan växer i proportion till den andra gruppen.
Det kan också vara så att kärnan är mättad och att hela tillväxten sker genom allt lösare, allt ängsligare proteströstare. Glaciär innerst, sedan packad snö som hålls på plats av skare, och ovanpå den hamnar pudersnö som blåser bort vid minsta vindpust.

På grund av den unika situationen med sju partier som vägrar i sten att ens diskutera minskad invandring kan det där lagret av pudersnö bli väldigt djupt, och eftersom det är där mörkertalet finns är det teoretiskt möjligt att OI aldrig hinner ikapp med viktningen. Redan vid implementeringen har den hunnit bli lika inaktuell som Migrationsverkets prognoser är när de släpps. Vem vet, man kanske får en utmärkt viktningsmatris för SD om man använder verkets prognoser...

Skall man spekulera skulle jag då överväga två axlar: På den ena axeln väljarnas "hardcorefaktor" (från "SD forever" till "Hoppas, hoppas att NÅGON annan vill lugna ner invandringen". På den andra axeln sätter vi SD:s allmänpolitiska utveckling/breddning. Vi som följt dem under många år kan ju ganska enkelt identifiera att det finns en pågående inre förändring, inte enbart en yttre attitydförändring. Denna förändring förnekas ofta av de som tycker de måste försvara att SD är något mindre allmänpolitiska idioter numera, än de var förr.

Men det är inte sant att så som SD tycker nu, så har man tyckt alltid.

Mot en hypotes om en oändlig ökning, vägen som bär till att precis alla röstar på SD finns ju också alla andra "hardcoresympatisörer", som naturligtvis inte kommer att rösta SD, någonsin.

Det talar ju emot de som säger att steget från 7K till SD är större än något annat. Att de som röstar SD är missnöjesröster stämmer inte. Tvärtom de är mer informerade och pålästa än andra och de har tagit ett rationellt noga övervägt beslut. 320000 av de ca 330000 som röstade på SD 2010 gjorde det även 2014.
Jag köper inte alls att det skulle vara fluffiga lättpåverkade missnöjesröster som med ångest och darrande händer lägger SDs valsedel i kuvertet som tagit SD från 5,7 2010 till eventuellt 16,7 % idag och så fort det finns minsta gnutta hopp lättade springer tillbaka till 7K.

Ja, men över tid. Jag tar inte en enskild Sentiomätning som intäkt för att den speglar det hypotetiska valresultatet för dagen. Och med risk för att upprepa mig: Att mäta SD är det enda som Sentio är bra på. De ligger dåligt till när man räknar på samtliga partier.

Nja, jag skulle snarare säga så här: Ärlighet sitter i svenska väggar. Man får göra skillnad på propaganda som propagandisterna själva tror på, och skarpa, svarta lögner som är medvetna. Man får också göra skillnad på agendadrivna, selektiva tolkningar omavdata, och att faktiskt ljuga om data. Det är skillnad på att, likt Ulenhag, trolla bort den ena av de två SOM-siffrorna om invandringsopinionen, och att falsifiera siffror. Det svenska ljugandet yttrar sig genom att hålla upp siffran 9 och sedan använda hela postmodernistiska verktygslådan för att försöka övertyga publiken om att en 9:a egentligen är en 2:a. Putin skulle helt enkelt strunta i sanningen och hålla upp en 2:a. Vissa svenska OI kanske liknar Ullenhag i sina sämre stunder, men de är inga Putin.

Lite som sjuklövern har förbrukat sitt förtroendekapital när det gäller migrationspolitik.

Tänka sig att det finns just åtta stycken OI (Sentio, Demoskop, UM, YG, Skop, Novus, Sifo och Ipsos) och att det finns en 'sjuklöver' som förbrukat förtroendet och en utfryst åttonde aktör som inte gjort det. Det är lite som med konspirationsteorier, man kan hitta mönster i allt om man vill, men det mesta i universum är tyvärr bara tillfälligheter.

Det behöver du inte heller. Det som diskuteras är ett mätproblem, och det faktum att röstetalen (som ju får anses vara "sanningen" i någon mening) speglas mot rådata som ligger fullständigt obegripligt långt under.

Man kan väja dystopiska eller strukturella förklaringar till att skillnaden mellan vad folk säger och vad de gör är så stor. Man kan också välja flera kombinerade förklaringar, och att SD-väljare (som grupp) inte är att lita på (i vissa avseenden) är alldeles uppenbart. De ljuger, särskilt om vad de tänker rösta på. Jag kan tänka mig att de då också ljuger om vad de röstat på.


Därför introducerar jag begreppsmodellen "hardcore-SD" och erbjuder synpunkten att dessa kan man troligen lita på i undersökningar, (precis som "hardcore-KD" eller "hardcore V"). Den gruppen har tagit ställning, och tänk på att den gruppen nu förefallar mappa väl mot rådatauppgifterna!

Den enklaste förklaringen är i så fall att det handlar om opportunistiska tveksamma röstare (som röstar SD, men tvekar att erkänna att man gör det) som utgör mellanskillnaden. Tror du att folk som känner så verkligen kommer att fortsätta rösta på ett parti som de säger sig INTE vilja rösta på, särskilt om ett sådant alternativ uppstår? Det tror inte jag.

För mig personligen räcker det med att konstatera via historisk fakta att jag endast behöver bry mig om Sentio när det gäller SDs opinion.
Att de andra OIs inte klarar av att mäta SD är bevisat.Vad det beror på är deras huvudvärk och inte min.
Sålunda måste varje objektiv bedömare sätta betydligt större tilltro till Sentios siffra om 16,7 procent än Demoskops 13,3 dito.
Det är sannolikt att SD ligger betydligt mycket närmare Sentio än Demoskop i verkligt väljarstöd.

Det är därför sannolikt att SD i nuläget skulle åtnjuta ett röstetal om 15 till 17 procent om det vore nyval idag.

Gällande Moderaternas fortsatta röstmässiga Golgata får man inte glömma bort att Borg är ute ur ekvationen.Jag är övertygad om att han personligen drog ett antal procent till M och att det utöver fanns dynamiska rösteffekter i paret Reinfeldt-Borg.

Kinberg Batra har därmed ett tudelat problem.Dels så skall hon försöka axla landsförrädarens och mästerdomptörens mantel och samtidigt lyckas med detta utan en kompanjon med den lyskraft som Borg besatt.

Det är mission impossible.

Ganska viktig iakttagelse tror jag.
Borg har varit populär även när Reinfeldt inte varit det & en del väljare har nog stannat kvar hos M just pga. Borg. Med honom ur leken ser vi en ökad rörlighet hos väljarna som förmodligen kommer SD till godo.

Inget parti är perfekt och överensstämmer med ens egna åsikter, man röstar alltid på det minst dåliga - vilket talar för SD nu och i framtiden. Jag dristar mig nog att hävda att framgången för SD, trots den, massiva statspropagandan, är att de ligger i linje med större andelar av den medelsvenska opinionen än något annat parti vad gäller själva sakfrågorna. De har bra fingertoppskänsla, och då inte bara vad gäller invandringen. Deras största motståndare, den Pawloskt inducerade reflexen för svensken att inte rösta på SD, tar tiden hand om.

Det är en vacker symmetri, om inte annat.



Det du bör betänka är dock att SD-väljare kan delas in i två kategorier: De som tror på medias bild av SD och de som inte gör det.

Den som misstror allt varg-ropande har tagit ett fundamentalt steg ut ur det samhälleliga förtroendekontraktet: Man litar inte på allt skrikande om rasism och fascism, allt folkuppfostrande och floskulöst önsketänkande.

Vad än Jan Helin eller Erik Ullenhag säger så kommer det bemötas med mycket stort misstroende. Om M eller S flaggar för minskad invandring så är det upp till bevis innan denna grupp högst eventuellt återvänder.

Den andra gruppen är den som litar på medias bild av SD som ett extremt parti - men ändå röstar på det. Vi talar alltså om vanliga människor som tror att SD är mycket radikalare än de är och trots det föredrar det framför alla andra partier - även med dubier och under "protest".

Denna missledda, oinformerade grupp är alltså bekväm med en BETYDLIGT tuffare politik än vad SD förespråkar och därmed ännu längre från de gamla partierna. Det är dessa människor som inte i nuläget inser att de själva är radikalare än det parti som känns som det är för extremt att annat än proteströsta på.

Ingen av dessa grupper kommer vara lätta att återerövra för M eller S, vilket både du och Crispy kalkylerar med är fallet. En kraftigt växande opinion i landet är inte alls förnöjda med ett något lägre tryck på nyinvandringen, utan har helt tagit avstånd från det mångkulturella projektet. Sverige kommer följa det normala mönstret med ett invandringskritiskt parti som skälls för rasism till det blivit så stort att de övriga anpassar sin politik, då det i gengäld legitimeras och konsolidieras.

Som jag ser det är SD redan ett 20%-parti, även om ett Luciabeslut - mot förmodan - tas under mandatperioden.

Den här kaosregeringen vi har nu tror jag gör att folk börjar uppfatta SD som det trygga alternativet och att tanken på en statsminister Åkesson inte framstår som så skrämmande som det kanske gjorde tidigare.

Ta beslutet idag om Bromma. Det skulle bli kaos om man la ner Bromma. Arlanda saknar kapacitet för att ta över. Jag tror inte Löfven skulle ha gett efter för Miljöpartiet på den här punkten om han inte var rätt säker på att SD och alliansen ändå skulle stoppa det.

Om man följer borgerliga debattörer på twitter så ser man att de redan internaliserat bilden av SD som ett parti för sunt förnuft. Det finns ingen rädsla för att SD ska hjälpa regeringen att genomföra en massa stolleförslag som brainstormats fram under en Pride-festival. Däremot kan FP vara ett hot när det gäller pappamånaden och C kan eventuellt vara ett hot när det gäller kärnkraften.

Om sedan Kinberg-Batra kommer till makten i M utan någon plan för att återta regeringsmakten (vilket kräver samarbete med SD), så tror jag Jimmie Åkesson hastigt och lustigt kan börjas ses som oppositionsledare.

Empiriskt är utvecklingen oundviklig. Nu är ju inte politik en exakt vetenskap, men det finns ju inget som i nuläget pekar på att Sverige inte kommer att följa med in i Europas mainstream, snarare tvärtom, rekylen kan bli så mycket starkare här då både folkuppfostrandet, misskötseln och ljugandet skett i så mycket större skala.

Kommer det några opinionsmätningar från de andra instituten framöver?