Han har väl inte skrivir en enda dålig rad. En av favoriterna är avsnitten som handlar ämbetsmännen bakom sina pappershögar i röda rummet. Klarsynt och genialt, det ser inte annorlunda ut i dagens samhälle?
Hört att han spökar på sin egen Intima Teater, dom som jobbar vill aldrig vara ensamma där på kvällen och känner sig iakttagna. "Det Okända" gjorde ett avsnitt om det. Han ska också gå igen i Tegnérlunden, nära Blå Tornet. Ska ha sagt "Välkommen slyna" till Helene Billgren...
En del hävdar att han var kvinnohatare och homofob andra att han var en "ironiker" före sin tid, vad säger ni?
Efter att ha läst Fröken Julie känns det som att August var typen som lever efter parollen "women - can't live with them; can't live without them"
Säg ett verk där man och kvinna lever i ett jämställt förhållande(?) Alltid måste den ena vara i överläge och den andra i underläge, samtidigt som han hyllar den oåtkomliga, upphöjda, glorifierade modergestalten...
Äntligen är Strindbergsåret 2012 till ända. Om det har uppmärksammats över huvud taget så har det mest gått ut på att August inte är värd att läsas. Det jag nog kommer att minnas bäst från detta år är det pinsamma försöka att återigen höja Anne Charlotte Leffler till skyarna på Strindbergs bekostnad. Det är Leffler som i själva verket ligger bakom ett Drömspel var kontentan i ett radioinslag i somras.
Själv ska jag börja det nya året att se Alf Sjöbergs utmärkta filmatisering av Fröken Julie med Anita Björk (som ju gick bort under detta Strindbergsår) och Ulf Palme. Sjöberg gör stor dramatik och stor film av varenda reprik i pjäsen, en pjäs man för övrigt också försökte kasta på sophögen under året.
Nu har vi åter igen lugn Strindbergs-läsning fram till 2049, då mästaren antagligen kommer att dras ner i smutsen på nytt.
Är det någon som vet om det finns omskrivningar till en mer modern svenska av Strindbergs verk? Skulle vara intressant att läsa. Jag övar upp min högläsning med Röda rummet men, det kanske går bättre och inte blir så jobbigt snubblande på orden efter ett tag.
Strindbergs pjäs Fordringsägare hörde jag på Sveriges Radio igår, i en inspelning från 1958. Men den var försedd med några varningens ord först, i form av en feminist som talade om att August var vit. Så nu vet ni detta om hans ras.
En ny målning av August Strindberg har dykt upp. Målningen som inte tidigare skådats av vare sig Strindbergexperter eller allmänheten, kommer att gå under auktionsklubban i december för ett utropspris på fem miljoner kronor.
Oj, oj, det var en fin sak. Det har ju varit en del diskutabla saker utbjudna på senare år, som man tvingats dra tillbaka, men det här är uppenbarligen the real thing.
Blir att gräva djupt i plånboken