Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Du vet att ett av de säkraste sätten att visa att man saknar argument i en diskussion är att göra sig till opåkallad talesman för någon slags anonym massa ("Vi är många som", "Läsarna", "Du har inte övertygat någon"). Om du har fått nån slags fullmakt att företräda andra skribenter i tråden så kan du väl redovisa den så att man vet hur många "röster" du har bakom dig

Den här tråden handlar inte om dig och dina sårade känslor som uppenbarligen blev ännu mer sårade efter att en person med status som moderator gjort sig besväret att gå in och näpsa till dig offentligt efter en löjlig och helt opåkallad kommentar mot mig i en helt annan tråd Den handlar om mordet på en ung flicka och det rättsliga efterspelet. Så varför inte sluta bete dig som en löjlig liten mops och skriva fjolliga inlägg som enbart handlar om min person och min debatteknik?

Den verkliga frågan gällde allmänt om resning och vad som krävs för det. Jag har skrivit ett flertal inlägg i denna tråd och försökt förklara för bl.a. din vän Q vad som krävs och vad lagen säger. Det verkar som han faktiskt till slut förstod att RB 58:1 2p om falska uppgifter enbart handlar om medvetet felaktiga uppgifter som lämnats och därför inte kan användas som resningsgrund för ev. fel i utredningsmaterialet. Dem har du inte bemött (vågat bemöta). Men säg gärna till om du vill diskutera detta eller någon annan aspekt av resningsinstitutets tillämpning i detta fall i sak.

Vad skrev jag då som du försöker bjäbba mot nu?



Kan detta missförstås av annat skäl än att man medvetet försöker göra det för att plocka poäng eller för att man är en idiot (Vilket av typfallen som gäller för dig överlåter jag åt andra att bedöma)? Det framgår klart att det är den djupare granskningen (dvs en utredning av sakomständigheterna som till slut med hjälp av sakkunniga lett fram till en formell resningsansökan) som resulterar i resningen.

Det första ledet beskriver hur resningsprocesser (i en vidare bemärkelse) de facto har tagit sin början i de fall jag känner till. "Tidningarna" är lite dåligt uttryckt, för i flera fall har det varit andra media som först uppmärksammat en tveksam dom (t ex Uppdrag granskning) och därigenom sett till att oskyldigt dömda fått sakkunnigt bistånd. I fallet Joy Rahman vill jag minnas att det var journalisten Dick Sundevall som började skriva, efter att han kontaktats av interner på det fängelse Rahman då satt på. Det finns säkert fall som bara hanterats i tysthet, men det är inget jag kommer på nu.

Summa summarum: Min beskrivning är helt korrekt och inte det minsta missvisande, förutom att "tidningar" bör bytas ut mot "media". Ingenstans har jag påstått att HD skulle låta sig påverkas av massmedial uppmärksamhet, den tolkningen finns enbart i din fantasi.

Den dömde Kristoffer Johansson då? Ja formellt finns naturligtvis inget hinder mot att i tysthet utarbeta en resningsansökan och skicka in. De facto är det osannolikt att vi får se något som helst rättsligt efterspel här så länge inte någon grävande journalist hittar grejer som är av större dignitet än en felaktig mastning eller ett målsägandebiträdes misstag kring hur en IPhone fungerar, presenterar dessa och får en eller flera personer med juridisk sakkompetens att intressera sig för målet. Som jag flera gånger tidigare påpekat så kan man med i princip 100%-ig säkerhet säga att sådan information måste komma från någonting annat än en genomgång med lupp av förundersökningsmaterialet. Det bidrar nämligen inte med något nytt (eftersom allt i FUP per definition är känt och allt handlar om tolkning/värdering av bevismaterial, något som i sig aldrig kan utgöra resningsgrund) Därför är bloggen skäligen meningslös i sin nuvarande inriktning, även om jag ett antal gånger påpekat att jag inte har något emot den och absolut inte säger att den borde försvinna eller något i den stilen.