Det här är ju anledningen till att B inte klarar sig själv och måste bo på ett gruppboende, likaså varför samhället får ta hand om henne då hon är inkapabel till det själv. Någonstans i den här tragiken finns essensen av hennes handikapp. Däremot så är hon så lågfungerande inom områden hon själv tror hon är högfungerande. Hon vill få det att se ut som hon behöver hjälp med att koka ris och städa hennes rum. Det handlar om att hon är så in i helvete körd att fungera normalt i samhället att gamla Vipeholm eller Östra sjukhuset hade varit hennes enda räddning. Ibland får man en känsla av att B ser sig som lite bättre än sina grannar, som att hon är medveten om att hon egentligen inte har rätt att bo där. Där håller jag med henne - hon hör inte hemma på ett lss-boende för autister utan snarare för personkrets 3.
Och det här med Nilas... hur hemskt det än låter så är det nog bättre för Nilas att vara död (...) än att bo kvar, det hade han lidit mer av tror jag. En hund lider inte av att inte vakna nästa dag. Man får väl bara hoppas att det gick snabbt, om han nu är död.
Slutligen blir det väldigt, väldigt svårt för B att komma tillbaka efter det här. Även inför hennes mest inbitna lovers som nu börjar förstå vilken rutten personlighet hon har och att hon går över barn, djur och alla andra för att få 5 minuters lycka. Sopa.