Citat:
Ursprungligen postat av
Diamondgrit
Jag ser inte hur raslagar vore motiverade. Ponera en turk som av någon anledning kom hit på 1600-talet och därefter slogs han och hans ättlingar för Sverige i varenda krig. När det int var krig jobbade de stenhårt på att bygga upp riket. Ingen av dem var blond och alla såg helt ut som turkar, och de har fortfarande turkgener. Ska vi då stifta raslagar som förtrycker turkens ättlingar?
Ett extremt hypotetiskt exempel som knappast torde beröra mer än på sin absoluta höjd ca 300 personer, och vilka knappast har mer än någon procents anatoliskt påbrå. Anatolier är för övrigt rotlösa språkskiftare som låtsas vara stäppgulingar, trots att de nästan aldrig har gulingpåbrå. Ungefär som turanistiska pseudo-"hunniska" ungrare.
Citat:
Ursprungligen postat av
Diamondgrit
Nej jag är snarare antianarkist!
Jo, man kan tycka att det var ett misstag att stifta lagen som gör det möjligt för väskryckarkurden att bli medborgare till att börja med, och det kan debatteras. Men det jag menade var ju att själva utdelandet av medborgarskapet, under gällande lagar, inte var något misstag. De gavs ett medborgarskap som gäller livet ut om de inte ansöker om att bli av med det. Och eftersom det bryter mot det jag anser vara medborgerliga rättigheter att införa en retroaktiv lag så kan jag inte förlika mig med att frånta medborgare deras medborgarskap.
Inte bara medborgarna utan alla som uppehåller sig i landet måste betala skatt, följa lagarna, och sitta i fängelse om man inte sköter sig. Det är en del av den fysiska kontroll som medborgarna utövar på landet via statsapparaten. Men notera att folket (dvs. medborgarna menar jag nu) utövar denna kontroll på personer (inklusive utlänningar och juridiska personer typ företag och föreningar). Om du däremot står inför staten i egenskap av medborgare är det en helt annan sak, där står du över staten, vilket är själv anledningen till att du har rösträtt, att du kan knalla in och titta på under riksdagsdebatter eller rättegångar, kan begära ut vilket offentligt dokument som helst (för det är ju faktiskt ditt dokument), osv.
Just värnplikten är ju ett undantag eftersom man inte vill sätta vapen i händerna på utlänning. Dr äe det snarare den plikt som utkrävs av dig som medborgare att riskera liv och lem för riket, vilket inte är för mycket begärt tycker jag. Skolplikten däremot gäller även för utlänningar bosatta här vilket jag anser är ett misstag. De kan dock gärna få skicka sina barn i skola om de betalar för det.
Du snurrar in dig i en massa absurda resonemang om artificiella gränser för statens makt. Staten kan ju dock göra precis vad den vill, så länge det inte finns något
faktiskt hinder. Vill man göra dig eller mig statslös för att vi är uppkäftiga, eller döma oss till döden i strid mot gällande svensk lag kan man som domare (eller om man så vill, ännu mer lagstridigt, statsminister) göra det, på vilka grunder som helst. Det enda som sätter gränserna är:
1) Har man lydiga undersåtar (kriminalvård, polis, domarkår, militär etc.) inom statsapparaten som är villiga att verkställa/tolerera regeringens/domarens lagstridiga vilja i det enskilda fallet?
2) Är det värt att genomföra handlingen (dödsstraff/indraget medborgarskap) i förhållande till allmänhetens förlorade förtroende för rättsystemet/regeringen/det politiska systemet?
I mina överdrivna, om än faktiskt korrekta exempel ovan är det möjligt att svaret på såväl fråga 1 som 2 är "nej". Om en väskryckande kurd, eller för den delen arbetande och skattebetalande kurd skulle få sitt medborgarskap från 1984 indraget under ett svenskt nationalistiskt styre är det ganska uppenbart att det kommer att finnas en vilja inom systemet att verkställa beslutet i alla led, och väldigt otroligt att det skulle leda till några större upprörda reaktioner bland folk i gemen, speciellt då vi kommer att ha ett helt annorlunda medielandskap och därmed möjlighet att få Svensson att förstå riktigheten i beslut av en sådan art. De flesta bryr sig för övrigt inte så mycket om principer, så länge de får leva i trygghet och frihet. Autistiskt/dumkonservativt principrunkande som inte leder någonvart, bara för sakens skull, saknar helt och hållet syfte.
Du verkar som sagt fastna i rent fiktiva gränser. Är herrn måhända libretardian?