Citat:
Ursprungligen postat av
fibaktuellt
Man måste ju säga at det är 100% mer kuk i de amerikanska journalisterna i deras sista stund än i bödlarna.
http://madworldnews.com/isis-crybabies-caught/
Citat:
Ursprungligen postat av
fibaktuellt
Man måste ju säga at det är 100% mer kuk i de amerikanska journalisterna i deras sista stund än i bödlarna.
http://madworldnews.com/isis-crybabies-caught/
Men är inte det ganska talande för de här kaxigheten i klankulturer oavsett det är förortsgäng eller terrorister. Den är framväxt, inte ur religion eller etnicitet, utan på flathet i väst. De är inte aggresivare eller mer våldsbenägna. Däremot uppfattar de vår snällhet och tolerans som svaghet, och breder ut sig tills de får motstånd. Det är så en klankultur fungerar.
Vid motstånd blir de snälla och timida. Vid aggresivitet blir dom till och med nästan fjäskiga. Men möter de snällhet så tror de sig ha vunnit en kamp, och ser sig som kungar. Bjud dem på något och reflexen blir inte att visa tacksamhet, utan att ta reda på hur mycket mer de kan ta från den "besegrade" som "gav sig" utan motstånd.
Invandrargängen som driver runt på stan ser inte svenne som snäll som tagit emot dem. De inbillar sig på fullaste allvar att de besegrat svennarna. Det ser man även här på Flashback när någon huding ska diskutera. Det är hela tiden "ni kan inget göra" "ni är för svaga" "vi dominerar". De tror sig kunna bo i Sverige, inte för att svensken är snäll eller ens för att de gör nytta. Utan för att svennarna förlorat striden.
Det är därför de inte fattar att nationalister primärt kämpar mot makthavarnas hjärntvätt. Att väcka svenskar vars snällhet utnyttjas. De förstår liksom inte vad själva striden handlar om. Efterssom det är utanför deras begreppsvärld att vara givmild och generös. Kan de heller inte begripa hur dessa egenskaper kan användas av makthavare mot befolkningen. Medan nationalister och svenska "antirasister" bråkar om vad som egentligen är snällt, så tror invandrargängen att antirasisterna är svenskar som kapitulerat inför deras erövring och nationalister den sista spillran som fortfarande gör motstånd.
Invandrarna som ramlar in här skriver till exempel aldrig att 95 procent vill ha invandring, som svenska "antirasister" brukar göra.
För det är så otänkbart för dem. Att ett folk skulle tillåta detta frivilligt, för att va snälla eller ens för att de.lurats tro de är snälla. För dem är den svaga invandringsmotståndet bara ett tecken på att majoriteten redan kapitulerat, erkänt sig besegrade. På samma sätt är dialogpolis är tecken på att snuten inte vågar sticka upp mot dem, antirasister sådana som kapitulerat över till deras sida, fler fritidsgårdar och finansierade moskéer tecken på gåvor från dem som förlorat kriget.
I en klankultur finns inte snällhet, givmildhet och därför heller inte tacksamhet när man får något. Bara förakt för de svaga västerlänningarna som gav upp utan motstånd.
Det ligger i klankulturen att bli ynklig och underdådig när de befinner sig i underläge. Och hänsynslös i överläge. I vår kultur gäller motsatsen. Det är hos den starke som kraven vilar. Segraren ska alltid berömma förloraren. Att avstå sin rätt är att vara "the bigger man", att vara snäll ger snällhet tillbaka och att ge någon en andra chans är att ge någon ett förtroende som ingen vill missbruka.
När den här kulturen möter klankultur blir det pannkaka. All den forskning som visar att hjälp före straff mot kriminella lyckas bättre, står sig slätt när vi möter folk som bara tolkar det som att de kunde göra brott ostraffat. Vi öser pengar och dialog och adelsprivilegier och väntar förtvivlat på att de ska reagera enligt västerländsk kultur, bli tacksamma och vilja åteegälda.
Vi försöker förstå och hitta förklaringar till svinaktigt beteende. När vi har förklaringen precis framför näsan. De beter sig svinaktigt just för att vi försöker förstå det svinaktiga istället för att visa att vi inte accepterar det.
Väst måste lära sig att mångkultur är just en mångfald av OLIKA kulturer. Vissa av dem tolkar inte vår snällhet och tolerans så som vi själva skulle göra. I Kina är en gåva till en affärspartner ett uttryck för respekt, i Sverige är det en muta. Vad vi kallar vänlighet i väst, uppfattas som feghet hos andra.
Jag kan vilja skämma bort min hund och låta dem sova jämte mig i sängen. Men hunden kommer tolka det som att jag efterger min ledarroll. Och när den sen börjar morra när jag ger den ett ben, så kanske jag tycker det är gulligt och vill låta jycken få ha sin tuggleksak i fred. Men förr eller senare måste jag begripa att hunden inte tänker som jag, oavsett hur mycket djurvän jag är. Annars kommer jag snart få sova i hundkojan med fullt av ärr i ansiktet.
Det farliga är att det nu börjar höjas röster om att ge teroristerna lite. Återigen gör väst misstaget att tro en klankultur fungerar som oss. Vi respekterar "krigets regler". De kan vara i öknen och skära halsen av vita som inte är ett dugg inblandade. Men vi håller oss till reglerna och fortsätter skicka socialbidrag till deras fruar som fortfarande bor kvar i väst och sitter framför datorn som vi betalt och äter mat som vi betalt och twittrar om hur de också vill halshugga.
Men vi tillåter det. Följer reglerna. Vi "kan inget göra". För det är inte olagligt att sitta i våra länder och leva på vår bekostnad och twittra om att vilja mörda oss. Och vi "kan inget göra" när de åker fram och tillbaka mellan väst och ökennderna, krigar mot oss där och sedan får gratis omplåstring här.
Vi följer regler. Inte dom. Och det enda det resulterar i är att vi betrakats som svaga. Nu föreslår skånskan att ge dem en egen stat. För då borde de bli nöjda. Om de får som de vill. Vi skulle kunna hjälpa till ekonomiskt i början också, föreslår Skånskans ledare. Det borde få dem att sluta kriga, resonerar han. För så skulle ju en västerlänning reagera.
Men så reagerar inte en klankultur. Det kommer inte tolkas som diplomati. Utan svaghet, svaghet som kan utnyttjas för att kräva mer.
Väst måste lära sig att alla folk inte är som västerlänningar. Oavsett om det rör sig om invandrargäng som gruppvåldtar i Europa eller terrorister i Irak.