Hur är det att utbilda sig till förskollärare

Min sambo är nyinflyttad från Portugal och har precis gjort klart SFI (kurs D). Hon är intresserad av att utbilda sig till dagislärare eftersom hon tycker om barn men vad jag förstår så behöver man gå en 3,5 års utbildning som förskollärare för att kvalificera sig till det.

Är det en svår utbildning? Hon kan förstå svenska rätt bra men hon är uppenbarligen inte bra nog för att förstå en snabbpratande professor som använder facktermer. Hur tror ni som gjort utbildningen att hon hade klarat sig just nu?

För det andra: hon gick tolkutbildning på universitet och är väääldigt trött på det, hon tycker inte om det alls. Därför är hon rädd för att börja en ny utbildning som är för mycket tråkigt pappersarbete, är denna utbildningen "lättare"? Mer... praktisk än att lära sig bli översättare?

Kolla först hur arbetsmarknaden ser ut om några år.. Det är ju slöseri att kasta sig in i en redan överbelastad marknad.

Har hon redan börjat med tolkande och det finns behov så det det bättre att köra vidare på det.

.

Tror det är lättare om du skapar ett konto på familjeliv istället, där finns det nog fler personer som har erfarenhet av att både jobba som förskolelärare och hur det är att gå den utbildningen

Slöseri är det nog inte om hon verkligen vill jobba med barn. Samma sak säger jag om tolkandet, hon tycker verkligen inte om det och då är det "slöseri" att tvinga sig jobba som det.

Hur många är det som får jobba med det dom verkligen "vill"?

Finns det inga jobb i den branschen så är det inte så smart att kasta sig in i en meningslös utbildning.

Tänk lite! Om det finns ett överflöd av piloter i världen så är det inte så intelligent att kasta ut ett par år och några hundratusen på att utbilda sig även om det är skitkul att flyga...

.

Uh, din världsbild är lite småtråkig i så fall. Man söker sig till det man älskar att göra och det man har passion för, då är man enklare bra på det jobbet och det känns aldrig som ett jobb.

Vi lever inte i en totalitarisk samhälle där man blir tilldelad ett jobb oberoende av vad man har för åsikt om saken. Om man älskar att jobba med barn och hatar att översätta men inte inser det först förrens man gått en hel utbildning till översättare så bytar man yrke. Jag gick tekniklinjen men nu jobbar jag som kock.

Om du jobbar som något du ogillar så rekommenderar jag dig att ändra livsbana. "Om man står med båda fötterna på marken så står man still".

Det där är ju rent trams. Om det var sant skulle det knappt finnas behov av semester.

Hur många revisorer har du träffat som älskar revision och har det som passion? Förmodligen noll stycken.

Jag jobbar med det jag vill! Åt mig själv..

Men vad du inte verkar fatta att hur mycket man än gillar olika arbeten så kanske det INTE FINNS JOBB!

För att göra det lättare för dig så ska jag göra en liten jämförelse. Finns många som älskar glass, men det finns inte glassar åt alla. DÅ får man äta något annat som man kanske inte gillar lika mycket..

Capisce?

.

Jag har träffat många människor som älskar nummer och pappersarbete, något som jag själv är otroligt dålig på. Faktum är att min mor när hon var yngre inte visste vad hon ville jobba som, min far som då var hennes pojkvän frågade henne vad hon verkligen ville ha ut av livet och han skulle fixa det för henne. Hon kunde välja vad som helst. I slutändan så utbildade hon sig till läkarsekreterare och jobbade som det i 30 år fram tills hon dog. Jag förstod aldrig hur hon kunde tycka om ett så tråkigt jobb men det var vad hon ville.

Igen: ni verkar ha lite tråkig världsbild om ni tycker det är "trams". Du kan lika gärna kalla det "humbug" och "balder" om ni ska låta som tråkiga gamla gubbar utan fantasi, ambition eller drömmar. x.x

Att helt enkelt ge upp på glass helt och hållet är INTE en logisk reaktion till att det finns få glassar i världen.

För övrigt så kan ni istället hjälpa en medmänniska uppnå hennes mål i livet och svara på tråden lite mer hjälpsamt istället för att vara negativa.

Jag konstatera tyvärr att du är en enfaldig människa som inte förstår mycket av hur samhället ser ut och hur många människor lever och upplever sina yrkesval...

.

Visst, om du säger det så...

Arbetsmarknaden för förskollärare är riktigt bra, så det är ingenting att oroa sig över. Varför svarar ni andra så negativt om ni uppenbarligen inte har någon koll?