Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Det har undrats varför Anna inte varnade Sofia. Man kan även undra varför Anna inte varnade JA, om Anna nu tyckte sig ha varit med om “obehagligt sex“ redan natten mellan fredag och lördag. Som volontär och dessutom, sedan söndagen, JAs presstalesman (eller något sådant) borde hon ha varnat honom om risken för polisanmälan om han inte blev mer lyhörd och försiktig i sina sexuella kontakter.

Men istället för att konfrontera honom, tala ut med honom och varna honom, så sprider hon skvaller bakom ryggen på honom till sina väninnor!!! Hon, som umgicks med honom inte bara som privatperson utan även professionellt, borde väl ha visat lite större ansvar. Det var nästan som om hon njöt av situationen och av att skandalisera honom. Trots sin professionella roll kände hon inget som helst ansvar gentemot honom.

Ett par av hans vänner hade redan varnat honom för honungsfällor. Anna, insatt som hon var i det feministiska Sverige, borde ha varnat honom för sexuellt beteende som kunde missuppfattas och leda till anmälningar. Om hon hade brytt sig ett jota om honom, det vill säga.

Det är en sak som stör mig i uppmaningen till kvinnor att så fort de är minsta lilla misstänksamma att något inte gått rätt till så ska de springa till polisen och anmäla mannen för sexbrott - eller “bara berätta“, sak samma. I tveksamma fall, är det inte bättre att i första hand ta upp det med mannen ifråga, det kan ju röra sig om ett missförstånd, att två personer bara inte förstår vad den andre vill? Visst är det onödigt att i tid och otid blanda in polisen? Naturligtvis finns det fall där det är befogat med en anmälan, men mycket annat går nog bättre att reda ut utan polisens inblandning. Och ju kraftfullare åtgärder polis och åklagare tar till mot misstänkta (som långvarig inlåsning i isoleringscell som märker folk för livet) desto omoraliskare blir det faktiskt att springa till polisen för tvivelaktigheter.

Fokus borde vara på att förebygga tvivelaktiga situationer, snarare än att springa till polisen för minsta sak. Men belöningen i form av ett saftigt skadestånd hägrar nog för många. Roligare att anmäla, alltså.

Anna lät honom villigt bo kvar, och verkade på många sätt nöjd. Hade det inte varit på sin plats att tala ut direkt med honom istället för att springa bakom ryggen? Jag uppfattar honom som en person som tål den typen av konfrontation. Vad hade hon att vara rädd för?

Ska verkligen allt anmälas, innan man ens kommunicerat till personen ifråga att man inte var helt nöjd, och försökt reda ut det den vägen? Det är någon slags Stasi-liknande mentalitet som förespråkas. Som om det värsta som kan hända är att sexpartners börjar kommunicera med varandra. Nej, hellre ska man gå via polisen: Anmäl allt!

Hur många relationer kommer inte att bli ruinerade av denna uppsjö av anmälningar som är att vänta. Inte bara mellan de två det berör, utan det kommer att sprida sig som ringar på vattnet. Som att allt går ut på att så split - och göra advokaterna feta och nöjda. En anmälningskultur som skapar rädsla och obehag, det är vad advokater som Elisabeth Massi Fritz förespråkar. “Hellre anmäla än förebygga“ är hennes ledord. Huvudsaken folk blir ovänner för livet. Då blir hon nöjd. Och rik.

Ja, visst borde AA ha konfronterat direkt om hon ansåg sig utsatt för obehag/kränkande beteende eller vad det nu är som ärendet kring henne rör.
Men saken är den att hon inte alls var utsatt. Hon fortsatte sitt uppdrag och log glatt på middags-fotot med PP. Anmälan gjordes sedan EFTER att hon både insett att hon inte var enda kvinnan för JA samt efter att hon insett att hon politiskt skitit i det blå skåpet. AA hade både personliga och karriärmotiv att tala illa om JA då.
Och faktiskt finns även motiv för AA att dölja sina sexuella äventyr direkt efter att de hände. Inte snyggt att hoppa i säng med den man ska jobba för och det förstår AA. Att till omgivningen tala lite halvkritiskt om personen man haft sex med är ett perfekt sätt att skingra misstankar.

Slutsatsen är att AAs trovärdighet är lika med noll rörande vad som skett mellan henne och JA. Då har jag inte ens nämnt kondomen...

Ja det är en Stasi-kultur som utvecklas. Vidrigt och mycket obehagligt. Vänsterfeminism i allians med ett urspårat rättsväsende. Som fri medborgare kan du hälsa hem. Allt du gör med andra registreras och kan få dig inspärrad.

Inte alls. Det är bara att sätta igång. Vet man något kan man publicera på nätet numera. Det som är svårt är att granska makten- då kan man räkna med mothugg. De flesta kvinnor är inte insyltade med makten och får inget automatiskt stöd av samhällets elit bara därför att de är kvinnor.

Frågan var ju varför ingen journalist tycks gräva kring Sofia W, trots de uppenbara motsägelserna i hennes historia. Man har, hittills, målat upp henne som svag, bräcklig och yngre än i verkligheten. "Stackars T20" hette hon här i tråden ett tag. Enligt Massi Fritz lider hon psykiskt varje dag. Detta fungerar som en sköld mot journalister. Jag skulle önska att de journalister som faktiskt försökt intervjua Sofia berättade om det, gärna här i tråden. Vill hon inte eller får hon inte svara på frågor?

Det verkar som att JA ska göra ett framträdande via videolänk 15 september. Det antas handla om avlyssning med mera i Nya Zeeland. Hade varit kul om JA kunde läcka något från Sverige samtidigt eller ännu hellre lite tidigare (innan valet).

http://tvnz.co.nz/politics-news/kim-dotcom-reveals-bombshell-one-video-6064106

Thomas Olsson och Martin Shibbye skriver på DN-debatt idag. Det har bäring på Assangefallet. Den internationella humanitära rätten måste förändras genom att stärka journalisters ställning så att det blir ett krigsbrott att angripa en journalist. 430 journalister har dödats mellan 2007 och 2012 i samband med rapportering från krig.

Internationell rätt skyddar vissa grupper i krig, tex röda korsets sjukvårdare. Den rätten kunde utsträckas till journalister, skriver Olsson och Skibbye. Barbarerna i ISIS avrättar journalister med halshuggning och generalerna i Pentagon använder drönare mot nyhetsredaktioner. En del av Bradley Mannings påstådda brott var avslöjandet att en amerikansk attackhelikopter beskjutit två journalister som jobbade för Reuters i Irak. Saeed Chmagh dog och Namir Noor skadades svårt. Detta avlöjas i filmen Collateral Murder som Wikileaks publicerade 5 april 2010. Det var väl då Assange blev levande villebråd för hökarna i USA? Och Sveriges regering blev utsatt för starka påtryckningar från USA strax därefter.

The Grand Jury i Virginia har förberett ett åtal mot Assange minst sedan februari 2011. Man kommer med säkerhet att anklaga Assange för att ha publicerat information om vad USA gör i Irak, inklusive dödskjutningen av journalister, som blev känd genom ”collateral murder”.

Visst borde det vara ett krigsbrott att skjuta journalister – och det borde absolut inte kunna vara ett brott att avslöja eller publicera ett sådant krigsbrott. Vilket är vad Assange gjort. Och det är säkert dessa gärningar, som publicist och visselblåsare, som är det egentliga motivet för att hålla tjogtals poliser utanför ambassaden i Ecuador under mer än två år nu.

http://www.dn.se/debatt/gor-det-till-ett-krigsbrott-att-attackera-journalister/
http://en.wikipedia.org/wiki/July_12,_2007_Baghdad_airstrike

Det låter snarare absurt att det inte är ett krigsbrott att döda civila. Och det ger väl snarast bad will till journalister att de ska anse sig ha rättigheter som civila inte har.

1. Det är en intentionsfråga motsvarande det Svenska uppsåtet. I övrigt så är det likadant med rödakors personal, skillnaden i det avseendet är inte betydande och motiverar inte en lagändring.

2. För att vara tydligare så är det alltså ett krigsbrott att med vett och vilja skjuta på civilister - var finns då luckan, jo just i det att ifall det fanns soldater bland de civila eller denne trodde att så var fallet så kommer skytten att säga att dennes intention var att pricka de lagliga kombattanterna i området - de civila blir kollateral damage i sammanhanget. Samma förhållanden gäller även avseende rödakorspersonal - deras specialskydd avser att de kan operera i militärutrustning med särskilda tydliga beteckningar och då tex. kunna besöka skadade utan att behöva riskera direktriktad eld - däremot är det ju som så i praktiken att de nog behöver göra upp med parterna i konflikten om tillämpningen av skyddet samt att det beror av utbildningsnivån på deltagarna i konflikten -> dvs. de teoretiska bestämmelserna tillämpas på ungefär samma nivå som under ww1 med modifikationen att juridiken vanligtvis kräver ett avstånd om 500m till kombattanter map. IE eld och bombningar avseende större rödakorsinstallationer.

3. Så visst skulle de kunna uppfinna någon beteckning för journalister och tvinga alla slagfältsjournalister att ha eget "Pressbanér" a la 1600-talet, men det skulle ändå inte innebära att pressen skulle kunna arbeta på slagfältet utan att riskera fara eftersom runt 90% av ammunitionen inte skjuts genom primärvisuellt spektra på ögonavstånd dvs. <400m tillskillnad från en Svensk djungel där avstånden ofta är avsevärt kortare - Pressbaneret skulle ha en betydelse på <1% i det sammanhanget.

Nja, de få journalister som verkligen rapporterar från krigsskådeplatser gör väl allmänheten en tjänst. Det finns nog anledning att skydda deras möjligheter till att rapportera. Samma gäller visselblåsare, för övrigt. I krig ljugs det som bekant utan några som helst hämningar.


OK. Det är kanske praktiskt svårt att genomföra. Men om det vore brott mot humanitär rätt, Genevekonventionerna, att avsiktligt döda journalister så skulle det väl ge ett argument till för Chelsea/Bradley Manning och Julian Assange? I anklagelseakten mot dem ligger bland annat att de har avslöjat att en amerikansk attackhelikopter dödat och skadat två Reutersjournalister.

Wikileaks plockar fram en gammal artikel om Urban Ahlins kopplingar till neocons och Bildt. Så tyvärr blir det ingen förändring i UD:s inställning i JA-affären när (s) bildar regering efter 14 september, åtminstone inte om Ahlin blir utrikesminister.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/article15647530.ab

När vi får vi se tända ljus på Konserthusets trappa för demokratins offer i Palestina, Vietnam och Irak?

http://www.mises.se/2014/08/29/nar-skall-vi-ha-en-aminnelsedag-demokratins-offer/

1. Det där är nog en feltolkning i sammanhanget. Det har väl aldrig förelegat något tvivel om att det var apache-hkp:erna som hade ihjäl reutersjournalisterna (ifall det är den där filmen som avses). Däremot var kanske filmen hemligstämplad på något vis. Hursomhelst framgår det inte av filmen eller radiotrafiken att det var ett "uppsåtligt dödande av journalister" - eftersom piloterna och skyttarna var helt övertygade om att det var fientliga kombattanter de sköt på så är de inte skyldiga till krigsbrott.

2. Vidare är det svårt att tro att just filmen skulle vara särskilt komprometterande ur krigsbrottsavseende, det finns ju massvis med filmer på youtube av väldigt vedervärdighetssmaskig karaktär med allt från ubåtar som sänker fartyg och sedan går upp till ytan för lite prickskytte med kulspruta och kpist på överlevande som simmar i vattnet... Så filmens innehåll är tyvärr inte särskilt grovt eller särskilt smaskigt -> däremot så kan den ju ha gett massmedial uppmärksamhet som kan vara nyttig ur en avskräckningssynpunkt -> eftersom filmen redan varit "inne" i MSM så kommer även domen över förfarandet att vara "inne".

Jag har ju lekt med den tanken och någon skrev i en kommentar på Dagens Juridik att den taktiken framgångsrikt hade använts i andra fall. Skulle vara intressant veta i vilka. Som misstänkt är man alltså i sin fulla rätta att vägra svara på frågor, det gäller i hela Europa. Nu läser jag att 21-åringen som nu är uppe i rätten tillsammans med GSW i Köpenhamn har kört linjen att inte säga ett enda ord sen han greps.

Han har ikke en eneste gang ladet sig afhøre af politiet, og han har ikke sagt et ord ...

»... jeg tror, at alle godt kan forstå, at man ikke har pligt til, og at det ikke er vores opgave, at hjælpe politiet. Og igen er det på råd fra mig, og det er min opgave at hjælpe min klient bedst muligt«, siger [21-åringens advokat].

Men han tänker kanske bryta tystnaden i rätten

Bortset fra forsvarsadvokaten ved ingen, hvad den 21-årige har tænkt sig at sige, når han under retssagen for første gang giver sin version af sagen.

Danska underrättelsetjänsten började uppvakta 21-åringen med jobberbjudande när han just fyllt 18.

... kort efter sin 18-års fødselsdag i foråret 2011 fortalte han sine omgivelser om et usædvanligt påtrængende jobtilbud: Politiets Efterretningstjeneste ville gerne gøre brug af hans it-talenter. Mange omkring ham hørte historierne om, hvordan agenter fra PET passede ham op, når han forlod sin arbejdsplads, eller ventede på ham uden for hans bopæl. Inviterede ham på hotel. Smigrede ham og lovede, at de ikke ville have ham til at spionere mod sine venstrefløjsvenner.

Kilder i hans omgangskreds siger også, at han til sidst følte sig under pres fra PET, fordi han afviste de insisterende tilbud.

»Han følte det ubehageligt, at de overvågede ham«

Verkar nästan, som det utvecklades, är du inte med oss är du emot oss ...