The Truman Show

Jag får den känslan av att jag är bevakad som filmen The Truman Show med Jim Carrey. Jag känner att det finns "någon" som skapar min framtid, min livshistoria. Det är "någon" som skriver manuset till mitt liv, hur den ser ut, vad som kommer att hända och allt. "Någon" styr och påverkar mitt liv. "Någon" gör en planering över mitt liv. Det finns olika riktningar och vägar var jag hamnar någonstans beroende på vilken riktning eller väg jag tar.
Jag börjar mer och mer bli frustrerad när jag tänker på hur världen ser ut. Alltså vad är meningen med livet? Varför lever vi? Vad är poängen med allt sådana här trams?

Denna "någon" är du. Varför vi lever har jag ingen aning om, blame the first one.

Egentligen är det en hemlighet, men det ser ut som du redan listat ut det. Vi alla i omvärlden skriver manuset i ditt liv, alla är statister för din skull.

Subjektivt.
Också subjektivt, när frågan är korrekt ställd.
... Gissa.

Vet hur du menar så känner jag också ibland. De ända botemedlet jag hittat är att göra något extremt, som typ att gå ut och springa tills du bokstavligen spyr. Tror man måste känna dig levande för att bli av den känslan. Eller kampsport kanske kan vara något?

Angående mening med livet så finns de väl inget direkt svar på den frågan, blir vad du gör de till typ :S

Nu var det inte så jag tänkte att alla andra är statister till mitt liv. Det är mer så att jag tänker på att "någon", vi kan säga Gud för att lättare för er att förstå.
Jag känner att Gud har planerat allt. Men som vanlig människa så kan man också påverka sitt eget liv men det krävs lite prestation från sig själv.
Det hela känns som Gud spelar datorspel och vi är med i datorspelet. Typ liknande Sim City eller något liknande spel.

Ja och? Om det är så, sen då? Då är det väl bara att fortsätta leva som vanligt och njuta av det du nu njuter av? Det är ju så dom kristna anser att det är, att det finns en Gud som har bestämt allt. Fast man kan fortfarande göra som man vill inom en rimlig gräns.

Personligen tror jag man skapar sitt eget liv, allt man gör får konsekvenser och formar ens fortsatta liv.

Du tänker så för du har dålig självkänsla tror jag. Du känner dig oansvarig och därför tar din hjärna den lättaste vägen genom att bestämma sig att du inte kan påverka din situation, att allting har en mening och att du inte kan påverka situationen. Försök att istället tänka att det är DU som skapar ditt eget öde.

Jag tror och följer inte någon speciellt religion. Men det finns lite matnyttigt från religionerna som man kan plocka lite grann ifrån. Inte allt som skrivet men lite grann.

Jag som sagt är nästan lika frustrerad som Jim Carrey-karaktären i The Truman Show och vill ta reda på sanningen.

Men om det inte finns någon "sanning" då? Hur länge ska man söka? Eller vore det inte bättre att bara acceptera allt som det är, och göra det bästa utav det?

Men om vi nu säger att det nu skulle finnas någon som redigerar ens liv, vad kommer man få utav det när man väl får veta sanningen? Skulle man då kunna leva på något annat vis, eller dör man då? Vilka val har man då?

Skitsnack! Dålig självkänsla, vad fick du det ifrån? Det handlar inte om det.
Har jag hamnat i tramsiga psykologi-forumet eller vad?

Ja, det kan låta lite konstigt för personer som inte är insatta i ämnet men faktum är att oansvariga personer ofta har dålig självkänsla. Indicier tyder på att du är oansvarig, eftersom du tror att du inte kan påverka din situation, oansvariga personer tänker så eftersom de inte vill ta ansvar och då latar de till sig med en sån förklaring. Carpe diem - fånga dagen. Det kan vara bra att följa istället för att tänka som du tänker nu.

Dessutom inbillar du dig att världen är emot dig, också tecken på dålig självkänsla, men jag tror vi alla har tänkt så nån gång, så det är inget att oroa sig för.