Citat:
Ursprungligen postat av
PeterNoster
Det är något ologiskt i det där:
Om han visste att hon var död så skulle han väl ringt ett antal gånger för att få folk att tro att han inte visste att hon var död. Han vet ju att samtalen registreras.
Varför fortsatte inte MB att SMSa eller ringa? Varför var han inte med och sökte? Han var ju närmare VB än KJ var.
Ja, är det inte något ologiskt med att han sa att han brukade låsa sin bil? Eller att han googlat "hund annatomi" vid något helt annat tillfälle än det faktiska (nämligen natten då hunden dog). I det första fallet borde han ju ha insett att frågan ställdes för att kunna knyta eventuella fynd i hans bil tajtare till honom. I det andra fallet att uppgiften kunde kollas mot loggen.
KJ är inget kriminalgeni. Han tänkte ut en hel del, men precis som mördarna i pusseldeckarna så missade han ett och annat. Oviljan att ringa och raderandet av SMS-konversationen tror jag härrör från samma källa: Han ville inte påminnas konkret om henne genom att se hennes bild, se saker hon skrivit eller höra hennes röst i ett eventuellt inspelat röstmeddelande. Han insåg helt enkelt inte att det kunde vändas mot honom. Sökandet å andra sidan kan handla om många saker. Kontrollbehov, men också till en viss del att han fick chansen att hålla på med något som låg väldigt nära det han älskade mest att syssla med. Dessutom kunde han ju själv styra så att han inte kom i obehaglig närhet av var nu en kroppen befann sig vid detta tillfälle.
Hovrätten skriver i sin dom att den strukturala bevisningen är stark och sammanverkande. Jag förstår precis vad de menar, för det är exakt vad jag och andra hävdat i tråden hela tiden. Med utgångspunkt från blodfynden i bilen så faller allt på plats: Det blir helt enkelt orimligt att anta att alla andra indicier skulle vara resultat av tillfälligheter och att varenda en av dom oberoende av varandra skulle kunna ha en alternativ förklaring på det vis som Kristoffers kvarvarande supportrar hävdar i tråden. Han skulle i så fall vara killen med den största oturen i svensk kriminalhistoria. Först blir han ditsatt av en iskall planteringsmördare som låtsas vara en galning och sen har han lyckats kladda DNA på liket och på en rad punkter bete sig synnerligen skumt. Dessutom råkar han gissa exakt var i bilen man har hittat blod, klampa omkring i huset där man sen hittar benen och sitter sen i förhör och i domstolen och drar långa och alltmer osannolika bortförklaringshistorier om varför saker och ting ser ut som dom gör. Icke heller att förglömma hans minne som är knivskarpt kring allt som är till fördel för honom och inte kan kollas mot tredje person och dimmigt eller obefintligt för allt annat.
