Citat:
Ursprungligen postat av
AnnaSkippo
Magdalena var 18 eller 19 år när hon blev tillsammans med Isaks pappa. Sluta säg att det var genomtänkt och att hon visste precis vart det skulle leda. Hur jävla smart är man i den åldern? Sen är tonåringar olika klipska och några kanske mer orädda än andra (t ex om man gör revolt mot en ganska strikt pingstkyrkouppfostran). Men snälla klandra inte henne för att hon och Isak for illa under så lång tid.
Vad gäller relationen med Hedman så vill jag tro att han gjorde ett ganska helylle intryck på den tiden så det är fail på teorin att Magdalena har en dragning till "farliga" män.
För övrigt hade hon varken silikonbröst eller modellkontrakt när hon träffade finnen som använde henne som slagpåse som någon i tråden antydde. (Hannah var däremot mitt uppe i modellkarriären när polisen gjorde razzia hemma hos henne.)
Nej, visst. Man kan lägga skulden på det rådande vänstervridna samhälls- och "frigörelseklimatet" om man vill. Eller den förhärskande vänsterfeministiska ideologi som uppmuntrar unga tjejer att experimentera sig fram, ligga runt och skaffa sig en våldsverkare från en "socioekonomiskt utsatt" samhällsgrupp som pojkvän, istället för en man som är bildad, städad och har ambitioner.
Fortfarande är det så att det i hela denna härva, om man försöker se på det ur ett större samhällsperspektiv, finns betydligt mer utsatta offer än Magdalena. Alla de andra som fallit offer för dessa värderingar som systrarna Graaf levt ut.
Hur kände sig personalen på Föreningssparbanken i Landvetter när Hannah Graafs pojkvän riktade ett vapen mot deras huvud?
Eller den 71-årige man som blev rånad i sitt hem i Ödeshög av systrarna Graafs kriminella pojkvänner?
Det finns offer och det finns offer. Och denna senare kategori av offer har råkat ut för allt detta hemska utan egen förskyllan. De har inte dejtat kriminella för att det är "häftigt". De har inte hjälpt sina pojk- eller flickvänner att gömma vapen eller maskera sig. Och det är denna kategori av offer som jag personligen känner mest empati med.
Isaks öde är tragiskt givetvis. Men det förvånar inte och jag är glad att det slutade så pass "bra" ändå som det gjorde. Han hade lika gärna, med den trasiga uppväxten, kunnat bli en rånare, våldtäktsman eller mördare som gav sig på sina medmänniskor. Nu stannade, som väl var, tragedin inom familjen och fler ur omgivningen slapp bli offer för familjen Graafs synnerligen dåliga omdöme.