Nu faller jag litet mellan alla diagnoser (asp-adhd-add-bipo), så vad som gäller för mig är inte nödvändigtvis tillämpbart på andra.
Med den brasklappen ur vägen, DjungelGe0rge, du skrev att du har recept på Concerta men inte vågat testa än, med det i minnet så reagerade jag på detta:
Citat:
Ursprungligen postat av
DjungelGe0rge
Jag har dessutom en Extrem blelutsångest, det är sjukt störande o gäller Allt! Från klädval, till vilken paprika jag ska köpa 😑
Jag kallar det "åsnan mellan hötapparna" - syndromet, och jag kan tidvis lida av det till absurditet.
Concerta* blåste bort detta totalt. Det var faktiskt det som var det första jag märkte, några timmar efter att jag tagit första tabletten. Jag behövde mjölk och litet annat från affären, och normalt så skulle jag ha suttit i timmar och funderat hit och dit om vilken affär jag skulle gå till - en hade den mjölken jag vill ha, den andra det mineralvattnet jag helst köper.
Kände egentligen ingen annan effekt av första tabletten, men märkte efter några timmar att jag bara stigit upp och gått till affären, tagit ut soporna också på vägen. Och helt utan över-planering och utan lamslående irritation över att jag inte kunde klura ut det mest effektiva, perfekta sättet att få ett par så enkla saker gjorda.
Nu har det gått några år sedan den där första tabletten Concerta, och nej, medicinen fixar inte allt och mitt liv är långt ifrån perfekt.
Men jag skulle absolut rekommendera alla att åtminstone prova metylfenidat. Jag tenderar att slarva med det, ta det för sällan (biverkningar, jox med tidtabell och mat etc), men anser ändå att jag haft en otrolig nytta av stimulanten. Och märkligt nog inte bara när jag kommer mig för att ta den: det kan också vara ganska revolutionerande bara att märka hur annorlunda ens hjärna kan fungera när den får litet hjälp. Det får en att tänka till litet, och med tiden och ju mer man med stimulantens hjälp vänjer hjärnan vid att fungera på nya sätt, desto lättare blir endel saker.
Omedicinerad lider jag fortfarande ibland av "åsnan och hötapparna" -syndromet, men inte alls i samma grad, och jag kan också på ett annat sätt skratta åt det. Ibland funkar det att bara säga åt mig själv att "använda nya hjärnan" och sluta fånas, ibland fastnar jag fortfarande så i klibbet att det bara är att konstatera att "fan också, nu skiter jag i det här för den närmaste timmen, blir ändå ingenting" och antingen tar en tablett (om hötapparna ifråga kräver åtgärder idag) eller gör något mer produktivt.
*Concerta var det första jag testade, senare andra former av metylfenidat, tog tid att hitta rätta fabrikatet med minst biverkningar _för mig_.