Allt om ADD!

Har precis fått börja testa Concerta, första gången jag tar något läkemedel. Tycker effekten är väldigt... svårdefinierbar? Märker faktiskt ingen tydlig förändring. Tydligen har jag fått lägre (!) blodtryck av det också. Är det normalt?

Känns som att vanligt kaffe hjälper mig att fungera bättre än vad läkemedlet gör, även om det bara är temporärt.

Jag fiskade mer efter en beskrivning liknande den här
där jag läser in ett personligt samtal...inte en lärare som talar till en grupp för då tar sig hjärnan en annan frihet tror jag.

Däremot håller jag med dig om att när någon föreläser så sitter man
och stör sig på det visuella och missljud från andra människor

Hur kan man förövrigt veta vad som är normalt och onormalt när det kommer till att det rusar i 140 knyck eller inte, vi vet ju inte hur andra har det och därav vad vi har/saknar, utgångspunkten är väl att ens egen verklighet är den normala för andra människor också? alltså är det svårt att
uppfatta sig själv inom den här frågan tycker jag

Att jag för jämnan sitter och efterredigerar mina inlägg i 30 minuter som detta här tex, som att förhastade hyperaktiva snuttar enbart kommer till mig..snarare än hela paketet?
är det en hjärna som går i 40 eller 140?.
Är det arbetsminne? eller procceseringshastighet? vi talar om då?

Allt jag skriver kräver min egen efterredigering för att det ska som det egentligen hade kapacitet att bli direkt

Någon som studerar vid ett universitet/högskola? Hur tänkte ni vid valet av utbildningen, påverkade ADD:n valet av utbildning? Detta med tanke på att man tröttnar snabbat på saker och ting och vill göra annat..

Hej allihopa! Jag har följt den här tråden ett tag men inte kommit till skott med att göra något inlägg än.

Jag studerade vid ett universitet men hoppade av efter ett halvår och blev då sjukskriven för utmattning o fick ångestdämpande för första gången och det var även då hela karusellen kom igång. Efter det har jag tagit sertralin dagligen o attarax vid behov.
Blev diagnoserad för någon månad sen, har hämtat ut Concerta men vågar inte börja med den :-S

På universitet pluggade jag nästan hela min vakna tid, läste in mina anteckningar så att jag kunde lyssna på dem när jag lagade mat osv, men trots allt plugg blev jag inte godkänd på någon tenta. Det var jätte frustrerade.

I gymnasiet och grundskolan hade jag inte så stora problem, har VG i de flesta ämnen, men hade svårt att komma igång på lektionerna så gjorde det mesta hemma.
Har tagit körkort o det var bland det värsta jag pluggat till, dock skönt i efterhand!

Jag har alltid tyckt att jag inte fungerar som andra så en diagnos har jag misstänkt länge, efter universitet när jag i princip gick in i väggen blev jag utredd för depression - då fick jag sertralinet, sen har jag pratat med en kurator vilket inte gav mig något alls, jag skulle vilja prata med någon men har väldigt svårt att lita på folk + att öppna upp mig.
Sen nu innan jul blev jag utredd för bipoläritet vilket jag inte hade så då blev jag ist utredd för ADD /adhd, hon kom fram till att jag har ADD, men jag tkr mer adhd, på tjejer är det ju inte så utåtagerande som på killar.

Jag har jätte svårt att bestämma mig för vad jag vill jobba med, börjar med olika projekt,men tappar inspiration ganska fort....
Jag har dessutom en Extrem blelutsångest, det är sjukt störande o gäller Allt! Från klädval, till vilken paprika jag ska köpa 😑

Tack för ordet !

Nu faller jag litet mellan alla diagnoser (asp-adhd-add-bipo), så vad som gäller för mig är inte nödvändigtvis tillämpbart på andra.

Med den brasklappen ur vägen, DjungelGe0rge, du skrev att du har recept på Concerta men inte vågat testa än, med det i minnet så reagerade jag på detta:


Jag kallar det "åsnan mellan hötapparna" - syndromet, och jag kan tidvis lida av det till absurditet.
Concerta* blåste bort detta totalt. Det var faktiskt det som var det första jag märkte, några timmar efter att jag tagit första tabletten. Jag behövde mjölk och litet annat från affären, och normalt så skulle jag ha suttit i timmar och funderat hit och dit om vilken affär jag skulle gå till - en hade den mjölken jag vill ha, den andra det mineralvattnet jag helst köper.
Kände egentligen ingen annan effekt av första tabletten, men märkte efter några timmar att jag bara stigit upp och gått till affären, tagit ut soporna också på vägen. Och helt utan över-planering och utan lamslående irritation över att jag inte kunde klura ut det mest effektiva, perfekta sättet att få ett par så enkla saker gjorda.

Nu har det gått några år sedan den där första tabletten Concerta, och nej, medicinen fixar inte allt och mitt liv är långt ifrån perfekt.
Men jag skulle absolut rekommendera alla att åtminstone prova metylfenidat. Jag tenderar att slarva med det, ta det för sällan (biverkningar, jox med tidtabell och mat etc), men anser ändå att jag haft en otrolig nytta av stimulanten. Och märkligt nog inte bara när jag kommer mig för att ta den: det kan också vara ganska revolutionerande bara att märka hur annorlunda ens hjärna kan fungera när den får litet hjälp. Det får en att tänka till litet, och med tiden och ju mer man med stimulantens hjälp vänjer hjärnan vid att fungera på nya sätt, desto lättare blir endel saker.

Omedicinerad lider jag fortfarande ibland av "åsnan och hötapparna" -syndromet, men inte alls i samma grad, och jag kan också på ett annat sätt skratta åt det. Ibland funkar det att bara säga åt mig själv att "använda nya hjärnan" och sluta fånas, ibland fastnar jag fortfarande så i klibbet att det bara är att konstatera att "fan också, nu skiter jag i det här för den närmaste timmen, blir ändå ingenting" och antingen tar en tablett (om hötapparna ifråga kräver åtgärder idag) eller gör något mer produktivt.


*Concerta var det första jag testade, senare andra former av metylfenidat, tog tid att hitta rätta fabrikatet med minst biverkningar _för mig_.

Åh det låter underbart! Får huvudvärk av att tänka på alla val som finns!
Häromdagen skulle jag köpa ett tvspel, det första valet var att välja att gå in i gallerian elr de två elektronik mega-stores utanför, min syster bestämde gallerian. Väl där inne finns det två spelbutiker vägg i vägg = panik. Gick in i den första o bad om tips eftersom jag inte visste vilket spel jag ville ha, utan bara vilken typ. Han gav mig 3 alternativ (!) gick därifrån o kollade gameplay på Youtube, en såg ok ut Men Tänk Om de i den andra butiken gett mig andra tips? Så fick gå in där med, o där fick jag två alternativ. Youtube igen men ingen var riktigt min typ av spel så då åkte jag in till stan för ytterligare en spelbutik för att sedan köpa ett utav spelen som jag redan kollar på.... O sådär kan det hålla på D:

Det måste vara perfekt, o som du skrev "hur kan jag göra det här mest effektivt?"
Sitter på jobbet nu, har två alternativ på vad jag ska göra - båda måste göras men i vilken ordning blir det bäst??

Om jag börjar med Concertan kan jag hoppa över den på helgerna då? För jag vill kunna umgås med mina vänner o dricka ifall det blir så, (vilket resulterar i nästa problem - vad ska jag dricka? Vad får jag mest av för minst pengar? Ibland tar det ca 30 minuter för mig inne på systemet bara för att jag velar så... Sjukt jobbigt!)

De sa till mig att jag inte får köra bil i början på Concertan, vilket är en utan anledningarna till att jag inte börjat med den eftersom jag kör till jobbet.. Hur mkt stämmer det? O sen har jag hört att man kan få ångestattacker på kvällarna när den håller på att sluta verka hur har det fungerat för er?

Förlåt för världens längsta inlägg (:

är fan 100 på att jag har add, lr så är jag bara jävligt sinnesvag o deprimerad. Vad jobbar ni som har det med? ger det nått att göra utredning när jag är 20? känns som jag skulle ha gjort de mkt tidigare isåfall. Hur kan man förbättra det själv? nån mat? försöka bli mer praktisk? tar typ aldrig tag i nått jag vill göra, så förstör för en själv, mår som bäst när man inte tänker öht, men då får man inte heller nått gjort. Hur gör man för att utesluta nått annat då? tar blodprov o ser så alla hormoner är som de ska eller?

tog blodprov för och mäta testosteron en gång o hade normal värden och hon som gjorde de sa också "allt annat var helt normalt också" Vadå allt annat? hur fan kan dom se att ALLT är bra med kroppen? tror knappast dom kollade allt. Om man mår skit ska ju hormonerna va åt helvette också, men mina var tydligen normala?

Jag städar, tycker det är jätte skönt att jag får röra på mig o att ingen står bakom ryggen på mig o tjatar utan jag är ofta själv.
Det jobbiga är att man inte behöver tänka så mycket men jag brukar ha ljudböcker i för att slippa alla tankar, man har något att falla tillbaka på liksom

Jag är ju 21 o har just gjort utredningen, har inte börjat med medicinen jag fått än men har tänkt testa nu i helgen..
Det är inte försent för dig, bättre nu än aldrig!
För att underlätta är väl att ha någorlunda fasta rutiner, jag har bestämda platser där jag lägger nycklar oså på för jag tappar bort Allt!

Med plodproven kollar de bla sköldkörteln, vitaminbrist och ngt mer sånt, för att utreda add pratar man med en psykolog, jag fick med en massa enkäter hem att fylla i, bla hur jag varit som barn, sjukdomar i släkten och självkänslan typ..

Ring o hör med din vårdcentral och säg att du är deprimerad o behöver hjälp så hjälper de dig

Det är aldrig för sent att göra utredningen.

Okej städare vore fan ett drömjobb hahah ( hur dumt de nu än låter ) men känns som man slipper ju känna streess, inget komplicerat... jobbar i mat affär nu o helt ok, men lär mig så jävla sagta och får prestationsågest så de sjunger om de

Fyfan, hade "testuppkörning" med trafikskolan nyss och det gick käpprätt åt helvete. Körde mot enkelriktat, körde före en civilpolisbil trots att han hade företräde, gav tecken utan att titta döda vinkeln först osv. Fick motorstopp två gånger tror jag, eftersom jag helt utan anledning valde att försöka starta på trean efter en korsning. Medan jag gjorde det tänkte jag "varför gör jag så här, jag borde växla n.." och sen var det motorstopp.

Var mycket som gick bra också, jag är rätt duktig på att manövrera bilen osv, men fick totalt hjärnsläpp och blev stressad som fan. Var 4 saker jag inte blev godkänd på, det var saker jag upptäckte direkt men hade verkligen noll koll innan det hände. Har uppkörning om en vecka, tror faktiskt det kan gå vägen men då får jag verkligen inte bli stressad. Kommer nog hjälpa att jag får övningsköra med trafikläraren precis innan uppkörningen.

Har ni körkort? Hur kände ni er på uppkörningen? Har ni några knep för att hålla fokus på allt?

Min testuppkörning gick också åt helvete, men jag klarade både teorin o uppkörningen på första försöket o har haft körkort i 2 år nu, så jävla gött!

Jag var jätte nervös o råkade lägga mig i fel fil, det var en såndär gasa-upp-fil som försvinner, men han ba "det spelar ju ingen roll" för jag böt ju tillbaka sen.
Huvudsaken är att man inte är farlig i trafiken, råkar man få motorstopp nån gång så är det ju ingen fara, tänk att du kör en mycket gammal tant i baksätet då kör man smidigt och försiktigt