Treenigheten (samlingstråd)

Juder och judisk berätartradition har endast mindre betydelse för treenighets-konceptet, som primärt är ett kristet koncept.

Varifrån hämtar du dessa triadmodellerna som du syftar på?

Om än det kan låta som något oseriös retorisk fråga, med inte så lite komik i frågan om det ska tigas och tagas emot.. : ja.

Jajamensan, det är så treenigheten är formulerad.. jag har själv fått en grundlig daning i treenighetskonstens procedur, som så många andra.. den som säger emot detta, förstår inte varför guds påkräver tigandets konst som en återspegling av den natur gud är skapt av.


Du ska begrunda inom treenighets-ramen.. det är den ram du har att inordna dig till enighet. Finner man inte enighet i det, är man per se en besvärlig faktor i den påstådda enighetens församling.

Vi kan också säga : begrunda koanen.. gör det till ditt livsverk, att ständigt återvända till en valfri koan.. låt säga inom zen. Den mirakulösa känslan av någontings närvaro, ska ligga i tigandets intighet, missionens kronverk.

Därpå, knäna böj. ( etc.. )

Men huvudet böj, det också.. och i tigande formen, introvert.. och gärna dunka dig mot bröstkorgen för att signalera det liksom djupt ini hjärtat.. att där låta treenighetens tyngdpunkt lägga sig riktigt ordentligt, att tigas där, dväljande...

Fortsatt introvert, det är den diffusa anklangen som bär mot emottagandet, i att inte överspela gud, i tron att du på något sätt kan tro dig vara gud.





Det börjar med en tes... treenigheten är en konstruerad tes. Att bejakas eller att lämnas till andra reflektioner och frågeställningar som inom ramen för treenighet aldrig tas upp. Eftersom den som du vet är snäv, tre ändamålsobservandum och i det ligger hela guds härlighet i sin hemlighet. Mer än så är det ju faktiskt inte. Mer än words......... och bibelwords.... mer bibel, tolkad bibel, omtolkad... tolktolktolkad... bedjande treenighetslära, biktad botgörande och ständigt dyrkande av tollningsföreträande dogman för dagen. Gud ligger i saken att ta-emot... exakt! outrundligheten är att begrundas... för att återvända och börja om från början...

Jösses käre Bogo, du kunde inte lägga svaret i övermodets ansats här att föregå den bibelförläste.. inte nästan lite anstötligt? i spontant givmildhetens korrekta uppfattning om emottagandets hemliga väsen : ja du tiger tills tigandet inväntar guds signaler.. för det kan bli så att du i senare bön.. ges reflektioner i form av återspeglande drömmar (där många påstår sig ernå "sann"drömmerier i mysteriumets innersta , men om det går att ytterligare väcka tigande-fråga gränsande en massa ekumeniska kristologiska frågor i teologins tjänstefält.. )


Herregud, överlag har vi allihopa i dessa trådar torpederat hela treeenighetens andeväsens saliga gärning, att perforera denna påstått medfödda längtan, att få tiga sig igenom guds ära att förära dig osaliga, existensberättigandet.


/ vid tvivel.. tager man med from tacksam hand fram någon stilla begrundad vers... att invänta sin syndiga men dock kvarvarande förmåga att .. tiga.. med tacksamt hjärta.. inte orda, men låta outgrundligheten ta form, just så som den kommer sig i sitt väsen där helige ande är färdmedlet att för hjärtat omedelbart förstå (annars äger du inte medvetandet) , och vid frågor, anlita någon som beläst sig i teosofi, e v e n t u e l l t : det är förstås upp till gud att anmäla sig där du pockar på övermodig och otålig pockande att se din vilja som värdig svar, du kan ha förtjänat att inte förtjäna bönesvaren med den skimrande glans som så ärbart förväntas att du mot guds förmenta dom, ändå ska lyckas framkalla.

Så redan frågan är nästintill skränigt så gott som överflödig, nästan sägane att du inte ens underordnar dig den sublimitet som ligger i att inte fråga om det uppenbara...

.. har oblatet väl lagt sig att smälta ditt syndiga kött.. har du att tiga. inget annat.

vad inte värdsligt är , är att betigas. så vila i din synd tig ihjäl den.


outgrundlighetens mysterium, vilar på sin egen sanning, att invänta.. efterlivet att ta sig an saken i hur det ens är förtjänligt att öht reflektera. Om.. så gör du det tigande det också! Vet hut med dig

.... man förolämpar inte i vad som är "givet" i framläggning av den gyllene tesen, kommen av gud själv....


(men som du ju vet, är gud en sparsmakad typ, varför skulle då du, förvänta dig att inte taga emot, att se outgrundligheten som utterst förnäm, hm?





( för så är det - knastertorrt heligt outgrundligt tigande, svälj.. och dvälj... )

.. med lätt parallell till circus scott : absolut, tysssstnad , fär DÄR... är Gud.

(inte att förstås med bullriga tankar, men att lägga i sitt hjärta, sedan fortsatt betiga, med knäna böj huvudet ner skuldsätt dig, i mottagandets renaste form)

Fast det är det ju inte alls. Få teorier har en så pass elaborerad filosofisk underbyggnad som treenighetsläran, i princip inget lämnas till "mystiken" - vilket ibland kritiserats av vissa östortodoxa teologer som hellre överlåter fler detaljer till det okända (för att Bibeln inte innehåller de detaljer som t.ex. skolastiska, eller för den delen moderna, filosofer beskrev och beskriver).

Teorin är alltså inte alls formulerad på något speciellt "mystiskt" sätt, utan vad som menas framkommer tydlig av det filosofiska språket (det finns vidare flera olika teorier inom ortodoxin - i både smal och bred mening - som håller med om de breda dragen men som skiljer sig åt i just dessa detaljer).

Med det inte sagt att treenighetsläran med nödvändighet bygger på korrekt filosofi - exempelvis vet jag inte om någon som klart visat att det faktiskt kan finnas en skillnad mellan väsen/substans och person, liksom treenighetsläror i allmänhet är oklara med vad denna skillnad skulle bestå i. Men det är ju åtminstone klart vad teorierna innebär, vilket klart framgår i beskrivningarna. Om diverse detaljerade beskrivningar är gångbara, eller konsekventa, är således en fråga som varit aktuell i snart 2000 år.

Varför teorin ofta förklaras som "mystisk" är ju främst eftersom att den är svår att förstå för någon som inte satt sig in i religionsfilosofi och känner terminologin - samt, när det kommer till detaljer, i huvudsak hur samverkan sker mellan hypostasis och ousia.


Tycker du verkligen det? I vilken församling i så fall? Åtminstone i SvK är ju församlingarna ofta väldigt öppna för olika tolkningar, även icke-trinitariska sådana (åtminstone enligt min, väldigt lilla ska nämnas, erfarenhet).


Fast det är ju inte en tes som konstruerats från inget. Kyrkan började ju hos Jesus, fördes vidare av apostlarna och grundade sig efter det i Bibeln (eller dess enskilda texter vid ett tidigare stadium). Treenighetsläran växte fram i kyrkan som den filosofiska modell som de flesta ansåg bäst beskrev det förhållande mellan Fadern, Sonen och Anden som de såg i Bibeln och som den muntliga traditionen talade om. Det ansågs ju som så att det förhållande som Jesus och apostlarna beskrev osystematiskt i Bibeln bäst beskrevs genom treenighetsläran i systematisk teologi (och att ha en systematisk filosofisk modell, byggd på Bibelns osystematiska, av förhållandet sågs av de flesta proto-teologer som väldigt nödvändigt efter det hellenska arvet, oavsett om de trodde på treenighet eller ej - därför fanns både trinitariska, subordinationistiska och modalistiska modeller som "tävlade" mot varandra - där former av de senare två ofta snabbt tillbakavisades eller fördömdes av kyrkan).

Hade treenigheten kommit som en systematisk konstruktion "från ingenstans" eller inte setts som den bästa systematiska förklaringen av Bibelns osystematiska beskrivningar av majoriteten av dåtidens biskopar så hade den aldrig vunnit några som helst framgångar.


Strawman, much? Det är lite som att säga att Jehovas vittnen tror att i "ett Guds-ändamålsobservandum och i ett halvguds-ändamålsobservandum och i ett kraft-i-Guds-ändamålsobservandum ligger hela guds härlighet i sin hemlighet". Det är inte direkt en korrekt beskrivning av JV:s gudsbilds systematiska filosofiska underbyggnad eller teologi.

Vad säger du, med ditt ganska tydliga förakt emot systematiserad teologi byggd på Bibeln, om att JV ständigt knackar dörr hos folk och försöker övertyga dem om JV:s egna systematiserade teologi? Speciellt när vi betraktar att SvK:s, vårt största kristna samfunds, församlingar oftast är rätt liberala när det kommer till församlingsmedlemmars tolkningar av förhållandet mellan Fadern, Sonen och Anden? Blir inte ditt lilla utspel här lite sten i glashus?

Varför skulle någon triadmodell över huvud taget ha någon ontologisk hierarki för att funktionell subordination kan förekomma i den? Med en vardaglig jämförelse, om du och två vänner ska beställa mat och ni alla tre kommer överens om att du bestämmer från vilken restaurang ni beställer, en annan beställer och en tredje hämtar - gör det med nödvändighet dig till en av naturen "större människa" än de andra två (dvs med "mer mänsklighet" än dina vänner)? Funktionalitet ≠ ontologi. Jag har således frågat både dig och andra JV var ni hittar den ontologiska subordinationen i Bibeln, och än så länge har både du och de övriga på mer eller mindre smidiga sätt duckat för frågan.

Jag är helt öppen för ontologiskt subordinationistiska läror, och har tidigare diskuterat till förmån för just sådana tolkningar - men var hittar du stycken där Bibeln beskriver ontologisk, hellre än funktionell, subordination? Eller, som frågan lyder här: om du inte hittar det i Bibeln, vad är dina filosofiska argument för att en triadmodell med nödvändighet innebär ontologisk subordination?

[quote=BRT|50024597] Då har jag säkert uttryckt mig oklart, eller att du missförstår mig utifrån att jag huvudsakligen syftade på hur treenigheten prakticeras och hur treenigheten lägger sig i den bedjande.

Med detta utesluter jag inte alls den filosofiska överbyggnaden, som är, vilket du själv säger av teosofisk art - det skiljer sig avsevärt i hur apostoliska trosbekännelsen är tänkt att lägga sig i den enskilde bedjaren, i bl.a mässan där den enskilde försjunker liksom in i treenigheten.. att begrunda..

Jag alltså syftar på själva begrundandet, där jag utifrån en enkel fråga... som givetvis kan tolkas som raljerande... inte alls behöver vara varken raljerande eller föraktande.

Det står utom alla tvivel, för mitt vidkommande, som jag förstått och känt treenigheten implementeras, att den nästan utan omväg, är menad att för den gudstroende att stiga IN i den... att leva sig IN i den, att också stiga NER med Jesus.. att KÄNNA in helige Ande.. och detta som jag kanske väldigt dåligt och okunskapligt utan den betydligt mer korrekt definierade och för er ev. trosbekännande, kristologiska terminologin.

Jag skulle med lite mindre slarv, kunna komprimera det i annan formulering.

Men i stora drag går det faktiskt ut på att apostoliska trosbekännelsen åsyftar BEGRUNDANDET i det OUTGRUNDLIGA, vilket per se är just det mest kärnfulla du finner i bl.a katolicism och det är mysticismen.

För BRT, de hänger ihop... vi pratar inte om helt separata former, som läses eller förstås enbart ekumeniskt korrekt att betas av akademiskt - i kristen djupare praxis.. är de menade att smälta ihop.


Men då jag förstått att du satt dig in i hela exegesis betydligt mer och genomborrad semantiken på flera plan och också betydligt mer jämförande, dels historiska utvecklingen av treenighetsläran men också komparativt ur andra teologiska perspektiv, så kan jag tro att vi pratar förbi varandra, detta eftersom när man tar upp kristna terminologin.. får en annan mer språkteknisk förståelse på helt annat sätt, än den som jag beskrivit, som uteslutande berör trospraxisens form. T.ex vid mässa.. hur samfunden vägleder, viket är så klart en betydligt enklare och därmed grundare förståelse.

Den djupare innebörden dock, får du förvisso vid studium... medan mysticismen.. går i grova drag, utmed det jag beskrev. Som självklart inte följer alla de korrekta förståelser som behövs, för dem som vill penetrera kristologin ur fler vinklar. För bl.a dialoger i detta.

Vilka detaljer i detta, Bibeln innehåller, kan jag inte bemöta. Det är ju här du bedriver dina studier. Det gör inte jag. För den skull är jag insatt i treenighet, om än jag inte idag bekänner mig till tron.

Men också du kan genom studier i detta ge dig en betydligt fylligre insikt vad treenighetsläran till fullo, skulle kunna suymbolisera, till syvende och sist.. är den ämnad att begrundas.. där du i din synd.. tar emot den efter att du bekänt den - först då.. efter.. kan mysticismen liksom växa fra, Vilket också uppmanas om!


Det är vad treenigheten syftar till. Håller du inte med om detta, kan du ha tillskansat dig en alltför teoteknisk förståelse, som visst är väldigt kunskapligt värdefull - det erkänner jag direkt att den fyllighet i förståelse man får via studier.. givetvis kan vara betydligt mer heltäckande.. men mysticismen i trospraxis, går inte att ta miste på.

Jag ägnar mig inte åt trosliv, inte ens studiemässigt, klart att det alltid "haltar" men.. ska säga att jag inte heller hade anspråk på att framhäva det som att det jag skrev, att det absolut är så, inte alls. Tvärtom... det finns massor åter massor av ständiga tillägg.

Det är trots allt kommet ur ålderdomlig livsåskådning och metodik som är stelbent. Också i överföringen till människor, och just därför följdaktligen något svårt el långsökt att egentligen uppfatta som rätt. Att du inte "håller med" är enligt mig helt konsekvent logiskt.




Nej skolastiskt är den en form, men som jag nämner ämnar den väcka mysticism.. det är när du i tron skuldbeelägger dig och drar in dig sjlv i inlevelsen.. när du levandegör apostlagärningens budskap, när du uppmanas att skicka dig t.ex ner i dödsriket... treenighetsläran fungerar som ett redskap, det är en ram elelr ett verktyg men man kan också säga att treenighetsbekännelsen är den kod som är tänkt att försätta dig i rätt begrundande.

För givetvis är den inte framtagen att enbart dra en mässa för enbart formens skull, trots allt har kyrkan mission, en stor apparat med betydligt mer djupgående moralism än tekniska bibelstudium och större roll än att enbart ombesörja sakrament för folkets värdsliga tillfredsställelse.

Varför jag om än dålig beskrivning, enbart betonade att ja... det är begrundandet i outgrundligheten som tycks vara det absolut centrala, detta blir i sin kvintessens = mysticism, att implementera mysticismen som innanmätet BRT, innanmätet i det teologiskt tekniskt konstruerade (bl.a via koncilianska möten genom historien) : det var alltså enbart det jag syftade på, absolut inte att säga mig ha kunskaper i vare sig bibel eller kunna härleda den ganska komplicerade och olika sorts kristologi, som du tillhandahåller med. Nej, mkt riktigt det kan jag verkligen inte.


Så klart det inte är alldeles för svårt att få t.ex verktyget beskrivet.. men när man mantrar apostolisk bekännelse som rutin, finns också en mening bakom.. att be, att väcka tron.


Eftersom treenighetsläran är en framtagen fast form, är själva ramsan en teknisk vägledning.. ämnad att bana väg för djupare ansatser än att grubbbla över ramens filosofiska kvalitet , det är ju en formsak.

Det är ju i saken att alls ge sig in i sökandet.. som treenighetens upprinnelse börjar, och det är där du är, men jag inte är.. jag hade öht inget anspråk på att värdera treenighetstekniska uppbyggelsen som ett konkret VARANDE, jag enbart beskrev metoden... den väg som anvisas, via den praxis som romersk katolska kyrkan implementerar.

Re : BRT forts.



Klart det är så, för det är en påminnelse.


Visst angav jag ”tystnadens argument" "tigandet", för att ge plats åt begrundandet i mysterium.. vilket ju vänder sig åt främst FOLKET, inte åt akademin.


Svagt argument, men det blir verkligen mäktigt när man inser hur genomgående och totalt
obegriplig tystnaden i själva verket är. Varför skulle författare efter författare konsekvent
underlåta att nämna just den man som var deras tros grundare, upphovsmannen till treenighetsläran, verkligen?


Och inkarnationen av den himmelske Kristus som de dyrkade och vände sig till för frälsning?
Varför skulle vidare, varje kristen författare, som du väl lär känna vid bibelstudium och den bekantskap med termerna som gör dig familjär med formspråket... men därmed också treenighetsläran?

Och betänk också denpolemiska atmosfär som rådde under dessa
första årtionden då tron spreds, vilka avlösande koncilium-möten med maktpotentater som vägvisarna i den syndastrafflära som treenighetsläran trots allt appellerar till - betänk också vilka signaler den enkla människan träffas av vid så stora ordalydelser.. hur ens fånga det begggripligt - enbart via djupdykning? Kanske - men det är framtaget för folk. Att prakticera och då lade jag ut en text som du fann föraktfull, genom att jag tydliggjorde att jajamensan.. tig och begrunda.. ifrågasätt inte.

Eftersom det är trospraxisens hela kärna, du ska försjunka i mysticismen, för att säga dig ha "fångat" läran...

Att det sedan kan göras ytterligt fylligt.... det bråkar jag inte om, det är inte det jag säger ens eftersom jag inte går in i det själv.. Hur man kan närma sig mysterium. Det är där ni troende har er roll.



Nu förstår jag inte vad du syftar på här men med besvärlig inom den troskonfessionella pedagogiska delen av gudstron.. har säkerligen olika kriterier och jag tror det är olika strängt med olika discipliner.

Det kan vara både otillfresställande pedagogik som grund för att det utvecklar sig besvärande tongångar, liksom det kan vara personkemi, liksom det helt enkelt kan skära sig med att öht delge en lära som uppfattas rigid för dem som har andra anspråk.



Att en kyrka i Östergötland är oerhört vidsynt i tolkning och inbjudande eller att flera katolska kyrkor är det på sina håll, innebär inte därmed att det inte finns i t.ex Norrland smalare utrymme för dialogerna eller rigidare och betydligt snävare utrymmen för upptagning av nya bekännare. Det varierar säkert. Och så tiden. Där tid ges.. finns också mer respekt åt det utrymme som krävs, för åtminstonde grunderna i treenighetsläran. Och så klart : vilka är motiven.




Jo helt klart, men det var inte detta jag alltså åsyftade, jag gick direkt på Bogos fråga.. retorisk eller ej : och kokade ner det till ett entydigt JA, det är att "emottaga outgrundligheten" (kan vara att jag citerar fel här nu, men det handlar om att jag skickade vidare frågan till att ställa sig i kontemplativa förgården... för mysticismen att kunna rota sig.

Det var på den nivån. Inte apostoliska bekännelsens tekniska form och hur man putsat den och vad respektive formgrepp är tilltänkt att gälla.

Ja därav mysticismen, den är lite svår att kringgå - eller vad emmanerar vart, i vilken riktning.. var rotar sig synden.. min skuld i det..

Det är ju inte så lite mättat om man säger så, det finns trots allt själslivet som är inbäddat i treenighetenn, också. hur man än vänder på det. Så appellerar det åt den troende "att, begrunda outgrundligheten" i bl.a inkarnation.



Naaw... not at all - relax.


Vi kan mkt väl tala förbi varandra, utifrån att detta är mer ditt gebit, right? Vi har olika värdeladdningar i vissa termer.. och olika inputs.

Ändamålsobservandum... hehe... ja okej. Låt gå.


Snälla nån.. tona nu ner liiite.. tydliga förakt?


Nääädå , verkligen inte - när jag betjänar med att anstränga mig till ett förtydligande för den enkla människan, kontemplativa aspekten i treenigheten. Vad är föraktfullt med det då... eller, om du upplever det så, så kan jag inte säga emot dig. Du har rätt att uppleva. Det har ju jag också.

Men jag svarade ursprungligen på en fråga som gick typ : "är det bara att ta emot outgrundlighet" .... varpå jag lade ut tect om att JA, det är en initialt.. extremt simpel lära, helt enkelt. Det jag i essensen sa. Var är föraktet i det tack?

Man kan inte vara föraktfull när man stått i mässor och hållt högläsning, föregående av apostolska trosbekännelsen samt efterföljt av treenighetens apostoliska ordalydelse.


Man ska inte heller föraktfullt fnysa över vad som inte går koncilianska önskemålet till mötes, för då kan man sitta där och bekänna sig till vägs ände, till vilken nytta....


Jag är inte ens portad.


Och tillägg ang. "besvärlighet" , det kan vara så att pedagogiskt tillämpat treenighetslära inte alldeles komparerar med mer djuplodande frågor i katolicismens upptagning av närstående filosofier, varav det finns fascistiska tänkare, vilka väldigt intimt placerar sig att dra riktlinjer : så visst finns alltid besvärande circumstances.. varhelst så starka begrepp som synd och straff står så öppet framdukat som de tyngsta innebörderna?

Det vore snarare konstigt, att treenighetslärandets begrundande-appellering INTE skulle väcka, eventuellt.. besvärande.. frågeställningar.

Begrunda det, vad som är relevant för inte bara Fadern Sonen och Anden, utan dem som ska fånga det, att RELATERA det, för vi är ännu på jorden och vi är här för att vi i någon mening också ska vara just här. Istället för där.

Men säg det till nunnor och munkar.. (belästa, insatta.. i treenighet - men hur relaterar de till köttet som omfamnar begrundelser, utan kött ingen förankring heller) och du får en mängd svävande svar, iaf initialt. Som den enkle troskonfessionisten - annat när du bestiger äregången, som är rigid.. som är känt patriarkalt tolkningsföreträdande.


Besvärligt i den meningen japp, det är t.o.m dilemmat - med hela läran i sin större avsikt. För gudsstaten är ingen realitet längre.

Gudsstrategen äger inte den orderbekräftelse som betts om. Av orsaker? Eller det bara råkade bli så...

Jag håller fullständigt med om att gudsbilden leder den troende till en viss mysticism (bara en enkel bön eller reflektion över Gud kan ju ses som mystik) och att Gudomen, hur väl den än definieras, kommer att vara outgrundlig givet några centrala aspekter (så som evig, oändlig, allsmäktig och andra attribut vi inte ens kan föreställa oss i praktiken). Men jag ser inte heller här skillnaden mellan treenighet och JV-teologi (där JV, för att förtydliga syftet med användandet av dem i dessa jämförelser, får agera exempel eftersom att de idag är den största icke-trinitariska kristna trosinriktningen).

Även dessa icke-trinitariska gudsbilder innehåller ju i hög grad outgrundlighet och systematisering, så jag ser inte riktigt hur just treenighetsläran är speciellt mystisk, outgrundlig, etc. jämförd med alternativen till den inom kristna inriktningar idag eller historiskt?

[quote=BRT|50030342] Ja och detta kan jag föreställa mig fördjupas olika utmed vilka fördjupade studier att fylla kontemplationerna med och så klart bön som den troende ju aktivt uppsöker och också i hur den enskilde tolkar så klart - men kan gissa att mest huruvida den sökande utvecklar eller upplever ett kall.. kallet.

Kallet, sker lugnt sagt i den mer mystifierade skepnaden, givetvis efter att treenighetens formspråk sjunkit in ordentligt.

Treenigheten extraordinärt är den indirekta anmaningen åt folk att uppmärksamma, treenigheten är själva kristenhetens ENTRÉ el. foajé... men åkalla inkarnationsläran, att Kristus stiger ner och alla de åminnelser som de konfessionella så grundligt utformat. du har här hela gallerian av mysteriespelen :
Rosenkransbönen med pärlbandet..

via dolorosa den smärtfulla bönen
den glädjerika rosenkransbönen
den ärorika rosenkransbönen

dessa kollektioner av ytterligare avsnitt, som enbart separat kan ge en vanlig medlem huvudbry för resten av livet att försjunka i att söka transcendensen igenom, är ju att kristendomen erbjuder en ovanlig liksom sirlig rikedom.. prålig, en hel del brus som dogmatiska inlärningar är för det sinne som söker den illusoriska stillhetens mer laddade andlighet, lär få vänta...

(såvida inte kallet väcks)

Jesusgestalten i treenighetsläran är trots allt symbol för vägen.. varför tyngdpunkten i den ritualism som ständigt återkommer vid altardukning är så entonigt sövande och den slags kod i den andliga gestaltning som enskilde bedjaren drar med sig för att som iaf jag tror, att via kontemplation och bön.. öppna sig för suggerering av den mer vidskepliga arten.

Inom både den katolska och den evangeliska teologin är behovet av en teologisk antropologi stort.
Det är ju så typiskt för kristenhet att förmänskliga Jesus, just därför. Det kan också överskugga och liksom driva bort det andliga sökande som många inte k'änner riktigt infinna sig, p.g.a materialismen i ritualism som jag vill tolka som dramaturgiska effektsökeriet, helt enkelt kan ta över, och ev distrahera.

Men andligheten är för den enskilde att göra sig lyhörd inför.


Till skillnad från alla humanistiska Jesustolkningar är den ceremoniella kristologin ändå med all den teologiska överbyggnad som är så utmärkande i all religiös skolning, bunden och kan bli rigid , håller sig inom bibelns och traditionens råmärken med ibland också tolkningsfientliga prestigebärande auktoritet, att t.o.m kunna bana väg för snarare auktoritetstro.. än sant sökande.. jag tror det skiftar enormt mellan varje samfund och både lokalt liksom globalt helt utifrån vilken samling du befinner dig i, eller kontaktnät du har att dryfta med, hur man levandegör och uppmuntrar öppna dialoger.


I den kristna världsåskådningen är ju treenighetsläran själva kittet och antropologin den sammanflätade länken till det sköra labila och så föränderliga tron... tvivlet.. mellan galenskap och förnuft.. flätas in i den beröringspunkt som till slut är menat att nå Gudamänniskan Jesus Kristus som en förmedlande länk att ta över och navigera din "själ" den känsla du upplever i frälsning, som inte släpper... , när tron blir din sanning. (obs, som är också villkorad... till ekumenisk trofasthet, ytterst till formen , enl min ekvation! så sett materialiserad dramatiserad spiritism, eller lek med valörer att komma farligt nära narcissismens ursprung)


Inkarnationsläran, hur är det öht möjligt då att förnuftig människa att etablera en tro på Gud under utifrån den mänskliga erfarenheten?

Med helheten, där kan treenighetsläran spela in som en första ram.. du stiger liksom in i den som din första erfarenhet i gudsgemenskapen, du kan inte göra det mol allena. Om du inte vill förlora dig och bygga murar av alla vackra kristo-episka termer.


Ja och du behöver objektiva kriterier, men för att kunna gå in i en sådan helt ny och unik upplevelsevärld och för detta behövs nog hållpunkterna, där t.ex Rosenkransbönerna , de håller din trofasthet... inte enbart som attribut men som minne där du var sist, där du sist tvivlade..

Transcendensen : ger en air av gränsöverskridande upplevelser, genom vilka man kan uppfatta dolda skikt bakom det som är ren sinneserfarenhet men detta förutsätter en annan slags erfarenhetsdimension i okänd form.. om ens form? ..intellektuellt stimuleras av via djupstudier.. med reflektioner omkring det.


jag vill säga att det nog isf är att det är närmandet till antydan av isf mysterium.. i vilket du ytterligare säkert kan förkovra dig i andligen liksom. Men gissar, jag säger inte att det är så.




Men helhetstolkning och än mer av komplementär mer humanistisk tolkning kan det ev vara så : Jesus blir en förlösare.. för detta ska det till en reinkarnationstro.. att ofm inte teoligiskt kunna accepteras, så iaf i tron vilket i sitt kall uttydes som Gud.









Som i sig väl kan ta åtskilliga år att begrundas intellektuellt studiemässigt för att förankras andligt eller varhelst människan nu väljer att placera detta i sitt liv.


Når sökaren fram till ett slags kall, så tror jag att katolska inkarnationslärans dogm, inbjuder sökaren till mysteriespelen utifrån den kristologi som redan appellerar att redan samfundet gemensamt i den ritualism som finns, åkallar mysteriespelen för den enskilde att bejaka mysticism, i den försjunkenhet som man brukar kunna känna igen på de mer hängivna. Inte i mässan alltid, långtifrån, utan när man lär känna dem .. det vilar ibland en glasartad fascination över dem som inte ens säger sig vara frälsta, de enbart har en hel massa annat att "begrunda" och det är inte mycket väsen om det heller.


OM eller HURUVIDA, allt detta nu ÄR, frälsning eller möte med mysterium och allt det som ordats här : DET är en helt annan femma och helt annan diskussion, jag enbart anstränger mig lite... .. att försöka... faktiskt, uppbringa lite uppfattning om vad de egentligen gör och vilka motiv?




Det är här jag kör fast... för jag kan inte referera till jehovitisk trospraxis, i hur deras frälsningslära ens uttrycks.. hur de håller andakt - och inte ens en erfarenhet i JV-gemenskap.

Så hur ens lyder JVs Teologi? Det vet jag inte.



Jag vet inte hur de ser på inkarnation och transcendens.

För att kunna få en acceptabel kristen helhetstolkning behövs, uppenbarligen, kriterier vid sidan av de biblisk skrift läsning och tolkning ur den. För att avgöra vad som är en både rimlig och autentisk kristen helhetstolkning behövs och pedagogiseras ändå också personlig introduktion för kännedom av tron, (inte nödv.vis kall) ty : kristna apostoliska och evangelikansk trosåskådning har överförts.. ur levande religiös erfarenhet som formulerats och sedan överlämnats till nya generationer , mer än potentaters olika konsiliers exkluderande mer aristokratisk-patriarkaliska intern-dogma, att trona som en Makt och som Moral, mer än som förlösande bekräftelse. Enligt mig.


Hur JV har överfört sin lära/trostraditifon, som vi vet är kristna mainstream innehållande ett myller av både kuriosa och ett eldorado av vägar att gå... den med ett kall.. har bara att sjunka ner och kavla upp ärmarna upp till tänderna för teologisk-semantisk stimulans - men JV vet jag inte ett skvatt om.



Hade jag varit troende så skulle jag kanske kunna förklara de olika hållpunkterna inom t.ex katolska.. eftersom bl.a jesuiter har ganska omedelbar ingång för "det heliga" : Mysticism i allmänhet avser en direkt och omedelbar erfarenhet av det heliga, eller den kunskap som härrör från en sådan UPPLEVELSE.

I form av en vision av, eller känsla av förening med Gud, treenighetsläran kommer inte ensam i romerskkatolska iaf, den följer en massa scenarion som suggereras också... rökelsebehållarna (men dett är också eller kanske genuint ortodoxt, om jag inte minns fel) träffar sinnen.. för de yngre.. går det rakt in i minnesbanken.. det väcker uppmaning att om än ofrivilligt, beröra.. och därmed etableras en plats för vidare öppningar mot ett trosliv. Man har också haft mycket effektmakeri, enbarrt på Sicilien finns berättelser om vad folk öht sysslat med i frälsningens tjänst att väcka mystifikation, och identifikatiffon med alla de gestalter man förheligat och helgonförklarat också, det är en myriad för svaga att verkligen falla i.


Nontheistic former av mystik, som i buddhismen finns ju också. Mysticism brukar åtföljas av meditation, bön och asketisk disciplin. Men jag ser för att återknyta till min egentliga uppfattning om detta : att det är att tiga - ta emot - åter tiga : ja och begrunda. Vad gäller treenighet. Det är för mig en FORM, ett redskap för mentala sinneskapaciteten att ockuperas av.


(Mycket text - sorry indeed truly sorry.. var inte meningen att det skulle babblas så mycket)

Inte att förglömma är förstås att teenigheten också besjungs, med ibland oerhört vackra hymner.. det i sig kan väcka, tänk bara för sökare.. hur redan effekten av en a capella i kanon kan träffa och slå an strängar eller bara få folk att vilja återvända.


Kärleksbudskapet kan vara det som förstärker treenigheten utifrån så mycket rotlöshet? ju rotlösare desto mer effekt? att nå den mysticism... som så många söker att nära men jag tror det evaporiserar , det verkar iaf flyktigt.. , om än det vilar där på vänt enbart.. så är väl missionen ämnad att det räcker redan att känna till den för att också få ibland rätt kryptiska meddelanden - det fick iaf jag emotta när jag konfirmerades, det ställdes inga stora krav alls, utan just emottagandet, den vita duvans budskap.


Men kolla Jesuitorden eller österns ordnar, där asketismen sägs öppna väg för uppgående i sakralt synsätt, eller vad är isf mysticism, i sig?


Det är väl inte helt olikt buddhistisk sekterism. Friare i tolkning men binder nog också upp och avgränsar resten.

Oj, har för mig att det är du, BRT - som förespråkar den funktionalistiska subordinationen. Det gör inte jag därför att det per definition förutsätter en triadmodell, vilket jag ej godtar...