Treenigheten (samlingstråd)

Jo, det är just precis det som är ett mission impossible rent ontologiskt, att
försöka ge en motsägelsefri och uttömmande beskrivning av treenigheten.

Denna lära om någon har orsakat en enorm frustration och förvirring genom alla århundraden efter att detta infogades i kristendomen.

Nej, det är egentligen inte särskild svårt. Det räckar med att betrakta det från ett perspektiv av polaritets-emanationer, såsom det görs i andra metafysiska triad-modeller.

Visst skulle det kunna uppfattas så, om man inte vet att "mono-" syftar till en. Monolatri innebär att man tillber en gud, vilket är en konsekvens av att denne anses vara viktigare än de andra gudarna man tror på.


Jag ser inte riktigt hur det blir malplacerat - du menar att det finns fler gudar än en men att bara en av dessa gudar ska tillbes. Hur skulle detta vara något annat än vad som beskrivs?


"Goddag yxskaft." Vad jag frågade var hur något av de stycken du citerade/refererade till skulle ha några nödvändiga ontologiska följder, samt hur de inte är kompatibla med ontologisk jämlikhet och funktionell subordination.

Med andra ord, hur fyller du gapet mellan den funktionella ordning du refererar till och de ontologiska påståendena du baserar på denna? Kan du visa att dina ontologiska påståenden med nödvändighet följer av den funktionella subordination du refererar till - eller är denna lika kompatibel med ontologisk jämlikhet?

Jag anser inte att det finns något gap att fylla.
Jag ser inte att subordinationen är kombatibel med den "ontologiska jämlikheten", subordinationen förutsätter en hierarki, och är oförenlig med 3st. jämlika parter.
Fadern har förordnat sin Son som kung i det sk. 1000-årsriket, men när detta rike har uppfyllt sitt syfte så återlämnar Sonen riket till sin fader och underordnar sig honom "...så att Gud (Fadern) är allt för alla". Verkningarna av Jesu kungamakt i 1000-års riket varar förvisso för evigt...

Allt det som Sonen gör har han fått i upprdag att göra, av Fadern. Fadern är uppenbarligen "chef" i himmlarna, och alla intelligenta varelser lyder honom, inkl. Sonen. "...jag gör ingenting av eget initiativ, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting". Joh. 8:28

Det är fel. Ser du på t.ex. människor så är det ju fullt möjligt att ha en funktionell hierarki (t.ex. chef och anställd, eller dirigent och musiker, eller coach och spelare) utan att detta innebär någon ontologisk ojämlikhet (dvs att chefen skulle vara "mer människa" än den anställde, att dirigenten skulle vara mer människa än musikern, osv).

Du måste därför fylla gapet som faktiskt finns mellan att konstatera en funktionell subordination - vilken dessutom beskrivs som frivillig - och att från detta härleda ontologisk subordination.


Ja, vi ser som sagt funktionell subordination - där jag frågade hur du från detta härleder ontologisk sådan, och hur funktionell subordination (enligt dig) är oförenligt med ontologisk jämlikhet. Håller du denna position konsekvent som en logisk sanning, eller är det något som är specifikt för Fadern och Sonen?

Alltså är en dirigent nödvändigtvis en högre stående varelse till sitt väsen än vad en musiker är, eftersom att musikern lyder under dirigenten - vilket leder till en skala som att en dirigents liv är värt exempelvis tre eller tio musikers (givet att han är högre stående och "mer människa" är de är, rent ontologiskt)? Eller håller du att denna nödvändiga koppling mellan funktionell lydnad/subordination och ontologisk ojämlikhet är specifik för Fadern och Sonen men inte gäller i andra fall - och hur motiverar du i så fall detta undantag? Kort sagt, hur fyller du gapet mellan funktionell subordination och ontologisk ojämlikhet?

Tro mig BRT, jag förstår hur du menar.
I en orkester finns det en funktionell hierarki som är just relaterad till orkeserns sammansättning, arbetssätt och funktion, och som inte existerar utanför denna orkester, för då är ju alla likvärdiga individer.
Det låter kanske lite krasst att säga men Guds himmeska organisation är en hierarki där Fadern är hela tiden den högste i alla avseenden han är faktiskt "mer Gud" än någon annan individ, det finns inte några andra individer som skulle vara absolut jämställda med Fadern. Ingen av hans skapelser kan vara jämställd med honom, trots att Fadern har krönt t.ex. Sonen med ett gudomligt slag av härlighet, dvs. av samma slag som han själv äger.

Detta betyder inte att denna hierarki skulle vara betryckande eller orättvis. Gud har krönt även människan med ett mått av ära och värdighet enl. Bibeln.

"Och må de förstå att du ensam bär namnet "Herren" (JHVH), den högste över hela jorden". (Ps. 83: 19)

Precis, vad vi kan kalla funktionell subordination.


Du menar det, vilket är varför jag frågade hur du fyller gapet mellan funktionell subordination och ontologisk ojämlikhet. Det har du ännu inte visat, och visar ej heller här. Så hur fyller du detta gap? Det är en ganska enkel fråga - då du menar att du har ett enkelt svar på den så kan du väl visa detta? Eller är det kanske så att Bibeln är fullt kompatibel med Faderns, Sonens och Andens ontologiska jämlikhet men funktionella subordination? Jag vet inte - men du påstår dig veta, så bevisbördan ligger på dig.

Varför skulle symmetriska polariteter ..... manifesterat som det görs i andra metafysiska triad-modeller ..... öht ha något "hierarki"?

I just denna diskussion "spökar" lite det att man menar sig tala om 2 olika saker när man säger att Sonen är inte skapad, men född av Fadern. Jag menar att han är född av Fadern i och med att han skapades av Fadern.

Om jag fattar rätt så menar du att Fadern har alltid genererat Sonen, så det finns inte en tid före Sonens födelse. Jag menar att det fanns en tid innan Sonen blev skapad/född...

Precisera gärna hur du tänker här...

Enligt treenighetsläran är Fadern logiskt men inte temporalt före Sonen, ja; båda är temporalt eviga, då Sonen beskrivs som att han redan fanns vid begynnelsen. Generation är sedan annorlunda än skapelse på det viset att något genereras direkt ur Guds väsen, medan skapelsen inte är Gud utan skapad ur intet.

Hur får du ihop din modell med Jes 43:10? "Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig." Du menar tvärtom att en gud blivit till efter Gud - där Sonen är denne gud; hur tolkar du då detta stycke?

Klassisk heresi. Du bekänner dig inte till den kristna kyrkans trosbekännelser, förstår jag?

Här syftar han uppenbarligen på kokurrerande gudar, gudar som skulle tillbes istället, eller jämte Honom.
Detta skall ses i ljuset med budet:"Du skal inte ha andra gudar jämte mig..."
Dvs. det är endast och uteslutande Fadern (JHVH) som skall tillbes som Den Allsmäktige Guden (El shaddaj), man skall inte tillbe andra gudar jämte honom. Han säger ju: "Jag kräver odelad hängivenhet".
Att sonen är av gudomligt slag ändrar inte detta, trots att Sonen skall äras på ett tillbörligt sätt.

Faktum är att Faders kräver att sonen skall hyllas på ett tillbörligt sätt, pga. att han (Fadern) har insatt honom som kung i hans rike. Det sägs profetiskt i Psalm 2: 6,11,12:" ´Jag har själv satt min konung på Sion, mitt heliga berg´. Jag vill berätta vad som är beslutat. Herren sa till mig:´Du är min son, jag har idag fött dig´ ... Tjäna Herren med fruktan, och fröjda er med bävan
Hylla sonen så att han (Fadern) inte vredgas och ni förgås på er väg...".

Man kan t.om. ära en jordisk kung på ett tillbörligt sätt, Sonen är dock vida överlägsen alla kungar och herrar som finns på jorden. Han är "kungars kung och herrars herre". Men det finns bara en som skall tillbes som Den Allsmäktige Guden: Fadern (JHVH). 1. Kor 8:6:" Så finnes för oss en enda Gud: Fadern av vilken allting är".