Svärmor ska delta under förlossning

Nej, så är det nog men jag skrev "här". För svenska medborgare är det nog norm, träffar nästan dagligen blivande föräldrar och har hittills inte mött någon av männen som inte ska vara med. Men det kan vara en slump. Kan tänka mig att mannen i ts tråd är svenskt uppfostrad. Tycker också att den som ska föda måste få bestämma hur hon vill ha det. Men det finns en liten risk att mannen inte kommer att känna sig delaktig någonsin, att det bara är mammans barn. Det verkar som att detta är ett par som bor i Sverige och ingen annanstans i världen så kan det vara olyckligt. Hoppas att det blir bra i alla fall!

Tror risken är minimal att han tänker vara med om han inte är önskad där så du behöver säkert inte oroa dig.

TS skrev ju i trådstarten att pappans närvaro är önskvärd.
Den blivande mamman vill komplettera med sin mor.

TS skriver att modern och svärsonen har en bra relation, och att den blivande mamman i övrigt är en modern och frigjord person. Det tycks alltså inte handla om att inte ha klippt navelsträngen till mamman eller att pappans roll ska förminskas.

För mig förefaller det som att hon helt enkelt vill ha sin mamma i närheten när hon ska föda. Kanske som en extra trygghet.

Är det verkligen så väldigt fel?

Precis, killen är rädd för att känna sig marginaliserad under förlossningen. Att han blir passiv och i bakgrunden. Att han inte kan hjälpa sin flickvän på det sätt han önskar. Trots att han har en god relation till sin svärmor är han rädd att hon tar den roll han vill ha, som stöd. Därmed inte sagt att det blir så, men det är hans farhåga. Utifrån den känslan vill han att förlossningen ska vara deras privata högtidsstund.

Åtminstone är det så här min väninna förklarade saken.

Okej, men det verkar ju som att många förlossningskliniker bara tillåter att en person att närvara förutom föderskan. Och nej, inget är fel. Var och en efter sitt stuk. Hoppas att det blir bra och får en bra lösning för dem allihop! Tycker det är synd om någon av dem ska behöva kallas för egoist, det motsätter jag mig. Det handlar nog inte om det utan om starka känslor. Det blir nog bra alltihop till slut. Ett stort lycka till till dem.

Personlig reflektion är att pappan var till nytta som stöd det första dygnet av värkar ungefär samt att det var viktigt för mig att han var där för att träffa sitt barn direkt och att jag föredrar att det var han som satt och höll vårt barn medan jag höll på att blöda ihjäl och de stack en massa grejer i mig än att det varit morsan.

Däremot övriga förlossningen är ju bara ett töcken av ohygglig smärta och ansträngning och som andra beskrivit, hade jag egentligen inte ens en aning om vem det var som sprang runt omkring mig i slutskedet eller vadfan de höll på med. Tror varken morsan eller nån annan gjort nån större skillnad, men jag tycker verkligen att det inte är snack om nått jävla jämställdhetstrams och pappans känslor när man på allvar har ondare än annars går att föreställa sig och förlorar hälften av blodet i kroppen. Ja stackars pappan vad jobbigt för honom....

Det är fullt begripligt att han har sådana farhågor. Detta kanske han borde snacka igenom ordentligt med de båda kvinnorna innan det är dags. Så att alla vet var de står.

Utifrån det resonemanget kan pappan gott och väl vara med, givet att endast en anhörig får vara med under förlossningen. Om kvinnan inte kan, vill eller orkar bry sig vem som sitter bredvid kan killen vara så delaktig han kan, eller åtminstone få dela upplevelsen utifrån sitt perspektiv.

Tycker dock att med avseende på vad de flesta kvinnor som föder går igenom så väger hennes önskemål om allt runt ca en miljon gånger tyngre än killens. Det är liksom inte någon gemensam upplevelse. Det är kvinnan som lider och mannen som tittar på.

Jag tycker nog att det är en gemensam upplevelse, fast från två helt skilda perspektiv. Nu utgår jag från mina preferenser så som jag känner idag, kanske jag ändrar min inställning den dagen jag fött en avkomling.

Aldrig att jag skulle vilja ha med min mamma, däremot vill jag att min kille ska finnas där. Jag lever i tron att han också kommer vilja finnas där, även om upplevelsen utifrån hans perspektiv kommer skilja sig från min upplevelse, av naturliga skäl.

Men är det någon verkligen har sagt att det är synd om pappan under förlossningen? Det är det så klart inte. Tror också att budskapet har gått fram sedan urminnes tider att det gör mer än ont att föda barn. Man pratade inte så mycket om det förr som man gjort de senaste decennierna. Barnen har blivit större.

Att båda skulle ha lika stort inflytande över förloppet bygger ju på tanken att förloppet påverkar båda likvärdigt...