Citat:
Senaste SIFO:
S 30,7 +1,3
V 6,6 +0,2
MP 11,4 -1,6
M 23,9 +2,7
C 4,6 -0,9
FP 6,1 -0,7
KD 4,3 +0,8
SD 9,0 +/-0
FI 2,6 -0,8
Övr 0,8 -1,1
Rödgröna 48,7 (-0,1)
Alliansen 38,9 (+1,9)
Att MP endast faller 1,6 procentenheter tyder på att Romsons almedalstal inte sågs av särskilt många.
S 30,7 +1,3
V 6,6 +0,2
MP 11,4 -1,6
M 23,9 +2,7
C 4,6 -0,9
FP 6,1 -0,7
KD 4,3 +0,8
SD 9,0 +/-0
FI 2,6 -0,8
Övr 0,8 -1,1
Rödgröna 48,7 (-0,1)
Alliansen 38,9 (+1,9)
Att MP endast faller 1,6 procentenheter tyder på att Romsons almedalstal inte sågs av särskilt många.
Stabilt och alliansens förväntade slutspurt som kommer att jämna ut opinionsläget har nu påbörjats.
Sd:S vågmästarställning blir allt sannolikare, frågan är väl snarare om det är alliansen som blir största minoritetskonstellation att söka regeringsinnehavet eller om S tvingas öppna för ett officiellt och öppet samarbete med både MP och V för att säkra deras absoluta medverkan till en regeringsbildning.
Någon gång måste S sluta låta V och MP styra dem och markera vänsterut för att behålla handlingsfriheten och handlingskraften.
Eller så kommer högersossar och mittenväljare som vill hålla V och MP från avgörande inflytande att börja tvivla på radikaliseringen som följer med flörtandet med ytterlighetsvänstern.
I spåren av M:S vikande opinionssiffror så lär både KD och C nu överleva - finns gott om förbannade M väljare som utan ånger eller besvär kan stödja de små allianspartierna nu när deras eget parti allt mer liknar ett urspårat journalistparti med pk-frossa och inte längre får deras röster.
Finns ingen anledning att tro att M inte landar på ca 23-24% och alliansen ca 41-42%, Sd, ca 9-11% och de rödgröna kring 45-46%.
Fi räcker knappast ända fram men tankar förstås av 2-2,5% radikaler från V och MP rakt ut i förgängligheten, vilket kan kosta en tänkt rödgrön konstellation regeringsmakten.
En fräsch tanke vore förstås en socialdemokratisk minoritetsregering som med hoppande och blocköverskridande samarbeten hankar sig fram, S har massor med frågor där de behöver eller delar alliansens politik- förbifart Stockholm, en försvarsuppgörelse med Ubåtar, mer JAS plan och är knappast intresserade av en snabbavveckling av kärnkraften eller några radikala kostnadshöjningar för näringslivet.
Under pretexten att man måste ju hålla Sd utan inflytande så kan man nog sälja in detta till en moloken journalistkår och internt samt låta alliansen vara med på ett hörn och dela den äran.
Under nästa mandatperiod så kommer dock den uppseglande kostnadskrisen och de allt tyngre kostnaderna för den fanatiska massinvandringspolitiken att börja påverka realekonomin allt mer, mer social oro, spänningar och ökad segregation kommer att börja binda upp den tillträdande regerings handlingsfrihet och möjlighet att hålla sina väljare nöjda med påföljande förtroendekriser som följd.
De fortsatta misslyckanden inom migrationspolitiken kommer att bädda för desto kraftigare förändringar senare.
Det blir den nästkommande regeringens arv, det som blir deras uppgift och lott.
Sd behöver bara vänta och inte göra bort sig, snart kommer väljarna i spåren av de andras misslyckanden.