Jag vill ha mitt liv tillbaka! Jag orkar inte leva så här längre :(

Jag varken dricker alkohol, kaffe, röker, snusar, tar droger. Inget av dessa..

Jag vet vad det är som händer runt omkring mig och jag vet vad jag säger och vad jag gör. Jag vet just nu att jag är hemma men ändå känns det inte som det.

När jag tex står på balkongen och ser på folk eller bara när jag tittar ut så känns allting så konstigt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag känner mig så borta, som om jag inte är närvarande på något sätt...Jag blir bara "wooo vart är jag nånstans?"

Jag blev slagen av min pappa men jag vill helst inte prata om det.

Nu är jag 18

Starkt känslomässigt avstånd till omgivningen alltså... Finns det någon chans att du endast förtryckt dina trauman och inte bearbetat dessa eller att stress ligger bakom? Kan som sagt endast vara öronen dina...

That's it, tack för svaret! Det är traumat, bearbetat my ass... Säg det när du kan snacka om händelsen på ett anonymt nät-forum! Bearbeta det hela och få ett ordentligt avslut på händelsen i ditt huvud, garanterar inget men definitivt värt att försöka.

Jag tänker inte alls på trauman som jag upplevde för flera år sedan. Om nu trauman är boven, varför känner jag så här just nu då? Efter alla dessa år?

Varför tror du att öronen har med detta att göra?

Jag tror du missförstod där. Jag vill prata om det, men jag vill inte prata om det nu eftersom jag är jätte trött och det är bara sängen jag tänker på just nu. Börjar jag skriva om traumat så kommer jag sitta här hela natten..

Hjärnan är komplex, det sker hela tiden saker där som du inte är medveten om. Problem i öronen kan leda till problem i nerverna.

Har även hört om sköldkörteln. Hatar att gå runt så här och bara för höra olycka saker. Till vem ska jag gå om jag vill ha en diagnos och verkligen få veta vad det är jag lider av?


Kanske inte är trauma då, vad säger du om stress teorin?

Upplevt mycket stress och ångest förut ja. Men när jag hade ångest förr så visste jag anledningen och det gick över, men nu vet jag faktiskt inte anledningen till jag mår så här. Och när jag tänker på att gå runt så här hela tiden så får jag inte ångest, utan jag får riktig grov ångest. Känner av den ångesten när jag vaknar på morgonen, då vill jag bara bryta ihop och börja gråta..

Du trassla ihop din citering av mitt inlägg, missade nästan det du skrev om hjälp ang. diagnos. Du bör kontakta vårdcentralen och be dem om en öronkontroll. Om du är orolig över andra delar av kroppen så frågar du även dem om det.

Hej. Jag gråter medans jag skriver detta och vet inte vart jag ska ta vägen

Allting började tisdagen den 15:e april.

Jag satt vid datorn den dagen och jag mådde jätte bra. Jag mådde verkligen toppen och jag var jätte glad eftersom jag skulle köpa mig en ny dataskärm.

Men sen från ingenstans så förändrades allting. Det sa bara PANG, som om blixten slog ner på mig. Jag kände mig konstig och annorlunda, mådde varken bra eller dåligt utan jag kände mig bara konstig och annorlunda.

Jag kände mig helt förskräcklig och ville bara gå lägga mig. Men jag vaknade nästa morgon och jag mådde likadant.

Jag hade ingen aning vad som hade hänt mig. Jag kontaktade vårdcentralen, fast dem kunde inte hitta några fel.

Dagarna bara gick och jag mådde fortfarande likadant. Jag gick runt som ett frågetecken och jag bara undrade vad som hade hänt mig. Att det bara kan slå till så från ingenstans. Som om det var något i luften och som om det bara flög in i huvudet på mig. Kusligt!

Efter mycket sökande på nätet så fick jag veta att det var derealisation (overklighetskänslor) jag led av. Jag kände igen symtomen.

Jag har levt så här i ca 4 månader nu. Allting känns så främmande, som om jag är i en bubbla och som om jag inte kan nå ut till verkligheten. Det känns som allra värst på morgonen när jag vaknar, det är som om jag tappar medvetandet på nåt sätt, jag måste alltså övertala mig själv att jag verkligen är hemma.

Jag har gått runt så här konstant i ca 4 månader nu. Och jag orkar bara inte längre!!! Detta är inte jag, jag borde inte känna så här utan en anledning, jag vet inte ens vad som utlöste allt detta. Uppenbarligen är det något som inte stämmer. Är jag på väg i en psykos eller vad är det som händer???

Saker som jag brukade brinna för gör jag inte ens längre. Inget känns kul, jag vågar inte ens gå ut utan jag stannar hellre inne och isolerar mig i mitt rum.

Jag får också ofta huvudvärk. Jag blir även lös i magen ofta och så får jag även ont i nacke och axlar men det händer sällan.

Det finns två anledningar varför jag tror att jag inte kommer må bra igen.
Den första anledningen är för att jag har gått runt så här i 4 månader nu konstant. Och den andra anledningen är för att jag inte minns hur det var att vara normal. Jag har glömt bort den känslan helt och hållet Det finns nog inget återvändo för mig

Jag brukar prata med en kurator, fast jag mår bara likadant när jag går därifrån. Det känns som om jag bara vill stanna kvar och verkligen be henne att hjälpa mig. Det är som om ingen kan se eller höra mina skrik på hjälp !!

Om det nu finns en gud så ber jag verkligen till honom varje natt att han bara ska ta mig ifrån denna värld. Varför kan han inte bara låta mig dö? Så jag slipper lida så här? Detta är alldeles för jävligt och jag har fått nog.

Jag behöver hjälp och jag är desperat så snälla säg mig till vem jag ska vända mig för jag har verkligen fått nog. Jag vill verkligen ha mitt liv tillbaka!

Ber verkligen om ursäkt, sitter här med halvstängda ögon medans jag känner mig borta.

Har tid hos kuratorn imorgon igen, men jag vill inte gå. Vad är poängen att gå när jag mår likadant när jag går därifrån?

text

Låter exakt som det jag fick för 2 år sedan, hade overklighetskänslor i över ett år nu är dom borta men det första året var ett rent helvete gick runt med ångest och självmordstankar hela tiden och började utveckla socialfobi och isolerade mig ifrån folk. Idag är det väl något bättre men är jävligt deprimerad och har fortfarande ångest speciellt bland mycket folk, har alltid varit blyg av mig men aldrig såhär. Hoppas på att det går över med åren...

Omgivningen är och blir oroliga. Spela med så minskar dina problem. Kontaktar du vårdcentralen?

Citera inte hela trådstarten!