Hej. Jag gråter medans jag skriver detta och vet inte vart jag ska ta vägen 
Allting började tisdagen den 15:e april.
Jag satt vid datorn den dagen och jag mådde jätte bra. Jag mådde verkligen toppen och jag var jätte glad eftersom jag skulle köpa mig en ny dataskärm.
Men sen från ingenstans så förändrades allting. Det sa bara PANG, som om blixten slog ner på mig. Jag kände mig konstig och annorlunda, mådde varken bra eller dåligt utan jag kände mig bara konstig och annorlunda.
Jag kände mig helt förskräcklig och ville bara gå lägga mig. Men jag vaknade nästa morgon och jag mådde likadant.
Jag hade ingen aning vad som hade hänt mig. Jag kontaktade vårdcentralen, fast dem kunde inte hitta några fel.
Dagarna bara gick och jag mådde fortfarande likadant. Jag gick runt som ett frågetecken och jag bara undrade vad som hade hänt mig. Att det bara kan slå till så från ingenstans. Som om det var något i luften och som om det bara flög in i huvudet på mig. Kusligt!
Efter mycket sökande på nätet så fick jag veta att det var derealisation (overklighetskänslor) jag led av. Jag kände igen symtomen.
Jag har levt så här i ca 4 månader nu. Allting känns så främmande, som om jag är i en bubbla och som om jag inte kan nå ut till verkligheten. Det känns som allra värst på morgonen när jag vaknar, det är som om jag tappar medvetandet på nåt sätt, jag måste alltså övertala mig själv att jag verkligen är hemma.
Jag har gått runt så här konstant i ca 4 månader nu. Och jag orkar bara inte längre!!! Detta är inte jag, jag borde inte känna så här utan en anledning, jag vet inte ens vad som utlöste allt detta. Uppenbarligen är det något som inte stämmer. Är jag på väg i en psykos eller vad är det som händer???
Saker som jag brukade brinna för gör jag inte ens längre. Inget känns kul, jag vågar inte ens gå ut utan jag stannar hellre inne och isolerar mig i mitt rum.
Jag får också ofta huvudvärk. Jag blir även lös i magen ofta och så får jag även ont i nacke och axlar men det händer sällan.
Det finns två anledningar varför jag tror att jag inte kommer må bra igen.
Den första anledningen är för att jag har gått runt så här i 4 månader nu konstant. Och den andra anledningen är för att jag inte minns hur det var att vara normal. Jag har glömt bort den känslan helt och hållet
Det finns nog inget återvändo för mig
Jag brukar prata med en kurator, fast jag mår bara likadant när jag går därifrån. Det känns som om jag bara vill stanna kvar och verkligen be henne att hjälpa mig. Det är som om ingen kan se eller höra mina skrik på hjälp !!
Om det nu finns en gud så ber jag verkligen till honom varje natt att han bara ska ta mig ifrån denna värld. Varför kan han inte bara låta mig dö? Så jag slipper lida så här? Detta är alldeles för jävligt och jag har fått nog.
Jag behöver hjälp och jag är desperat så snälla säg mig till vem jag ska vända mig för jag har verkligen fått nog. Jag vill verkligen ha mitt liv tillbaka!
Allting började tisdagen den 15:e april.
Jag satt vid datorn den dagen och jag mådde jätte bra. Jag mådde verkligen toppen och jag var jätte glad eftersom jag skulle köpa mig en ny dataskärm.
Men sen från ingenstans så förändrades allting. Det sa bara PANG, som om blixten slog ner på mig. Jag kände mig konstig och annorlunda, mådde varken bra eller dåligt utan jag kände mig bara konstig och annorlunda.
Jag kände mig helt förskräcklig och ville bara gå lägga mig. Men jag vaknade nästa morgon och jag mådde likadant.
Jag hade ingen aning vad som hade hänt mig. Jag kontaktade vårdcentralen, fast dem kunde inte hitta några fel.
Dagarna bara gick och jag mådde fortfarande likadant. Jag gick runt som ett frågetecken och jag bara undrade vad som hade hänt mig. Att det bara kan slå till så från ingenstans. Som om det var något i luften och som om det bara flög in i huvudet på mig. Kusligt!
Efter mycket sökande på nätet så fick jag veta att det var derealisation (overklighetskänslor) jag led av. Jag kände igen symtomen.
Jag har levt så här i ca 4 månader nu. Allting känns så främmande, som om jag är i en bubbla och som om jag inte kan nå ut till verkligheten. Det känns som allra värst på morgonen när jag vaknar, det är som om jag tappar medvetandet på nåt sätt, jag måste alltså övertala mig själv att jag verkligen är hemma.
Jag har gått runt så här konstant i ca 4 månader nu. Och jag orkar bara inte längre!!! Detta är inte jag, jag borde inte känna så här utan en anledning, jag vet inte ens vad som utlöste allt detta. Uppenbarligen är det något som inte stämmer. Är jag på väg i en psykos eller vad är det som händer???
Saker som jag brukade brinna för gör jag inte ens längre. Inget känns kul, jag vågar inte ens gå ut utan jag stannar hellre inne och isolerar mig i mitt rum.
Jag får också ofta huvudvärk. Jag blir även lös i magen ofta och så får jag även ont i nacke och axlar men det händer sällan.
Det finns två anledningar varför jag tror att jag inte kommer må bra igen.
Den första anledningen är för att jag har gått runt så här i 4 månader nu konstant. Och den andra anledningen är för att jag inte minns hur det var att vara normal. Jag har glömt bort den känslan helt och hållet
Det finns nog inget återvändo för mig Jag brukar prata med en kurator, fast jag mår bara likadant när jag går därifrån. Det känns som om jag bara vill stanna kvar och verkligen be henne att hjälpa mig. Det är som om ingen kan se eller höra mina skrik på hjälp !!
Om det nu finns en gud så ber jag verkligen till honom varje natt att han bara ska ta mig ifrån denna värld. Varför kan han inte bara låta mig dö? Så jag slipper lida så här? Detta är alldeles för jävligt och jag har fått nog.
Jag behöver hjälp och jag är desperat så snälla säg mig till vem jag ska vända mig för jag har verkligen fått nog. Jag vill verkligen ha mitt liv tillbaka!
