Citat:
Metadon är väl den opioiden jag inte testat, men jag har både CT:at effexor och skyhöga doser lyrica. Det är en baggis om man verkligen vill sluta. Avtändningen är inte jobbig, inte alls i jämförelse med den långa rehabiliteringsprocessen som kommer efteråt. Du kanske är repad om säg 5-10 år, låter det kul rockdoll? Du tänker för mycket med lilltån istället för att använda skallen och dina trådstartar har gått förbi stadiet patetiskt, nu är du bara riktigt jävla dryg och funkar i bästa fall som ett skolexempel på varför man ALDRIG ska börja knarka. Jag tänker inte ge dig några sympatier alls, du har inte ens nöjt dig med mettat bevisligen om man tittar på dina trådar/poster, antingen är du ett hopplöst fall som man inte bör lägga energi på överhuvudtaget (din hjärna är helt enkelt fucked for life) eller så är det detta du bör höra, att du ska skita i dina efterforskningar på ett värdelöst "drogrehabiliteringsforum" där större delen av svaren är från folk som antingen själv är på grejer eller folk som rekommenderar att byta ut tunga droger mot en pipa brajj.
Det finns gott om idioter här som man aldrig som heroinist eller rehabiliterande narkoman ska ta lärdom av. lägg in dig på avgiftning och genomlid abstinensen steg för steg. Misslyckas du, ja du vet nog själv vad du ska ta till då. Jag vill ge dig en hint, en snara i lampkroken. Det är inte värdigt att vara en ständigt substansfixerad, söndertrasad själ. Utan bara sorgligt och patetiskt och aldrig coolt, häftigt eller djupt. Bara äckligt. Det beror inte på samhället att du misslyckas, det beror inte på läkaren, nedtrappningen eller mig eller någon annan flashbackare för den delen heller. Det beror endast på dig och illusionen av att ha en vilja att lyckas med det enda som ger dig tillbaka din värdighet.
Livet är ingen kick.
Det finns gott om idioter här som man aldrig som heroinist eller rehabiliterande narkoman ska ta lärdom av. lägg in dig på avgiftning och genomlid abstinensen steg för steg. Misslyckas du, ja du vet nog själv vad du ska ta till då. Jag vill ge dig en hint, en snara i lampkroken. Det är inte värdigt att vara en ständigt substansfixerad, söndertrasad själ. Utan bara sorgligt och patetiskt och aldrig coolt, häftigt eller djupt. Bara äckligt. Det beror inte på samhället att du misslyckas, det beror inte på läkaren, nedtrappningen eller mig eller någon annan flashbackare för den delen heller. Det beror endast på dig och illusionen av att ha en vilja att lyckas med det enda som ger dig tillbaka din värdighet.
Livet är ingen kick.
Kan hålla med dig till stor del dageby, men att skriva det där om lampkroken är slag under bältet oavsett. Men lite OnT.. TS ta och ryck upp dig för helvete, många narkomaner som verkligen vill sluta blir nekade. Du har världens jävla chans, men du väljer att ta på dig offerkoftan. Att sluta med droger som opiater är svårt men det går! det viktigaste är att kämpa och stå ut..oavsett hur skit ditt liv är. Vet många som verkligen...VERKLIGEN vill sluta men dem får inte möjligheten delvis pga. resurser, så sluta klaga och kämpa och framförallt tro på dig själv!