Hur ska jag ta mig ur skiten som jag sitter i?

För att göra en lång historia kort så står det mig upp i halsen med allt vad knark heter numera och jag är så grymt sugen på att lägga av. Har ett hyfsat långvarigt missbruk bakom mig då jag har använt någon drog/droger i princip konstant sedan femtonårsåldern, allt från alkohol/hasch till heroin och allt däremmellan. När jag var 25 blev det tillslut ohållbart och jag hade ingen annan utväg än att börja med metadon då jag testat allt mellan himmel och jord i behandlingsväg och inte lyckats slut. Så de senaste åren har jag gått på metadon.

Mitt största problem har alltid varit opiater, även om andra droger gett mig sin beskärda del av problem och helvete. Mest pga den fysiska abstinensen som gör att man inte kan sluta hur gärna man än vill och hur trött man än är på drogen. Givetvis tänkte jag mig inte att jag skulle fastna så här hårt på heroin första gången jag testade det utan var bara nyfiken på ruset som jag såg min dåvarande pojkvän uppleva och ville testa det, bara en enda gång givetvis. Men så blev det ju (naturligtvis) inte. Inte heller tänkte jag mig att fastna i metadonprogrammet i en massa år utan tanken var bara att bli stabil och att sen trappa ut mig efter ett tag. Men så blev det ju inte (heller).

Nu är jag 30 och har använt droger i ganska exakt halva mitt liv (snart går antalet år med droger tom om antalet drogfria år, och det känns ju mindre proffsigt...), och efter att ha gått på metadon i mer än fyra år nu så känner jag mig väldigt väldigt färdig med det kapitlet... Man vill ju trots allt gå vidare i livet och göra nåt vettigt av tiden, som att jobba, skaffa familj och sånt där som ger livet mening. Det känns bara så otroligt hopplöst att ändå vara så pass ung och ändå känna sig så gammal, sliten och "förtappad". Som att det är kört nu, och att jag kommer vara fast där jag är nu resten av livet. Ett liv som jag aldrig riktigt ens hann börja med.

Vill så förbannat gärna, men är skitskraj inför tanken på att sluta med metadon. Man hör ju att metadon ska vara den absolut värsta av alla droger att sluta med. Förutom möjligen Lyrica då. Vilket jag för övrigt också är beroende av, sedan sju år tillbaka till råga på allt. Jag går även på antidepressiva (närmare bestämt Effexor, vilka även dom har typ sämst rykte av alla antidepp när det gäller att lyckas kicka dom).

Sammantaget så känns det som att jag sitter ungefär så hårt fast i beroende som man bara kan göra, verkar ju ha lyckats pricka in typ allt det som är som "det värsta" att kicka. Varför göra nåt halvhjärtat liksom, när man kan gå all in... Kasst utgångsläge med andra ord, men jag vill bara inte gå med på att jag skulle ha typ noll chans att lyckas bli drogfri. Lite i taget, en sak åt gången måste det väl fan gå!? På något sätt. I alla fall, så tänkte jag börja med att forska lite runt att sluta med metadon. Hur är det med uttrappning av metadon, är det möjligt utan svåra lidanden, hur svårt är det egentligen, finns det ens någon som har lyckats med det? Hur gjorde personen ifråga isåfall? Kan det vara ett bättre alternativ att byta till subutex och sen trappa ner det istället, eller är det same same, same shit? Likaså Lyrica, hur klarar ni andra det? jag undrar väl kort och gott hur man tar sig upp när man sitter i skiten och vill ha ett "på riktigt" liv?

Nu kan jag inte så mycket om opioider men varför är det så viktigt att sluta med Metadon?
Går det inte och jobba och skaffa familj med metadon eller?
Får du både Lyrica och Metadon utskrivet samtidigt?
Att sluta med allt utan och lida tror jag blir svårt men visst måste det finnas folk som har slutat.
Själv slutade jag med lyrica efter hjälp på beroendecentrum, trappat ner efexorn gjorde jag på egen hand, väldigt långsamt.

Har du frågat din läkare om det du undrar över?

Ja, jag får båda utskrivna samtidigt på LARO (metadonprogrammet alltså, Metadon 110 mg och Lyrica 300 mg).

Viktigt och viktigt att sluta med metadon, visst kan man väl egentligen både jobba och skaffa barn på metadon, men det är extremt kämpigt eftersom man har en hel del biverkningar av metadon, som tex trötthet, orkeslös, känslomässigt avstängd, avtrubbad etc. Personligen tror jag att jag skulle ha svårt att klara att jobba, därav att jag har en önskan att sluta så man hamnar i ett mer normalt sinnestillstånd, eller vad man nu ska kalla det. Inte avtrubbad alltså. Barn kan man som sagt skaffa ändå, men samma där så önskar jag hellre att jag skulle kunna skaffa barn utan att dom ska behöva födas beroende och börja livet med att avgiftas.

Hur gick det till? Alltså, hur länge hade du ätit lyrica resp- efexor och hur lång nedtrappning fick du? Och hur kändes avtändningen?

Läkaren kan ingenting om det där. Tyvärr sant. Inte många som har slutat så finns väl inga rutiner för det.

Metadon är även det segande och tar hårt på levern.

Du är en beroendemänniska Dollis. Det är vi alla iofs men det är tragiskt att höra hur du tar dig fram.

Jag tycker du ska söka en framkomlig väg nu utanför Skitsverige. Kör en ibogainkur. Sätt dig ensam och strunta i allt utom att odla din trädgård. Jag känner flera som lyckts, men, det hänger på så mkt, om man orkar vara så ensam och utstött, om man orkar ta att man troligen har en fet sjukdom ngn månad, absen. Om man inte kan stå emot sug. Men din mun är nog väl len, du är inte dum, så kraften måste komma inifrån.

Feel the force rockdoll. Du är nu en fucking frälsningssoldat!

Jag slutade med benso sen direkt efter lyrica på beroendecentrum. Lyrica 600mg i 3-4 år, minns inte exakt. Avtändningen var riktigt tung, förjävlig faktiskt. Trappade först 25mg i veckan men snabbare i slutet. Efexor trappade jag ner under 5 månader och det var ingenting i jämförelse.

Kanske ändå är bättre att du får Metadon än knarkar ihjäl dig? Det håller dig trots allt borta från heroin och livet som följer med detta?

Och ÄNDÅ får man Lyrica och andra SSRI/SNRI-preparat kastat efter sig inom sjukvården, och ja på beroendemottagningar också, trots att det är ett helvete att sluta med dessa. För mig är det svårare att sluta med Cymbalta än opioider. Jag trodde att jag fått en stroke och alla andra omkring mig också. Detta var ändå med långsam nedtrappning och från en låg dosering.

Jag föreslår att du slutar med exempelvis Lyrica innan Metadon eftersom, Metadon kan dämpa utsättningssymtomen. Frågan är bara hur mycket. Tur att man inte tackade ja till att behandlas med Lyrica.

Jag själv rätar upp min livssituation under påverkan av opioider. Det kan räcka med en väldigt låg dosering. Jag personligen föredrar att vara avtrubbad. Jag gör allt bättre eftersom jag är fokuserad och framför allt får jag saker GJORT. Som det är nu är det bara värk, ångest och lidande. Värre är det ju om man ska bilda familj och skaffa barn. Barnet blir ju då beroende.

Jag hoppas att du kan ta dig ur det men det är lätt att glömma hur det känns att vara helt utan opioider. Det är inte så kul alla gånger, men du kanske har mer energi inom dig.

Mjo visst sker det tyvärr en överförskrivning. Man får ingen stroke av att sluta med antidepp som tur är, men visst kan det vara tufft det vet jag själv.

Jaha så du har slutat med opioider helt? Hur länge då?
Blir du avtrubbad av en låg dos opi eller använder du annat också?
Gillar du att vara avtrubbad kanske inte cymbalta är helt fel.

Jag tror också att det är lättare och ta bort lyrican först, den är nog bra mycket lättare än och bli av med än ett långvarigt metadonberoende.

Som tidigare nämnts i tråden kan jag rekommendera Ibogain som är en Afikansk hallucinogen rot som är känd för att hjälpa heroinister ur sina missbruk. En sak som är bra är att den delvis blockerar abstinensen och "återställer" dina receptorer i hjärnan samtidigt som du får en tripp och lite nya perspektiv på saker och ting . Har aldrig testat ibogain själv men tycker det verkar vara en intressant enteogen med helande egenskaper. Du kan läsa mer här: http://www.ibogain.se/cmsms/index.php

Om du ska köra på ibogain bör du försöka trappa ned på ssri:n först, hur man gör det bäst får någon annan svara på .

Lycka till med att uppnå drogfrihet om det nu är ditt mål!

Först och främst, Roger D., du skriver att Metadon är skadligt för levern. Det stämmer ju inte alls, vad har du fått det ifrån? Fram med de seriösa beläggen, om du har dem.

Hej Rockdoll! Jag som har följt din blogg tidigare men inte läst något av dig på länge har då och då funderat på var du har tagit vägen, och därför var det ett positivt återseende att läsa ditt inlägg! Även om jag såklart hade läst något mer optimistiskt från dig...

Jag har lite samma problem som du med att vara orkeslös och trött. Detta trots att jag har slutat med både opiater och Lyrica, så det har inte riktigt med det att göra. Äter Effexor dock, som väl ska ha potential att göra en mer motiverad och engagerad, men det har jag inte märkt av. Inte ätit dem så länge dock så jag kanske bör vänta några veckor till innan jag ger upp.

Hur vet du att din orkeslöshet och trötthet helt och hållet hänger ihop med Metadonet? Jag vill ändå minnas att du tog universitetsexamen och drogade samtidigt tidigare, och det måste ju ändå kräva en del ork?

Får du någon terapi nu, och i så fall, vad för någon och hur fungerar den?

Glöm inte bort att du har kommit en bra bit på väg jämfört med var du har varit tidigare - jag tror på dig!

Det ar ju du som skrev den beromda heroinrapporten. Du fortjanar att vara drogfri. Hur du ska jag gora vet jag inte. Tror arligt talat att du aldrig kommer bli nykter.

Metadon är väl den opioiden jag inte testat, men jag har både CT:at effexor och skyhöga doser lyrica. Det är en baggis om man verkligen vill sluta. Avtändningen är inte jobbig, inte alls i jämförelse med den långa rehabiliteringsprocessen som kommer efteråt. Du kanske är repad om säg 5-10 år, låter det kul rockdoll? Du tänker för mycket med lilltån istället för att använda skallen och dina trådstartar har gått förbi stadiet patetiskt, nu är du bara riktigt jävla dryg och funkar i bästa fall som ett skolexempel på varför man ALDRIG ska börja knarka. Jag tänker inte ge dig några sympatier alls, du har inte ens nöjt dig med mettat bevisligen om man tittar på dina trådar/poster, antingen är du ett hopplöst fall som man inte bör lägga energi på överhuvudtaget (din hjärna är helt enkelt fucked for life) eller så är det detta du bör höra, att du ska skita i dina efterforskningar på ett värdelöst "drogrehabiliteringsforum" där större delen av svaren är från folk som antingen själv är på grejer eller folk som rekommenderar att byta ut tunga droger mot en pipa brajj.

Det finns gott om idioter här som man aldrig som heroinist eller rehabiliterande narkoman ska ta lärdom av. lägg in dig på avgiftning och genomlid abstinensen steg för steg. Misslyckas du, ja du vet nog själv vad du ska ta till då. Jag vill ge dig en hint, en snara i lampkroken. Det är inte värdigt att vara en ständigt substansfixerad, söndertrasad själ. Utan bara sorgligt och patetiskt och aldrig coolt, häftigt eller djupt. Bara äckligt. Det beror inte på samhället att du misslyckas, det beror inte på läkaren, nedtrappningen eller mig eller någon annan flashbackare för den delen heller. Det beror endast på dig och illusionen av att ha en vilja att lyckas med det enda som ger dig tillbaka din värdighet.

Livet är ingen kick.