Hur ska jag ta mig ur skiten som jag sitter i?

Du är ju helt väck. Hur fan kan du ens föreslå självmord som ett alternativ? Hur många försök har man på sig innan man borde ta till en permanent och slutgiltig lösning? Ett återfall? Tre? Femton?

OnT:
Jag har tänt av efter att ha varit i subutexprogrammet två gånger, en gång i häkte och en gång på anstalt. Vid båda tillfällena hade jag legat på samma dos (16 mg) i ungefär två år. Det gick ju bra eftersom jag var inlåst, det fanns ju inget annat att göra än att bita ihop och försöka göra det bästa av situationen.

Mina erfarenheter av kicka Metadon begränsar sig till när jag valde att bli ren i höstas, då hade jag använt Metadon dagligen i ungefär 9 - 10 mån och innan dess gått på jonk och morfin i ca ett halvår. Jag gjorde en kortare (12 dagar) avgiftning där jag trappades ner på Subutex och när jag kom till behandlingshemmet fick jag kodein i en vecka. Sen blev jag sjuk. Riktigt sjuk.
Trots det så bestämde jag mig för att stå ut. Efter ungefär två månader hade jag inga abstinenssymptom kvar och det var egentligen bara de första fyra - fem veckorna som var riktigt jobbiga.

Det jag försöker förmedla är att det finns bara två sätt att kicka opiater, oavsett om man är gatunarkoman eller står under substitutionsbehandling. Antingen försätter man sig i en situation där man inte har något val (inlåsning). Eller så bestämmer man sig på riktigt, ber om all hjälp man kan få och bara lider sig igenom skiten. Det finns liksom inga smärtfria utvägar.

Men kom ihåg: Även om det inte fungerar första gången så är det bara att fortsätta. Det låter som att du har fattat ett beslut men det är inte samma sak som att du kommer lyckas vid första försöket. Ge inte upp, tjejen. Du är värd att testa ett vuxet liv utan droger och avtrubbning.

Tycker du att någonting jag skriver låter vettigt eller om du funderar över något så får du gärna skicka ett PM.

Är det något som inte är värdigt så är det att vara en dryg, empatilös och otrevlig jävel som uppmuntrar människor till självmord och gärna trycker ner den som vill förändra sitt liv.

Äckel.

Jo jag känner igen dig och vet att du varit igång ett tag.

Orsaken till hur människor över huvud taget missbrukar (whatsoever) är att försöka fylla tomrummet och dämpa sin inre disharmoni - Det är i princip hemlighetens grundpelare bakom varenda jävla fall. Har du någonsin stannat upp och frågat dig själv vad du faktiskt vill göra med livet annars? Vet du ens? Så länge man inte inser varför man missbrukar eller vad man försöker lindra, då är man i samma stund förlorad (talat ur egen erfarenhet). Jag har personligen ätit min beskärda del utav sleven tidigare, men jag är långt mer visare nu.

Sluta ljuga för dig själv.

Jag visar och känner empati likaså sympati till den som förtjänar det. Jag diggar inte rockdoll och hennes eviga gnällande/trollande. Försök du visa intresse för en gammal "vän" som försökt sluta missbruka 20ggr och aterfallit första veckan varje gång. Tillslut förstår man att det är bullshit allt ihop och bör distansera sig från människan snabbast möjligast.

"Ja men bra, tjejen har kommit på att hon vill sluta med droger för sjuttioelfte gången, nu tycker jag vi bjuder på rulltårta som gångerna dessförinnan och gratulerar hennes kloka, välkalkylerade och sansade beslut! Heja rockdoll!"

Eller så inser man att man har med ett nästintill omöjligt vad att göra och sätter emot narkomanen genom omvänd psykologi istället för att som den stora massan faktiskt tro på lågoddset. Tiden tickar, ju längre tid det går desto svårare att bli ren och återställa hjärnan desto mindre är chansen att man någonsin lyckas. Jag tror att folk inte fattar hur opiater och opioider fuckar ens hjärna långt efter att man slutat. I vissa fall går det aldrig ens över, gräset var kanske inte ens grönare på andra sidan. Vilket misslyckat, värdelöst och utdraget pissliv i sådana fall.

Åh Nej du kom på mig, jag trollar bara att jag är en misslyckad knarkare som inte kan sluta. Egentligen är jag en lyckad medborgare som aldrig har knarkat nåt äckligt heroin... Är det okej för dig att jag lever vidare nu?

Vet du. Det är helt okej att du inte bryr dig ett piss om mig och mina trådar! Ärligt talat är det nog en bra egenskap att inte orka engagera sig i en inbiten narkomans eviga försök att lägga av. Det konstiga är bara att fast du egentligen inte bryr dig så hänger du i mina trådar och tar dig tid att skriva kilometerlånga svar.

Och att du föreslår självmord visar ju bara vilken fin människa du själv är, tror du inte jag själv tänkt på den utvägen mer än en gång? Saken är bara den att det är den vägen som vore den fega, att bara sticka ifrån allt och alla.

Tack för ett bra svar! Precis sånt som jag vill veta, hur andra har lyckats och vad jag kan vänta mig av abstinensen osv. Min pojkvän har som du tänt av på häkte och anstalt, både från heroin och metadon, och det ligger något i att det är "lättare" den vägen eftersom man inte har något alternativ, det är som när man har en vanlig sjukdom, man kan inte bli frisk vad man än gör. Och då är det en annan sak tankemässigt. Han har varit glad sen efteråt att han lyckades tända av. Den gången han slutade med metadon så började han träna efter två månader, så om inte förr så måste han ha varit frisk igen då. Det är för övrigt inte omöjligt att det kommer bli den vägen jag får gå, oavsett om jag vill det eller inte, men ärligt talat så är det kanske lika bra. Förut har jag varit livrädd för att få fängelse av den enda anledningen att jag är livrädd för att tända av, men man får väl se det som att det åtminstone är ett sätt att garanterat lyckas med att sluta.

Jag känner ingen heroinist som inte vill sluta, eller har försökt sluta. För det många inte fattar är att man knarkar inte för att man vill eller för att det är roligt, utan för att man är beroende och inte kan sluta, fast man inte vill något hellre än att sluta!

På detta "värdelösa drogforum" har jag fått bättre svar än jag någonsin har fått av tex läkaren på mottagningen. Det är just att folk här "själva är på grejer" som är det fina, för dom kan ge tips utifrån egen erfarenhet.
Som du till exempel. Som rekommenderar självmord till någon som vill lägga av. Dig ska man ju verkligen inte ta lärdom av. Vem är det som är patetisk egentligen?

Jag träffade flera tunga narkomaner när jag låg på behandlingshem. Några klarade sig andra inte... Genomgående för dom som klarade sig var att dom i grunden "fått nog". Dom (vi) fick genomlida en abstinens utan like för att sedan möta livet som det verkligen är. Det är tufft det första året, men sedan långsamt som fan blir det bättre.
Du verkar ju vara en intelligent människa, så jag föreslår att du går vägen via behandlingshem. Fast du måste ge allt, inga om och men!

Jag vet ju förstås inte med säkerhet att det är mettat som gör att jag känner mig orkeslös, men jag tror det då jag i "vanliga fall" snarare lutar åt det hyperaktiva (lite lätt dampiga) hållet. På metadon känns det lite som att röra sig i vatten, allt går lite långsammare, känns trögare och förefaller distanserat. Som att man inte orkar bry sig riktigt.

Jag pluggade, och tog examen, samtidigt som jag gick på opiater (inte heroin dock under den perioden, utan främst tramadol och subutex) och då upplevde jag aldrig att jag blev trög och orkeslös av opiater. Snarare att jag var FÖR energisk och aktiv utan något, och att opiater gjorde mig "normal" och gjorde att jag kunde sakta ner litegrann och fokusera. Opiaterna hjälpte mig istället att kunna plugga, läsa tjocka böcker, skriva tentor etc. Metadon är den enda opiat som har den effekten på mig att jag känner mig okoncenterad och inte har någon energi till att göra saker.

Sub funkade faktiskt jävligt bra nu när jag tänker efter, det vore kanske inte så dumt att börja med att byta till sub, och sen sluta med sub längre fram. Ingen som har erfarenhet av att sluta med bägge preparaten och kan jämföra abstinensen? Jag vill ju inte byta till nåt som är (om det nu är möjligt) ÄNNU svårare att kicka.

För att återgå till dina frågor så nej, jag går inte i någon form av terapi nu. Den möjligheten finns tyvärr inte på metadonmottagningen. Vilket egentligen är jävligt synd, då enbart metadon inte funkar för att få narkomaner att tillfriskna och släppa knarkarlivet. Man måste genomgå terapi i någon form också, och jobba med sina tankar, beteenden, ångesthantering, drogsug osv. Att enbart byta ut heroin mot metadon räcker helt enkelt inte ända fram om man går kvar i samma fotspår i övrigt. Jag tror till och med att det står i socialstyrelsens riktlinjer för metadonmottagningar att dom SKA tillhandahålla terapi också, inte bara dela ut medicin. Hur som helst, JAG skulle i alla fall gärna vilja gå i terapi och ska kolla upp möjligheterna till det.

Troll/uppmärksamhetssökande individ som bör uppmärksammas. Du har ju skämt ut dig tillräckligt med dina försök att bli ren. Är det realistiskt över huvudtaget att klippa alla drogerna? Vad vill du med ditt liv förutom att bli drogfri? Hur tror du det är att vara drogfri?

Feghet är väl ändå behovet av att fixa hutlösa mängder pengar varje dag bara för att man hatar att gå av? Heroinister är fega och trasiga personer som är en enorm börda för samhället. Jag hade aldrig klarat av att vara en regelrätt parasit på alla plan i alla fall. Inte längre. Nu går ju du på metadon men ändå. Du är samma rockdoll nu som då.

Uppmärksamhetssökande troll? Vad ska jag säga. Jag trollar inte. Tyvärr måste jag säga. För jag önskar att jag INTE hade varit narkoman, att jag INTE alls gick på metadon, att jag INTE var beroende av någonting överhuvudtaget. Men men, Om du nu tror att jag trollar och har gjort det på detta nick i sju år nu, så får du väl tro det. Det vore lätt att kolla upp om man orkade lägga tid på det. Och uppmärksamhetssökande? För att jag skriver här och vill ha tips och råd? Om det är att vara uppmärksamhetssökande så får det väl vara det, jag vill fortfarande skriva här.

Och nej, det kanske inte är realistiskt att tänka mig att jag ska bli helt drogfri utan någon medicin alls, och jag kommer inte ens ihåg hur det var att vara det, så jag kan egentligen inte veta om jag ens skulle trivas i att vara drogfri. Men jag är trött på att vara påverkad av något hela tiden, och jag vill iaf prova att vara drogfri, få veta hur det känns att vara det i vuxen ålder. Om jag sen skulle ha problem med något och behöva medicin för det, då tar jag det då, och då vet jag iaf hur det är att vara helt och hållet mig själv.

För övrigt var jag ingen "regelrätt parasit" när jag knarkade heller. Jag pluggade och jobbade under större delen av tiden, och hade aldrig ens sökt socialbidrag. Och att alla heroinister skulle vara "fega och trasiga" och "parasiter för samhället"... Ja det påståendet visar ju bara allt för väl hur sjukt trångsynt och fördomsfull du är.

Det finns säkert en och annan kostymnisse som gjort rätt för sig större delen av sitt missbruk men det hör till en svindlande liten minoritet varav grova generaliseringar passar. Det är ingen nyhet att heroinister är vandrande gollums. Särskilt när heroinet och pengarna börjar sina. Det är klart jag har sympati för människor som mår dåligt och lever ovärdiga liv. Att jag däremot väljer att vara hård och rak på sak och säga vad jag tycker och vad jag tror oavsett om jag spräcker önskebubblan. Så är det bara. Jag är inte skyldig dig/er nåt. Däremot... Så skulle jag tycka att det var otroligt häftigt och bli väldigt glad om du mot förmodan lyckas med att klippa allt eller i alla fall nån av x substanser som du tar. Jag har ju trots allt pundat själv och av egen erfarenhet är andra ex pundares glädje av att man styrt upp sitt liv och lämnat det som värmer och styrker en mest. Inte från folk som egentligen inte har en aning om vad man hållt på med.