Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Vi har olika inställning till detta och sluta insinuera att jag har några uppdragsgivare för det har jag inte angående det jag skriver här. Skälen för åtal har manglats både i Storbritannien och i svensk tingsrätt, det är uppenbart att det inte alls handlar om att sätta dit Wikileaks. Eftersom han säger att han inte kan lämna ambassaden även om EAW:n faller så är det ju väldigt märkligt att han kröp in på ambassaden just då det inte längre gick att överklaga EAW:n för sexbrottsmålet, i så fall hade han ju ändå kunnat bli utlämnad av Storbritannien. Det är därmed tämligen uppenbart att hela apparaten är för att slippa undan ansvar i sexbrottsmålet.
Vänta, var det inte så att han hade kunnat överklaga vidare? Stora stygga Marianne ville inte det, men jag tror hon fick avslag. Hon ville väl dra ner 14-dagars intervallet till nära absoluta nollpunkten. Ser du inte allvaret i detta? Hon motarbetar den misstänktes rätt att nyttja normala vägar för att driva överklaganden! Det om något sänder väl starka signaler om hur hon tänker driva fallet, genom att till varje pris beröva honom hans lagliga rättigheter.
Jag tar det här fritt ur minnet, så rätta mig om jag har fel, men visst var det så att UK i alla fall hade vett att stoppa detta hennes vansinnesdåd, precis som att de tidigare hade vett att, mot Mariannes överklagande, släppa ut honom ur den omänskliga isoleringscellen på det ökända Wandsworth.
UK har trots allt gått emot Marianne på ett flertal punkter. De har vett att besluta emot henne åtminstone ibland. I UK kan hon inte härja fritt på samma sätt som i lilla Sverige, ett medelstort land med en alltför självgod attityd till sitt fanatiska rättssystem.
Faktiskt så ligger dödläget väldigt mycket inom svenskt rättsväsende, mer än mellan åklagaren och den misstänkte. För vi har ett rättsväsende som hela tiden ser genom fingrarna vad gäller sina egna tillkortakommanden, ett rättsväsende som saknar en fungerande tillsyn.
-Jouråklagare MHK fick ingen reprimand trots att hon misskötte sig.
-Jäviga Irmeli Krans fick ingen reprimand eftersom någon ansåg att hennes jävighet inte gjort någon skada, men hur sjutton kan de veta det då intervjun inte spelades in och de inte kan jämföra med vad som egentligen försegick under den med mystiska omständigheter omsvärmade intervjun?
-Målsägandebiträdena undkommer reprimander trots upprepade anmälningar om hur nedsättande de uttalar sig om den misstänkte.
-Och så Marianne, och där vet man inte var man ska börja. Och säkert många fler.
Sverige måste börja med sig själv, ta sig i kragen och se sina egna brister, inte utnyttja en på tvivelaktiga grunder misstänkt som syndabock för våra egna tillkortakommanden. Dödläget finns inom Sverige. Mer än mellan Sverige och UK eller Sverige och Ecuador, eller Ecuador och UK. Dödläget är en svensk angelägenhet, detta att vi inte vågar kritisera våra egna, utan bara håller dem om ryggen oavsett hur fel det blir. Den svenska självgodheten täpper till systemet och skapar ett hopplöst dödläge och ett dysfunktionellt rättsväsende. Vi måste börja här hemma innan vi kan börja ställa krav på andra.
edit:
Kanske därför Marianne inte vill ta sig till UK: Hon har redan fått ett par smällar på fingrarna när UK gått emot hennes önskeål, och det tål hon inte. Hon vill ha JA till Sverige för här får hon härja fritt och kommer undan med precis vad som helst. Paranoida Marianne är rädd för britternas rättsväsende, eftersom det faktiskt fungerar bättre än vårt, eftersom de emellanåt sätter stopp för hennes alltför vilda framfart.