Citat:
Nord88s upplägg bygger ju precis som idag på att pengar skapas som räntebärande krediter och även om dessa på något skulle backas upp av guld så förändrar det ingenting. Någon aktör måste skapa pengarna, om du inte menar att vi bara ska använda guld och silver rakt av, och det är ju bara privata aktörer eller staten att välja på.
Ja, det här är ju ganska standard när det kommer till debatter om ekonomi. Vi har förmodligen ganska likadana socioekonomiska bakgrunder, uppväxter och värderingar, men de rökridåer som omger detta mystiska ämne gör att vi - som någon annan skribent här nyligen formulerade sig - talar förbi varandra.
Det du menar med "räntebärande krediter", är att den största delen av det vi idag ser som pengar skapas ur tomma intet utan att det backas upp av riktiga reserver/inlåning. Idag är ju i princip alla valutor fiatpengar, men även om de vore baserade på t ex guld så kvarstår ju problemen med FRB. Krediter kommer dock alltid att vara räntebärande, för ingen vill låna ut någonting utan ersättning (ränta). Det du och jag inte tycker om är att bankerna riskfritt bara kan kasta ut mer och mer krediter som sedan accepteras som pengar på grund av de privilegierna bankerna har givits av staten. Det är möjligt att utfärda lån utan att penningmängden ökar, men då kommer givetvis inte den som lånar ut ha tillgång till pengarna under lånets löptid. Jag skall försöka förklara:
I denna fiktiva ekonomi används både guld och silver, men vi bortser från silvret och den växlingskursen och tittar bara på guldet. Pelle lämnar in 100g guld på en bank, han får ett förvaringskvitto (hädanefter kallat sedel) på dessa, han har rätten att när som helst lämna in sedeln och hämta ut sitt guld. Hundratusentals andra människor gör likadant och de använder sig av en uppsjö av olika banker. Alla vill heller inte ha sedlar i handen utan många nöjer sig med att låta pengarna ligga på räkenskapsböcker, dvs bankkonton, vilket blir betydligt mer vanligt med tiden när möjligheten till elektroniska betalningar blir verklighet. Dessa människor börjar handla med varandra men bankerna ägnar sig än så länge inte åt FRB utan de har full täckning för alla utestående sedlar. Pelle köper någonting av Gösta som har konto i samma bank, han lämnar över hälften av sina sedlar till Gösta som i sin tur går och plockar ut 50g guld från banken. Med tiden blir det väldigt ovanligt att över huvud taget hämta ut guldet och att använda sedlar utan man låter mer och mer av tillgångarna ligga kvar på bankkonton. Vid stora transaktioner så är det rent av krångligt att handla med sedlar och därför erhåller t ex ABB betalningarna för sin leverans av transformatorer till ett bostadsområde i Örebro elektroniskt.
I de fall då kunderna som handlar med varandra har olika banker så kommer sedlar från en bank att dyka upp i en annan bank, samma sak med elektroniska transaktioner. En bank litar inte på en annan banks sedlar utan de vill så fort som möjligt lösa ut guldet och flytta det till sitt eget förvar. Detta sker givetvis åt båda hållen, så bank A, bank B och bank C kommer att ha mångmiljardbelopp som flyter mellan varandra varje dygn och därför är det onödigt att ständigt ha lastbilar med guld åkandes emellan dem. Istället så clearar man obalanserna sinsemellan vid vissa tidpunkter. Bankerna lär trots allt använda sig av något form av system, typ speciella sedlar som de utfärdar till varandra, så att de behöver använda sig av så få guldtransporter som möjligt. Det lär även uppstå avancerade internationella system med samma funktion så att man slipper att ständigt frakta guld över hela planeten. Det är också därför jag tror att det är svårt att över huvud taget undvika FRB i en modern ekonomi, men det lär mer handla om att guldet ligger i olika banker och att bankerna istället har mer skulder till varandra men att den totala mängden sedlar och tillgångar på bankkonton är mer stabil, till skillnad från idag.
Problemet är att bankerna idag har kombinerat verksamheterna depositionsförvaring och låneförmedling, det innebär att de både förvarar tillgångar och ger ut krediter. Bankerna vet att det är mycket osannolikt att många av deras kunder kommer och vill plocka ut allt sitt guld samtidigt och de blir därför frestade att låna ut mycket mer än vad de har i reserver för att kunna dra in fina ränteintäkter. På en fri bankmarknad så vågar de inte göra detta eftersom att de som jag tidigare har nämnt blir av med sina reserver till andra banker och dessutom hotas av en uttagsanstormning om deras kunder får reda på vad som försiggår. De har inte längre någon riksbank som erbjuder billig likviditet om de klantar till det och deras kunder är ständigt på sin vakt eftersom att de vet att staten inte längre garanterar deras tillgångar ifall de placerar sina tillgångar i en bank som sköts dåligt och går under. Bankerna kan försöka bilda bankkarteller som kommer överens om att alla ägna sig åt en lika stor kreditexpansion och därigenom minska risken för reservdränering, men karteller blir svåra att hålla ihop ju fler parter som blir inblandade och på en så pass internationell spelplan som bankbranschen ändå är så blir det ännu svårare.
Jag tror att dessa två tidigare nämnda verksamheter inte längre skulle kombineras på en fri bankmarknad. Depositionsbanker skulle förvara guldet mot en avgift och låneförmedlingar skulle hjälpa de som vill låna respektive att låna ut pengar att kunna göra detta på ett säkert sätt. Skillnaden i räntan för inlåning och utlåning skulle tillfalla banken och användas för att betala för anställda, lokaler och täcka upp för de gånger en låntagare inte betalar tillbaka. Det går givetvis utmärkt att människor själva söker upp varandra för att upprätta lån, men jag skulle i alla fall välja att ta en lite lägre ränta av en låneförmedling i utbyte mot säkerheten som det innebär. Det skulle förmodligen även bli vanligt att det är tydliga avtal om lånens löptid, dvs hur länge du binder upp pengarna du lånar ut eller omvänt; när du måste betala tillbaka om du tar ett lån. Även här skulle kanske inte reserverna vara hundraprocentiga eftersom att det kan vara svårt att exakt koordinera löptiderna på inlåning och utlåning, men det borde kunna avhjälpas genom korta lån hos olika försäkringsföretag eller investerare.
När banker ägnar sig åt både förvaring och utlåning och den största delen av inlåningen sker utan fastställd löptid så är FRB i princip ofrånkomligt. Det enda sättet som dessa verksamheter skulle kunna kombineras är väl om det var så att kunderna kunde välja om de vill betala för att ha sina pengar liggandes i säkert förvar och ständigt vara tillgängliga för uttag eller om de vill binda upp dem så att de får uppbära ränta genom att lånas ut till någon annan, men att de då alltså inte har möjlighet att ta ut dem närhelst de önskar.
Som sagt så lär reserverna i en ekonomi inte alltid vara hundraprocentiga, men hotet om bankrusning och reservdränering kommer med all säkerhet att leda till en mer stabil penningmängd och en sundare ekonomi i helhet.
Citat:
Nord88s syn på pengar är den som lärs ut på universitet och högskolor, nämligen att pengar kan ses som en vara och har ett tidsvärde i.e uppbär riskfri ränta, "time value of money". I mitt synsätt är pengar endast ett transaktionsmedel för att underlätta handel. Däremot förstår jag inte riktigt vad Nord88 menar med "stabil penningmängd", konstant kan den bara vara om både real tillväxt och inflation är noll givet att pengarnas omloppshastighet är konstant vilket väl är ett hyfsat rimligt antagande över tiden.
Hmm, jag vet faktiskt inte vad du menar med den första delen av detta stycke.
Pengar är ju - som du själv håller med om - bara ett transaktionsmedel för att underlätta handel. Det spelar heller ingen roll hur stor penningmängden är eftersom att priserna anpassar sig efter den, missförhållandena uppstår när penningmängden rubbas på ett onaturligt vis, vilket premierar de som först får de nya krediterna och befintliga låntagare samtidigt som andra förlorar.
När jag talar om inflation/deflation så talar jag om en ökning/minskning av penningmängden, vilket är den ursprungliga och korrekta definitionen. Talar vi om upp- eller nedgångar i pris så bör vi använda oss av termerna prisinflation och prisdeflation; på detta sätt slipper vi onödiga missförstånd. Inflation - allt annat lika - leder till prisinflation och deflation - allt annat lika - leder till prisdeflation.
En ekonomi vars penningmängd ökar kan ha förhållandevis stabila priser tack vare produktivitetsökningar. Det naturliga i en ekonomi med en stabil och relativt oföränderlig penningmängd är en svag prisdeflation (avvikelser på vissa varor och tjänster kan givetvis förkomma av andra anledningar) eftersom att vi hela tiden blir bättre på att förädla resurser.
En naturlig ökning av penningmängden kan ske till exempel av att man gräver upp mer guld och silver ur marken. Att staten genom insättningsgarantier och genom att tillhandahålla billig likviditet till bankerna möjliggör att de bedriver fruktansvärda kreditexpansioner i princip helt riskfritt är givetvis inte någonting naturligt.
Det tog ganska lång tid att skriva detta och jag ber om ursäkt för eventuella felaktigheter och upprepningar, jag är lite ringrostig då jag inte har debatterat ekonomi på ett tag.