Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vi får komma ihåg att trådens ämne har rört mediadiskussionen om mångkultur i första hand, och närliggande ämnen i andra hand.
Både Neuding och Demirbag Sten har visat att de kan kritisera mångkultur. Teodorescu har främst gjort sig känd som kritiker av oseriösa genusteorier. Att ingen av damerna har visat upp ens den minsta ansats att vilja göra något åt invandringen är självklart högst beklagligt. Det är tydligen inte så att människor har en hel, komplett åsiktsuppsättning med alla delar på plats. Ibland blir det en blind fläck för viktiga frågor.
Så: vad gäller mångkultur har damerna fullt acceptabla åsikter, vad gäller invandring: icke om du frågar mig.

Förresten, kan någon förklara för mig varifrån Neuding och Teodorescu fått för sig att SD-sympatisörer i grunden är positiva till svensk migrationspolitik och endast är negativa till integrationspolitiken?
Man får vara bra ignorant för opinionsundersökningar och trender för att dra en sådan slutsats. Eller är det bara för att försöka uprätthålla bilden av Sverige som en homogent flyktingpositivt land, garnerat med ett fåtal illasinnade rasister?

Adam är här, det måste säga oss något. Han hade inte rört sig i dessa utmarker om han inte haft en ärlig intellektuell nyfikenhet eller kanske en självbevarelsedrift att beväpna sig med stickande argument för ett framtida paradigmskifte.

Litegrann som boxaren som inser att MMA kan visa sig vara mycket relevant i en riktig fajt, eller den kritvite musikern som ville spela in en lönsam cover i 50-talets segregerade USA. Det innebär förstås inte att Adam tänker byta sport eller börja spela efter våra noter ännu - bara att intresset och respekten för det systemkritiska finns.

Det är inte heller så att det blir en automatisk intellektuell härdsmälta eller skygglappar på inför invandringens tabuområden: Tidigare i denna tråd höll han oprobelamtiskt med mig om det olyckliga i att personer som Wolodarski och Baksi ifrågasätter svenskhet utan att i samma andetag "problematisera" judiskheten eller kurdiskheten som exkluderande "konstruktioner". För - till skillnad från SD-Kalle och Jimmie Åkesson - har Adam inget problem med att tillstå att en svensk etncitet finns på lika villkor med andra.

Jag gjorde också en lång utläggning i hans tråd om det moralkapitalistiska imperativet att producera godhet där det görs mest marknadsmässigt, nämligen nära eländeskällan i Afghanistan eller Etiopien. Som god liberal höll han med om principen, men konstaterade att politikerna "inte tänkte leverera" en förändrad politik.

Så problemet ser jag inte som liggande på det intellektuella, rationella planet eller en konformistisk rädsla att mista riksdagsplatsen - då hade han nog bara undvikit att skriva under eget namn här i dessa frågor.

Att det sedan verkar finnas ett stort mått av likgiltighet för de där svenskarnas situation är en annan sak. Svaret till Andraandningen i Cwejman-tråden som låter dröja på sig handlar om att Adam skrivit att det finns miljöer i Sverige där "muslimer och judar inte kan leva utan att trakasseras eller förlöjligas", vilket ju allra minst är otydligt formulerat och definitivt osynliggör alla de etniska svenskar som råkat illa ut i mångkulturen.

Oempatisk och utan den där tyngande tacksamheten mot ett folk som hjälpt den egna personen till en bättre tillvaro, kan man tycka.

Inte heller hans senaste taktiktips i SvD till rasifierade broderas ut med något försvar av den utskällda svensketniska delen av den nya svenska helheten. Att tala om vithet, hudfärg och ras som en högst verklig "konstruktion" att bekämpa är ett felgrepp eftersom terminologin kan missuppfattas och falla i fel händer, inte moraliskt förkastligt i sig:



Syftet är gott, fienden är verklig - men taktiken behöver filas på. Om Adam anser att det folk som gett mest i världen förtjänar lite fucking tacksamhet, lojalitet och skyddsinstinkt från dem som bett om hjälp och fått den - inklusive han själv - om han tycker det så håller han det för sig själv.

Vilket jag anser är både moraliskt och machiavelliskt fel. Alla de borgare/liberaler som nu mönstrar upp mot hatvänstern med vädjanden om ett resonligt tonfall och saklig debatt riskerar att göra sig själva fullständigt obehövliga och överspelade.

För vem är målgruppen? Inte den osynliggjorde svensken, förstås. Och hade jag varit en "trakasserad och förlöjligad" muslim så hade jag nog inte heller varit intresserad av Adams goda råd för att komma tillrätta med svennes beteende genom ett hyfsat ordbruk - då hade nog Athena varit tjejen för mig.

Sedan hör det till saken att jag inte bryr mig om rätt ord ("Dags för oss invandrare/judar/muslimer att visa vår tacksamhet mot dem som tog emot oss") uttalas för att de är opportuna eller djupt kända. Det viktiga är att det som behöver sägas sägs.

Just det där med etnicitet blir svårt för sådana som Cwejman. Mångkulturprojektet har sin bärande idé i att motarbeta det svenska. ...

För mig är det inte svårt att se en svensk linje mellan mesolitiska stenverktyg, till bronsåldersristningar och vidare till järnålderns domarringar och medeltida ballader. Vi tar det för självklart utan att reflektera över det. För andra är det oöverstigligt hinder att se dessa samband och kopplingen till en svensk etnicitet. Det är är lättare att förlora sig i teoretiska resonemang och känna sig trygg där. Skulle vilja sammanfatta det som brist för känsla över vad som är svenskt. Just därför levereras alla dessa missvisande exemplen, t.ex. att svenskar emigrerade till Amerika, eller att etnicitet är en social konstruktion. Vi kanske inte ska ställa alt för stora krav?

Förresten, kan någon förklara för mig varifrån Neuding och Teodorescu fått för sig att SD-sympatisörer i grunden är positiva till svensk migrationspolitik och endast är negativa till integrationspolitiken?
Man får vara bra ignorant för opinionsundersökningar och trender för att dra en sådan slutsats. Eller är det bara för att försöka uprätthålla bilden av Sverige som en homogent flyktingpositivt land, garnerat med ett fåtal illasinnade rasister?

Dilsa Demirbag-Stens och Sakin Madons kritik av mångkulturen har, vad jag har sett, uteslutande rört sådant, som är (eller skulle kunna vara) negativt för *dem själva* t.ex. ett doktrinärt inflytande för islam med allt vad det innebär för (dem i egenskap av) kvinnor som andra klassens medborgare.

Paulina Neuding ogillar föga förvånande negativa konsekvenser för den judiska befolkningen i Sverige.

Deras påfallande gruppegoistiska perspektiv - och deras parallella, nedlåtande, arroganta och anspråksfulla von oben inställning till svenska folket - är imho inte några fullt acceptabla åsikter om mångkultur. I deras mångkultur verkar (det etniska) svenska folket (närmast självklart) vara degraderat till ett slags tjänstefolk och servicepersonal till personer från deras egna kulturer.

Mycket bra reflektioner och analys. Det stämmer precis, när icke-svenskar är kritiska till mångkultur eller kulturmarxism så handlar det uteslutande om de saker som är negativa för deras egen grupp, aldrig om hur negativt det är för svenskarna att få sitt samhälle och historiska levnadsområde ockuperat av främlingar. Det stämmer i samtliga fall jag kan komma på. Till och med kurden Tino Sanandaji som på ett ypperligt sätt har förklarat det negativa ur en ekonomisk synvinkel för Sverige med den förda politiken har uttryckt en fullständig likgiltlighet över övriga konsekvenser av samma politik för det svenska folket:

Dilsa Demirbag-Stens och Sakin Madons kritik av mångkulturen har, vad jag har sett, uteslutande rört sådant, som är (eller skulle kunna vara) negativt för *dem själva* t.ex. ett doktrinärt inflytande för islam med allt vad det innebär för (dem i egenskap av) kvinnor som andra klassens medborgare.

Paulina Neuding ogillar föga förvånande negativa konsekvenser för den judiska befolkningen i Sverige.

Deras påfallande gruppegoistiska perspektiv - och deras parallella, nedlåtande, arroganta och anspråksfulla von oben inställning till svenska folket - är imho inte några fullt acceptabla åsikter om mångkultur. I deras mångkultur verkar (det etniska) svenska folket (närmast självklart) vara degraderat till ett slags tjänstefolk och servicepersonal till personer från deras egna kulturer.



Jag gissar, att det är för att (mot bättre vetande) "försöka uprätthålla bilden av Sverige som en homogent flyktingpositivt land, garnerat med ett fåtal illasinnade rasister". Men, det är omöjligt att veta.

Ty precis som du skriver, så har människor alltför ofta ingalunda någon hel, komplett eller konsekvent och motsägelsefri åsiktsuppsättning med alla delar på plats.

Mycket bra reflektioner och analys. Det stämmer precis, när icke-svenskar är kritiska till mångkultur eller kulturmarxism så handlar det uteslutande om de saker som är negativa för deras egen grupp, aldrig om hur negativt det är för svenskarna att få sitt samhälle och historiska levnadsområde ockuperat av främlingar. Det stämmer i samtliga fall jag kan komma på. Till och med kurden Tino Sanandaji som på ett ypperligt sätt har förklarat det negativa ur en ekonomisk synvinkel för Sverige med den förda politiken har uttryckt en fullständig likgiltlighet över övriga konsekvenser av samma politik för det svenska folket.

Tills dess att svenskar inser att vi är de enda som någonsin kommer försvara vårt samhälle och historiska levnadsområde, och att vi egentligen inte har några allierade inom de invandrade minoriteterna, så kommer processen med att omvandla Sverige att fortgå.

Dilsa Demirbag-Stens och Sakin Madons kritik av mångkulturen har, vad jag har sett, uteslutande rört sådant, som är (eller skulle kunna vara) negativt för *dem själva* t.ex. ett doktrinärt inflytande för islam med allt vad det innebär för (dem i egenskap av) kvinnor som andra klassens medborgare.

Paulina Neuding ogillar föga förvånande negativa konsekvenser för den judiska befolkningen i Sverige.

Deras påfallande gruppegoistiska perspektiv - och deras parallella, nedlåtande, arroganta och anspråksfulla von oben inställning till svenska folket - är imho inte några fullt acceptabla åsikter om mångkultur. I deras mångkultur verkar (det etniska) svenska folket (närmast självklart) vara degraderat till ett slags tjänstefolk och servicepersonal till personer från deras egna kulturer.

Servicepersonal vet jag inte, men om man ska spela djävulens advokat - Madon (f -81 i Turkiet), Demirbag-Sten (kom från Turkiet -76), Teodorescu (f -84 i Bukarest), Cwejman (f -85, föräldrarna kom från Polen -82) m fl är alla relativt unga och har invandrarbakgrund. De kan inte se Sverige med våra ögon även om de skulle vilja. De har inte rötterna här. De är inte uppväxta med Hylands hörna, Nygammalt och Fem myror, eller med föräldrar och mor- och farföräldrar som formats av svenskt 1900-tal. Det finns myndiga vuxna idag som kan säga om 90-talskrisen "jag var inte född då". Att förmedla till alla dessa en bild som åskådliggör sönderfallet låter sig inte göras på ett sätt som träffar i solar plexus. Det kan aldrig bli mer än akademiskt. Antingen vet man eller så gör man det inte.

Dock tror jag deras bakgrund och gruppegoism spelar mindre roll (den är mer av en enabler) än det faktum att de är unga liberaler.

Det är ju inte som att det råder brist på pursvenska kaosliberaler i samma kretsar. Idag skrev A. Ericson från Neo:

Ja och hela den här tråden börjar bli tröttsam, med alla desperata greppande efter halmstrån -- som att det skulle finnas någon lösning eller räddning för det svenska folket hos dessa desinformatörer på de svenska dagstidningarna. Jag börjar misstänka att hela det här trådens syfte är ett att dränera kraft och energi från några av Sveriges främsta massinvandringsexperter och debattörer -- för att förhindra dem från att göra något produktivt. Det kan ju t.ex. vara värt att nämna att användaren som startade den här tråden varken är etniskt svensk, eller sympatisör till Sverigedemokraterna (eller något annat invandringskritiskt parti).....

Det finns orsak att misstänka att han inte hade helt ärliga intentioner när han skapade den här tråden.