Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Utifrån FR uppdrag till Rättsmedicinalverket bedöms risken för återfall i brottslighet även utifrån SB psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt.

I SB historia finns ett flertal tungt vägande riskfaktorer. Dessa är att betrakta som statiska och medför en permanent eller åtminstone mycket långvarig förhöjning av risken för återfall i brottslighet. Sett enbart till dessa vore risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag i SB fall otvivelaktigt och livslångt hög. Detta förefaller också återspeglats ibland annat den riskbedömning som den 15 juli 2013 avgavs vid Säters sjukhus, där det beskrivs att riskbedömningen i och med att SB valt att inte delta vare sig i den eller vården i övrigt får en slagsida åt statiska riskfaktorer. Risken för återfall i sexuell brottslighet bedömdes också vara hög.

I SB fall bedöms det vara relevant att beakta risken för återfall i våldsbrott och risken för återfall i sexualbrott. Ett återfall av de risk- och skyddsfaktorer som finns vetenskapligt belagda är relevanta för båda bedömningarna. Det finns därutöver riskfaktorer som särskilt är relevanta för bedömningen av risken för återfall i sexualbrott.

Till följd av att SB genom åren lämnat i flera avseende påtagligt divergerande uppgifter om sakförhållanden men framförallt hans långvariga vistelse i en institutionsmiljö behäftas riskbedömningen med en förhöjd grad av osäkerhet.

Den sammanvägda riskbedömningen och den förhöjda grad av osäkerhet riskbedömningen är behäftad med gör att det bedöms vara lämpligt att just slussa ut snarare än omedelbart skriva ut SB. Det ger möjlighet att i god tid upptäcka och avhjälpa eventuella brister i hans egen förmåga att hantera de utmaningar en utslussning efter långvarig institutionsvistelse innebär och även möjlighet att under en sådan process utvärdera och vid behov hantera hans riskstatus. Sammantaget bedöms det ur riskperspektiv vara lämpligt att den rättspsykiatriska vården övergår till att ges i öppen form. Om riskutvecklingen fortsäter vara god torde så småningom även denna vård kunna avslutas. En riskbedömning som denna kan förväntas vara tillförlitlig i ett eller maximalt två år och om omständigheterna väsentligen förändras bör en ny riskbedömning göras tidigare än så.

Centralt i detta bedöms vara att genom kontroller säkerhetsställa fortsatt missbruksfrihet, eftersom ett återfall i missbruk skulle innebära en akut och påtaglig höjning av risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag. Ur riskhanteringsperspektiv ger det en stadga som krävs vid en utslussning av SB till en successivt ökande grad av frihet.