Definitiv ordning på bank och finans

Banker ger kredit i form av nyemitterade aktier i banken som låntagaren får sälja på marknaden.

Skulden mäts i realt mått och räntor och amorteringar skall betalas med aktier i banken som låntagaren får köpa till dagskurs på marknaden och som banken makulerar.

Kreditbankerna behöver inte ge utdelning utan poängen med att äga deras aktier är värdestegringen som kommer av räntebetalningarna då aktier makuleras. Amorteringar ger ingen värdeförändring.

Sina aktier har man i depå hos ett betalkortsföretag. Man beviljas kredit till en bestämd andel av sitt aktieinnehavs aktuella marknadsvärde och när man närmar sig vad som får finnas eller fattas på kontot, måste man köpa till eller sälja av aktier.

Betalkortsföretagen har en (kanske flera) global(a) betaltjänst(er), motsvarande bankernas bank, där de har deponerat ägarandelar i globalt gångbara värden och har kredit motsvarande bestämd andel av dessa aktiers aktuella marknadsvärde.

Alla betalkortsföretag ordnar balans mellan sina klienters skulder och tillgodohavanden med räntan och allt kan ordnas med automatik.

Exempel: Jag köper en grej från Hongkong för min kredit hos ett svenskt betalkortsföretag och detta företags konto hos den globala betaltjänsten tas i anspråk till förmån för säljarens Hongkong-baserade betalkortsföretags konto.

Metoden för att komma till denna beskrivna ordning från den som råder nu är en nedtrappning av de statliga garantierna för folks banktillgodohavanden. - Då nödgas de trygghetstörstande placera sina tillgodohavanden i aktier och realvärden.

Värdet av bankaktier består därefter i låntagarnas löften och deponerade säkerheter och konkursrisken blir ett verkligt hot. - Som det är nu, har man ju också sina aktier deponerade i någon bank och för att vara säker på att de inte räknas in som tillgångar i konkursboet om det går illa, kommer man inte att nöja sig med mindre än en tydlig separation mellan bankernas två funktioner: Kreditgivning och aktiedepåer och därmed har man landat i den ordning jag beskrev.

Om banker som på beskrivet sätt ger krediterna i form av aktier som låntagarna får sälja, kan konkurrera med framgång med etablerade utlånare, då föreligger det inte någon megasvindel utan vårt bank- och finans-system är som det skall vara.

Skapa ett väl fungerande finanssystem från skratsch:

Odlare sprider skuldsedlar i enheten kvadratmeter åkerjord som de använder som betalningsmedel.

Någon leker bank och köper in alla olika odlares sedlar mot ägarandelar i banken vilket uppskattas för att man då får en mera pålitlig ordning.

Banken börjar ge kredit - i ägarandelar i banken - även mot andra säkerheter och även utan säkerheter, om låntagaren verkar pålitlig.

När någon betalar tillbaka ett lån makuleras sedlarna.

Beroende på risknivå måste de som lånar utan säkerheter betala ränta, så att banken blir kompenserad för de förluster man gör när återbetalningar uteblir.

För att få balans mellan dom som vill spendera i förskott vad de tänker tjäna ihop till senare och dom som vill skjuta upp konsumtion de redan tjänat ihop till, - mellan lånandet och sparandet, - använder banken ränta som alltså belastar även dom som har lämnat säkerheter för sina lån.

De sedlar som betalas som ränta, makuleras vilket ökar värdet på de resterande i omlopp.

Vilket innebär att det inte behövs någon sparränta!

Den primitiva ordning jag beskriver här är alltså mera avancerad än den vi har.

Hur har du tänkt dig att prisstabilitet skall upprätthållas?

Det får man ju inte då med mindre än att använda ett realmått på värde för prissättning.

Förstår inte vad du menar?

Jag menar att när man blir missnöjd med att behöva justera priser nedåt hela tiden för att man använder bankens sedlar (med ökande värde) som enhet, väljer man ett realvärde istället som mått. - Kanske en kvadratmeter bra odlingsmark.

Det måste man ju ändå när det etableras konkurrerande banker. - Och realt mått måste man ju ha för låntagarnas skulder.

Jag var lite ängslig för att det inte skulle fungera med realt mått med mindre än att man hade reala värden som backning men det måste fungera:

Om man i denna primitiva ordning anger priser i enheten kvadratmeter åker, menas det att man skall betala vad det kostar med sedlar som stämmer med sedlarnas dagskurs i relation till detta realvärde. Detta går ju lätt att tillämpa med automatik i den ordning jag beskriver ovan men med ett lämpligare realvärdemått och där man betalar med sin kredit hos betalkorttjänsten.

Jag ser inte att kvadratmeter åker skulle vara speciellt prisstabilt. Jag har inte koll på åkermark men tror det skiftar en hel del över tiden. Dagens valutor är prisstabila därför att de är aktivt förvaltade, det är inte ett index i åkermark.

I den tänkta primitiva ekonomin kan åkerjord mycket väl tänkas vara det mest värdestabila av det man hade att välja mellan. - Nu finns det säkert något bättre alternativ.

I Spanien före sammanbrottet 2008 byggdes det en massa på spekulation med banker som finansiärer och ruinerna står kvar fortfarande efter alla halvfärdiga projekt.

Var fick bankerna medel ifrån för finansieringen? - De hade inga medel. - De finansierade byggena med låntagarnas skulder.

Likadant skulle det fungera i den ordning jag beskriver och skillnaden mot ett svindelsystem är att det skulle vara informerade risktagare som köpte skulderna: Värdet av kreditbankernas aktier skulle bestå i låntagarnas skulder.