Varför vill överklassen framhäva sin ekonomiska status?

Newsflash: att skaffa barn är ett val du gör. Du har m.a.o. dig själv att skylla för din kassa ekonomiska situation då.

Man kan enkelt spara 10tusen med en bruttolön på 20-23tusen (ca. 17-18 ut). 3tusen hyra+vatten+el (bo inte så jävla flådigt bara), 1500 mat, 500 kläder+hygienartiklar, resten nöjen/bil/resor.

Värst vad lite skatt du betalar.

Hur fan får du ihop hyra, vatten och el till bara 3000 kr i månaden? Så länge du inte bor i avfolkningsbygd får du inte ens en minietta på runt 25 kvadratmeter för mindre än 3500 i månaden nuförtiden. I Stockholm får du kanske lägga 5-6 000 för en lägenhet i den storleken och då har du troligen inte heller någon besittningsrätt.

För övrigt betalar vi 30% skatt i det här landet. Tjänar du alltså 20-23 000 i månaden får du ut mellan 14- och 16 000.

Märks att du verkligen inte har nån aning om vad du snackar om. (för övrigt har jag inga barn)

Jag är övertygad om att alla kan spara lite och att de som lever på marginalen säkert gör något fel nånstans där de hade kunnat spara in. Mitt problem är med folk som anonym.hedonist som verkar tro att alla människor kan spara nästan hela sin månadsinkomst. En sådan situation sitter man kanske i om man lever på föräldrarna, men knappast om man väl flyttat hemifrån.

Och visst lägger många människor helt för mycket pengar på alkohol. Det är tyvärr detta som gör att man aldrig kan diskutera studenters ekonomi, för nån kommer alltid med argumentet "det går hur bra som helst att leva på 4000 kr efter hyran är betald så länge man slutar festa hela tiden".

Du får en etta för 3000-3500 i nästan vilken stad som helst. Man behöver inte heller bo i stockholm.

I Stockholm kan man söka ungdomslägenheter tills man fyller 25. Rätt små men billiga.

Dom kan kosta från 1800kr i månaden. Min kostar 2600kr/mån och då elen går på ca 200kr/mån så klarar jag mig faktiskt på det trotts att jag bor i huvudstaden. Centralt i en okej förort. Tar mig 1min till t-banan. Och jag kan kasta en sten till allt man kan tänkas behöva.

Jag tror att många såg lägenheten som dålig just då den är rätt så liten. Jag däremot såg priset och tänkte att jag knappast kunde få något bättre just då. Jag var plats 26 när jag sökte lägenheten men ändå fick jag den.

Men har man inte stått i bostadskön sen 18års dagen kan det bli svårt att få tag på en.

Så visst går det men det gäller ju att ha lite flyt också. Det är ju inte så att man bara kan bestämma sig att ta en sådan lägenhet. Risken är att man inte hinner på något.

Slutsatsen är att du lägger upp siffror du hittar på i skrivande stund. Och säg inte emot det för jag vet vad hyran jag betalar varje månad är.

Till skillnad från dig som festar loss med V75 och turar till Helsingör! Fantastiskt liv må jag säga! Jag är avundsjuk. Hur har du råd med dessa extravaganser?
Bara för att DU inte klarar av att springa ett maraton, klättra upp för Mount Everest, eller skida till Nordpolen, så betyder det inte att folk som kan detta är efterblivna.

Det betyder att du är en lat jävel som gnäller istället för att ta tag i ditt liv.

Det enda som verkar göra dig lycklig är att klaga på hur andra lever, trots att du inte har en jävla aning.

Snacka om efterblivet.

Jag har lägre.
Jag bor på 40 kvadrat 5 minuters cykling från centrum i en normalstor svensk stad.
Jag vet inget om Stockholms sjuka bostadsmarknad så det stämmer kanske.
Tjänar man 23 000 i Stockholm får man ut 18 338 kronor.
Ja, men det är han nog inte ensam om.

För en som tjänar lite mer än summan som du nämner så ja, det går att spara mycket. Jag har sambo och två barn. Just nu går sambon mammaledig här hemma och vi sitter med två lägenheter då den andra lägenheten precis blivit såld och överlåtes först vid ett senare tillfälle. Men guess what, vi kan ändå spara. Vårt buffertsparande, vårt privata sparande och vårat hussparande fortsätter, om än i en mindre takt.

Har man stenkoll på ekonomin så är det faktiskt inte så svårt.