Treenigheten (samlingstråd)

Något eller någon som är ovanför den vanliga människan, någon/något man tillber och följer som en slav förutom fadern.

Vad är din definition av en gud? Är en demon som människor tillber som en gud, en verklig gud eller en inbillad gud?

Så definitionen är alltså:
1. Något ovanför den vanliga människan (typ polis, statsminister, ängel eller Gud)
2. Något som någon tillber/följer (typ magen, pengar, avgudastatyer eller fotboll)

Menar du att detta är två olika definitioner som båda syftar till verkliga, existerande, gudar eller menar du att båda saker ska gälla samtidigt ifall något ska ses som en verklig gud? Alltså, är fotboll automatiskt en gud för att det följs, eller måste fotboll samtidigt vara mäktigare än en människa för att få gudastatus?


Jag skulle säga att termen (theos/el/elohim) används på fyra olika huvudsakliga sätt i Bibeln:
Det första sättet är det mest grundläggande, där elohim används om vad som helst som tillhör "det spirituella" eller icke-materiella - där elohim således kan användas för att syfta till Gud, demoner, änglar, andar, döda människors själar, osv.
Det andra sättet är som en speciell titel för YHWH, den ende som i verklighet är elohim på det mest grundläggande sättet.
Det tredje sättet är för att syfta till saker som kallas elohim men som egentligen inte är det, som då kallas detta för att det följs som om det vore elohim, t.ex. avgudar, magen, pengar, makt, ära - men även exempelvis Mose i 2 Mos 7:1.
Det fjärde sättet är för att syfta till personer som Gud givit makt, dvs en människa som fungerar som Guds shaliah (exempelvis Israels kung) - även detta är applicerbart på Mose i 2 Mos 7:1.

Det svenska ordet "gud" syftar inte normalt till allt som tillhör det andliga eller icke-materiella, t.ex. en ängel, en demon, ett spöke eller en död människas själ. I den meningen är en bättre översättning av elohim "andligt väsen", IMO. När det gäller det tredje och det fjärde sättet på vilket termen används i Bibeln så skulle jag säga att detta är solklara fall där något kallas "gudar" utan att egentligen vara det - att, som du, påstå att Bibeln lär oss att våra magar faktiskt är verkliga gudar är, tror jag, att missa poängen med varför man tar upp att frossare gör sina magar till "gudar".

Kvar finns då den andra definitionen, där titeln används specifikt om YHWH. Detta, skulle jag säga, är hur termen "gud" normalt används på svenska - dvs som syftande till det eller de väsen i en religiös världsbild som utgör den/de högsta (i asatron asarna, dock inte lägre andliga/icke-jordliga väsen som jättar; i judendom YHWH, dock inte lägre andliga/icke-jordliga väsen som änglar eller demoner). Vårt gudskoncept sammanfaller alltså med delar av vad som på hebreiska kan syftas till med termen elohim, men den hebreiska termen är bredare och kan syfta till allt som på något vis är andligt (t.ex. en människas själ eller ande, vilket vi på svenska inte skulle kalla "gud" men givetvis anse tillhör det andliga). I den första meningen, så som "gud" normalt används på svenska, finns inga gudar förutom Gud - däremot finns ju annat som kallas gudar men som inte är det, och förstås mycket mer än så som på något sätt är andliga väsen.


Det är en verklig demon, ett verkligt andeväsen - däremot inte en verklig gud. Det finns ju ingen gud förutom Gud. Paulus poäng är ju däremot fortfarande inte att avgudarna faktiskt är gudar eller faktiskt är demoner, utan att demonerna gynnas när folk riktar tillbedjan till något annat än Gud. Därför är det okej att äta offerkött ifall man inte äter offerköttet som offerkött, dvs inser att man inte deltar i tillbedjan av något verkligt, medan det inte är okej att äta offerköttet som offerkött - dvs ifall man tror att avgudarna faktiskt existerar och att man i så fall deltar i tillbedjan av andra gudar.

Varför, menar du, skulle Paulus mena att det var okej att ingå i dyrkan av demoner så länge man vet att det är demoner som dyrkas? "Det är egentligen inte Baal, utan en demon - så det är okej att äta det som offrats så länge ni vet det, men gör det inte om ni tror att det är Baal!" - det låter väl inte riktigt... riktigt?

Jag tycker du krånglar till något som är enkelt att förstå. Du förstår nog själv att jag inte anser att en polis eller statsminister vanligtvis ses som en gud, men visst är det möjligt.

Så här enkelt är det, jag citerar Jehovas vittnens litteratur:


Orsaken till denna diskussion är att du vill avskilja Jesus som gud från andra som kallas för gudar, men det vill inte jag. Jag ser ingen skillnad mellan att Jesus kallas för gud och att Satan kallas för gud eller att fadern kallas för gud.

Principen för ordet är densamma, och jag tror du förstår hur jag menar.

Även om Jesus och Satan kallas för gudar, så ska man inte tillbe dessa, utan den enda som är gud för kristna är fadern:

"så har vi bara en Gud, fadern" (1Kor 8:6 Bibel2000)

Vad har du för orsak att skilja mellan hur Jesus kallas för gud:
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var gud." (Joh 1:1)

och Satan kallas för gud?

"Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror" (2Kor 4:4)

Har inte läst allt men finns det inte något samband mellan treenigheten och chakran?
Baschakrat, hjärtat och kronchakrat.

Nej.

Jo då det finns förmodligen ett samband.

Även Buddhismen förklarar detta men minns inte hur.
Kabbalah med kanske.


Trimurti?

Vänta nu, hur kan buddhismen förklara det? Treenigheten fanns inte ens förklarad och till vid buddismens tillblivelse.

Fast då är det väl du som krånglar till din egen definition? Denna är ju att du anser att den som har mer makt än en "vanlig människa" är en gud. Ingår inte poliser och statsmän då i gudskategorin, per automatik?


Och det är väl precis samma sak som jag skriver? Vad som helst kan kallas "en gud" ifall någon tillskriver det en sådan typ av position (typ "frossarens gud är hans mage" eller "den giriges gud är pengar") - vilket inte innebär att detsamma faktiskt är en gud. Det beror då inte på att det som kallas "gud" i sig självt är en gud på något vis, utan på att någon tillskriver det en sådan status.

Jämför med ifall du tycker att en gren du hittar på gården är en kompass. Det innebär inte att grenen är en kompass, utan den kallas helt enkelt för en kompass eftersom att du tillskriver den egenskaper som den egentligen inte har. En gud måste ju rent ontologiskt faktiskt vara något och inte definieras av att någon kallar något en gud, eller behandlar något som om det vore en gud. Precis som en gren inte är en kompass bara för att du kallar den för det och använder den som om den vore en kompass.


I Bibeln avskiljs YHWH från alla andra som kallas gudar - som den som i verklighet är Gud - och ifall Jesus ses som den andre personen i YHWH så ingår ju även han i detta "andra sätt" (se föregående inlägg) på vilken termen används i Bibeln, dvs där Gud syftar till en speciell titel för YHWH.


Det är alltså ingen skillnad på Satan och Fadern, med avseende till hur/varför de kallas elohim/theos? Här förstår du nog att jag inte riktigt håller med. När termen används om Gud så syftar den ju till honom som den högste, när den används om Satan så syftar den mer generiskt till att han antingen tillhör andevärlden eller har/tillskrivs någon typ av makt.


Detta är ju främst på grund av hur Jesus beskrivs; han beskrivs inte helt enkelt som någon som är ett andeväsen eller som har någon form av makt, utan som skaparen av allt som existerar - tillsammans med Fadern och Anden (och YHWH skapade ju ensam). Han beskrivs med verser som i GT beskriver YHWH, kallas "den förste och den siste", som den ende (tillsammans med Anden) som på riktigt känner Fadern, o.s.v. Han beskrivs helt enkelt på sätt som ingen beskrivs förutom YHWH. Detta är ju vidare poängen i Hebreerbrevets första kapitel, där författaren skriver om hur Sonens position inte är jämförbar med andra som kallas elohim (änglarna), utan är högre än allt skapat. När Jesus kallas Gud så verkar detta således inte bara syfta till att han är ett andeväsen eller att han har någon form av makt, utan den betydelse som termen har som en speciell titel för YHWH verkar vara vad författarna har i åtanke.

Men som jag sade så dyrkas eller tillbes inte poliser och statsmän i vanliga fall, men visst kan dom det, t.ex. Nordkoreas diktator.


Som sagt, detta spelar mindre roll om Jesus är en gud eller bara kallas för en gud, och om Satan är en gud eller bara kallas för en gud, principen, termen är densamma. Konsekvensen blir ändå att endast fadern är en gud för dom kristna, vilket betyder att sonen inte är det, Jesu bara "tillskrivs en sådan status" i bibeln.

Menar du att endast fadern "är en gud", och alla andra bara "tillskrivs en sådan status"?


Jag tycker det är semantik, kontentan är att i bibeln beskrivs Jesus som en gud på samma sätt som Satan beskrivs som en gud, och jag menar att fadern också beskrivs som en gud. Fadern är den enda som ska tillbes som en gud dock.


Ja självklart är han Gud, men han är också en gud.

"Gud är inte en gud för döda utan för levande.”"(Matteus 22:32 Bibel2000)


Det finns det inga belägg för, i så fall kan även Satan ingå i detta eftersom även han kallas för en gud.


Fast nu pratade jag ju om just termen. Att termen kan användas både på fadern och Satan, det säger du själv just nu.


När Jesus kallas för "gud" ska det vara. I Johannes 1:1 finns det inget belägg för att översätta det till "Gud".

Resten kan vi ta i en annan diskussion, som jag inte kan se har en direkt koppling till det vi diskuterar nu, jag säger bara att självklart har Jesus en särställning i hela skapelsen, det är inte för intet som han kallas för Guds son.

Ja att judendom väntade sin messia och den kom.. med annat namn eftersom stammar i forntiden liksom stammar i nutiden, ännu lever i språkförbistring.. språk är vad som ofta skingrar konsensus. och konsensus i gudshypotesen, är ännu mycket omtvistad och kontroversiell, i synnerhet ur sekt-perspektivens mannualer.. kan man utläsa en hel del fabulerande bedräglig keenhelighet.

Men givetvis inte enbart ur sekt, bara att det är lite grövre skenheligt, enbart. Dv s profitbegären som administreras ur t.ex JV, är mer extremt och hävdar vid granskning närmast dehumaniserade agendor.

Människosynen, om du har svårt att läsa människospråket, är ganska så plundrat. P.g.a egocentread sekteristiskt våldsbejakande.
Men talande.. i mer soft terminologi, apologetikexegesisk slipad kod-språk.









.

Ändrar du nu definitionen av gud till "vad som helst som dyrkas av någon"? I så fall vet jag inte riktigt hur mycket klarare jag ska visa att något kan kallas en gud utan att ontologiskt vara det, givet att du själv verkar säga precis samma sak men vara för tjurskallig för att erkänna att det faktiskt är vad du säger.


I Bibeln verkar Fadern, Sonen och Anden beskrivas som Guden (Fadern det logiska ursprunget, den ende sanne Guden, och Sonen och Anden som sann Gud från sann Gud). Andra som kallas elohim tillskrivs antingen en sådan status av någon (exempelvis avgudar) eller beskrivs helt enkelt som andliga väsen men inte som Gud (exempelvis änglar, demoner, döda människors själar, osv).


Verkligen inte "på samma sätt". Har du läst Bibeln?


Precis, han tillhör det andliga - vilket elohim syftar till - men kallas också elohim med en specifik betydelse (enligt vilken det inte finns någon elohim förutom han själv, dvs termen som en specifik titel för Gud).


Verkligen inte, Satan beskrivs inte på något av dessa sätt som Jesus beskrivs på. Intressant dock hur fixerad du verkar vara vid att jämställa Jesus och Satan.


Med olika betydelser, ja. Termen kan användas om Gud med en generisk och specifik betydelse, men om Satan enbart med en generisk betydelse (dvs han är ett andeväsen, en elohim eller theos).

"
Det finns samma belägg för "Gud" som för "gud" eller "en gud" eller "ett gudomligt väsen" eller "ett andeväsen". Rent grammatiskt, alltså. Läser man sedan texten så ser man att "Gud" nog verkar vara korrekt.

Ande samt anda .. är gemensamt mellan chakra,: energifält..


Fast aura sägs ist. vara integritet . om man ska försöka försvara fria andeutövelser som icke -kriminella dvs följande egna parametrar överallt i samhället-är-fritt-samhälle.

Det handlar (åter igen, handlar.. handel, bara handel och ekonomi i hur jag ser på turerna i jordlig kontext, där individer ÄR) om matriklar, på vilka matriklar får man utöva "sin egna" fria tolkning, på vilka matriklar får man inte utan att det blir integritetskränkande.

Jag ser inte chakra-snacket som fel, däremot tolkningsutrymmen som missbrukande utifrån inte idag, men allt som är igår.

Att ha olika språk för organlära eller människointresse är ju en självklar rättighet för alla som föds, men att från det hävda att hela områden går under t.ex vad man kan höra : karmalag.. de tär ju att gå alldeles för långt, att enbart i lättjans vinst sitta och säga "det är karma" finns orsaker men du måste läsa religion för att förstå karma...

Så länge samhällen står under konkreta lagskrifter, kan man inte hävda karmalag. eller lagar. Mer än för egenvård. För allmän legitimitet går det under företag, inte samhällslag.

Ett chakra är ju ett slags energifält med fler punkter i förbindelse, det är ändå inte försvarbart för att slippa ansvara i vad som får både barn o vuxna i obalans - att man ev. tillämpar religion så i andra länder som dessutom håller i övrigt lagvidrig gissning som kutym, det är för dem som har råd, men för människor vilka inte är bredda att såga de lagrum som ändå finns, gemensamt för majoriten av jordens beolkning, är chakra ungefär som människans inre organ och flöden.. är det?

Från det till paranormal ockult kraft då? vad är det s är paranormalt, att inte vilja inordna sig i chakramästarnas AB ?

För lyckad healing krävs väl att vad man VET om, i människas inre.. kan ses som likvärdigt med objektiva parametrar i människas yttre? miljön.

vad skulle man annars ha chakra till : det ytnyttjas av alla möjliga intressen varav många är så avvikande att enbart ordet er ut, sedan att anklaga individers "val"

Så chakra är vad man valde att födas till? då kan man alltid anklaga barnet vid vartenda steg det tar som oasvarigt för sitt uppehälle på jorden, om nu chakra-kontexten skulle vara så heltäckande. Enligt mig är det inte : det är mest nostalgitrippande vilja att regain something...

att tro på den mark man står på, nej religion om något är flummigt bortmannövrerande : så sett superbt försvarssystem, jag har tappat all tilltro till chakraspinneriet, där varenda lilla känsla i sig.. hänger på mycket fragil tråd.. men att "uppmärksammas" : typ meditation för att det avleder vadd som på riktigt sker, mitt framför ögonen, att aldrig bry sig om... ansvaret ska ju ledas till andra orsaker än dem som går att räkna till...