Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Hur sätter du "rubbningen" i relation till den tvångsintagnes eget ansvar för sina handlingar? - Och hur stort ansvar har de som ansvarade för den tvångsintagnes vård?

Man kan även notera att den ende som var tvångsintagen var SB.

Den här lagen gällde fram till 1 jan 1992:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/1966029 http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19660293.HTM#P16 3.HTM#P16

Nej, och det kan knappast heller ha legat i BS:s intresse. Men nu mötte hon en fullfjädrad manipulatör som visste precis hur han skulle lägga orden. Hennes kunskaper och erfarenheter räckte inte till för att genomskåda denne storljugare med sitt stora ego och sitt självhävdelsebehov. Hon hade av sin läromästare MN (som inte tycks ha haft någon vidare människokännedom, annat än att hon via "lyssnande" och "smicker" kunde få en patient att öppna sig på glänt) inte fått några effektiva verktyg som kunde låsa upp SB.

Tack! Det här är en sån där konkret sak, som visar att terapidelen av det hela inte bara var ägget utan också en del av hönan. (Jag har svårt för mer svepande påståenden om t.ex "inplanterade minnen", däremot kan man tala om suggestion; de olika parterna suggererade varandra).

Jag har skrivit förut och jag gör det igen att jag inte kan begripa att alla som bedrev terapi med SB var under utbildning de hade alltså inte någon legitimation att bedriva psykoterapiän och,/eller gick i terapi själva hos MN samtidigt som de hade handledning av samma person. Borde inte handledningen och bedrivandet av terapin och deras egen terapi varit skilda åt hos någon annan terapeut I det här fallet blev det ju bara en enda persons mening som gällde.En vars ledband alla gick i beundrade och trodde på och framför allt lydde.

Om det finns någonstans man borde haft leg så är det ju på rättspsykiatrin. Det är ju på det här viset som man verkligen ser hur snett de kan gå.

En person som själv går i terapi har väl antar jag sitt att arbeta med och då är det kanske inte lätt att sätta gränser och tänka klart,och i övrigt handla som om man hade leg och full kompetens.? Terapi betyder överföring projektion osv,hur hanterar man det om man samtidigt själv är inne i såna upplevelser,och samtidigt ska se en patients d- det tror jag öht inte skulle fungera

Den här vikarien blandade ju uppenbarligen ihop sina egna trodda erfarenheter med SBs i terapi framställda och de förstärkte varandras tro på???? att båda gjorde framsteg.? Eller hon sökte bekräftelse hos honom.
Och i min värld är det vansinnigt stolligt att en icke legitimerad person bedriver terapi och samtidigt använder patienten som bunkringsplats och bekräftelseperson för vad hon själv trodde sej ha upplevt.
Det strider emot all praksis.'

Det är bara mina tankar men att tänka på hur man kunde tillåta den här sortens så kallade vård gör mej upprörd.

Humm. Kanske berodde det på att SB fick agera försökskanin åt deras wanna-be vårdarna?

Kan vara läge för en god roman snart! "Den ej så motvillige Tokfursten på Säter" ?

Absolut, det är bland det första man får lära sig se upp med då man skolar sig till terapeut (överföring, motöverföring, projektioner, suggestion o.s.v.). Brevet från vikarien/praktikanten påminner nästan om den typ av kärleksbrev våldsbrottslingar ofta får, från lite smått vrickade kvinnor. Chefspsykologen borde självklart ha sagt stopp och belägg.

(Min fetning)

Hur kan du vara så säker på det? Norell skrev i sitt manuskript:
"Från nov 1991 utökades terapitiden till 2 tim/vecka och från samma månad åtog jag mig handledningen av Stures terapi, med till en början handledningstid för terapeuten varannan vecka. Under 1992 och 1993 utökades till i regel 1 tim/vecka. Även terapitiden utökades, periodvis väsentligt. Jag åtog mig handledningen av Stures terapi både utifrån min psykoanalytiska utbildning och objekt-relationsteoretiska inriktning, som utifrån den erfarenhet jag har av terapeutiskt arbete med tidigt och svårt traumatiserade patienter. Sture valde Kjell Persson till sin terapeut och jag bejakade hans val trots att Kjell Persson inte har psykoterapeutisk utbildning."
Ur Josefssons bok, sidan 245.

Det fanns alltså gått om tid att via terapeuter och objekt-relationsteorier skapa mord på pojkar innan brevet skrevs i januari 1994.

Javisst, vad jag menar är inte att fantasin om pojkmorden (vi bör förstås utgå ifrån att det var fantasier och ingenting annat) ska ha uppstått under just den brevväxlingen, snarare tidigare - vikarien/praktikanten talar ju om pojkmorden som ett etablerat faktum hon fått höra talas om. Vilket är ganska märkligt i sig (det här var väl mestadels mord som Säter aldrig anmälde till polisen?)

Vad jag menar är ungefär detta:
för mig framstår påståendena om terapins roll ofta som alltför vaga, oprecisa, abstrakta: att Norell, som trodde på en mycket speciell och hemkokt variant av objektrelationsteorin, handledde terapeuterna skulle alltså i sig bevisa att det handlade om inplanterade minnen.
(Jag hårddrar de resonemang som cirkulerar nu). Jag är mer intresserad av det konkreta, kanske särskilt det som man inte känner till. Till exempel de delar av Penttinens pm som hamnat i mörker, eller förklaringen till att vikarien skriver om pojkmord.

Tillägg
Och apropå konkretion: suggestion och inplanterade minnen är två olika saker: suggestion kan äga rum utan att någon ställer ledande frågor eller direkt säger åt någon annan (typ under hypnos) vad den ska minnas. Inplanterade minnen tycker jag inte att det finns några belägg för i det här fallet.

'
Ja men det som inte är inkonkret /oprecist är ju just detta att ingen av dem som bedrev psykoterapi med SB (eller andra på Säter som gick i samma slags terapi) hade utbildning för det inte KP heller. Det kanske till och med var en anledning till att det kunde gå så illa??`Men var fanns då de högsta ansvariga de som beslutade om att vården skulle få bedrivas så?
Bla borde ÖL GK ha vetat att det var direkt olämpligt och emot reglerna för han hade gått i terapi hos MN sen 1983 om jag minns rätt ifrån GJs bok .Hur kan vård av personer som är dömda till rättpsykiatrisk vård som påföljd för brott överlämnas till personer som saknar kompetens för att bedriva den vården???

Är inte det en inte obetydlig anledning till att vårdsituationen gick så snett och att man inte hade begrepp om att skilja vård och rättsprocesser åt?

Det som kom fram i terapin borde i alla fall med tanke på bristen på utbildning och hela denna att alltihopa låg i samma "skål" (styrt av MN) ha föranlett att man tänkte längre granskade hela alltihopa innan man gick till polisen , eller helt enkelt överlämnade SB till bättre skickad rättspsykiatrisk klinik.??

Nu är det väl lätt kanske att tänka såhär när vi har facit i handen,men jag undrar ändå hur det kunde bli så-den rättspsykiatriska vården ska ju vara högkvalificerad

Nu minns jag inte riktigt men det fanns väl ingen annan sådan klinik som hon var så iblandad i vården av intagna i landet????

Du borde ha rätt i att det borde ha gjort skillnad om SB fått kvalificerad terapi av kvalificerad vårdpersonal.

Själv är jag inte så säker. Psykoanalys /-terapi kan väl betecknas som kvalificerat mumbo-jumbo och några vetenskapliga slutsatser av detta kan vara svåra att dra, rent allmänt. Det kanske, trots allt, inte hade gjort så stor skillnad, vem som utförde den s.k. terapin?