Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Hon som kollade på så mycket CSI borde ju ha fattat att det var en jävligt dålig ide

Ja usch ja. Att stycka är okej. Men att skriva lapp, fy fan!

Jag håller med här. Det vore mycket bättre om vi i tråden kunde dela med oss av olika teorier och tolkningar som går längre än "hon är ett monster". Så fort någon anstränger sig att försöka förstå hur hela kedjan ser ut så blir det genast personangrepp från pöbeln. Alla vi sitter här med olika livserfarenheter och tillsammans borde vi kunna få fram ett mycket bättre samtal om det aktuella ämnet än vad som pågår nu. En del har erfarenhet av psykvården, en del har erfarenheter av brottslighet, en del har erfarenhet av rättsmedicin, del har erfarenhet av svartsjuka, en del har erfarenhet av extrema händelser som kan liknas med det som hände mellan LL och JH osv. Jag är inte intresserad av att se världen på ett svart och vitt sätt och på att se människor som Disney-figurer: genomond eller genomgod. Tråden behöver inte färdiga mallar att försöka stoppa in dessa personer i. Det här fallet är så intressant då det just råkar handla om (till synes) helt normala människor. Det är inte grova brottslingar, pundare eller psykotiska personer som det handlar om. Det här handlar om problem som vi nog alla har stött på: olycklig kärlek, svartsjuka, svek och desperation. Många verkar också veta exakt hur JH nu sitter och tänker, men hur kan man veta det? Vad som händer inne i någon annans huvud kan omöjligt andra känna till utifrån en enda isolerad händelse. Att JH dödade en annan person definierar inte henne som människa och det gör inte styckningen heller. Det finns miljontals med andra händelser och situationer som skett i JH:s liv som vi inte har tillgång till. Jag tänker vara öppen och komma med idéer om vad jag tror, men jag inser ju själv att varken jag eller någon annan här faktiskt vet sanningen.



Och till något annat. Jag vill åter igen slå ett slag för att man inte behöver vara "iskall" för att kunna stycka en annan människa. Hur vi ser på en död kropp skiljer sig åt. Det kan man se extra tydligt när man tittar på hur människor i olika kulturer handskas med en död kropp vid t.ex en begravning. För många är inte en död kropp ens en människa längre då själen lämnar kroppen när människan dör. För anhöriga så kan givetvis kroppen ändå betraktas som "helig" då den ser ut som människan de kände och därför så framkallar kroppen minnen hos de anhöriga. Det är alltså helt och fullt normalt att kunna se en död kropp utan att känna starkare känslor för den, speciellt om man tidigare sett döda kroppar (om man jobbar inom vården t.ex).

Både jag och JH har jobbat inom vården. Man lär sig att kunna ta avstånd från döda eller döende rent känslomässigt eftersom man annars inte skulle kunna klara av att göra ett bra jobb. Jag har också märkt att jag har två sidor hos mig varav en är den professionella vård-arbetaren och den andra är mitt privata jag. När jag jobbade inom vården kunde jag se spya, avföring och andra kroppsvätskor varje dag utan att rygga tillbaka det minsta. Jag kunde städa upp det och till och med ibland få det på mig när jag hade otur. Ser jag det privat, typ urin i tunnelbanan, så blir jag genast väldigt äcklad och vill hem och skrubba mig ren. När det kommer till styckning så är väl en obducent knappast iskall för att den klarar av att skära upp en död kropp? Personen går antagligen in i sin yrkesroll och gör detta på ett professionellt sätt. Det är detta som jag tror JH har kunnat göra när hon styckade LL:s kropp. Hon klarade av det för att hon gick in i en vård-roll. Sen hur hon mådde efteråt kan man bara gissa sig till men jag tror att det som hände hela den dagen blev för tung att bära på och det var därför hon erkände.

Jag tror att det är mycket värre att faktiskt ha ihjäl någon än att stycka en kropp. Det är lidandet jag skulle må dåligt av att se, att orsaka någon annan svår smärta och rädsla. Har man klarat av den delen utan att bryta ihop så lär styckningen inte vara speciellt traumatiskt, speciellt inte om man inte är känslig för blod och sånt. Personen är ju död och känner ju inget. Personligen är jag inte ett dugg känslig för blod, kan se hur mycket som helst utan några problem, men jag är väldigt känslig för andra saker. Folk är annorlunda helt enkelt. Men hur som helst, när GW och andra kriminalexperter säger att de flesta kan döda men få kan stycka, så håller jag inte med. Jag tycker till och med att det är ett jättekonstigt argument.

Tror vi har ett gäng narcissister i tråden, inga nämna eller glömda JH är ju ganska narcissistisk med tanke på vad som kommit fram i hennes bilddagbok och blogg, för den som orkar läsa.....
Min teori är att vissa sympatisörer gärna vill normalisera JH´s nätta lilla uppgörelse (pga ömtåliga tår som blivit trampade på... ) av bl a den anledningen.

Just nu är det mycket mer givande att läsa inlägg än att fundera över mordet

Jag skulle gissa pa att hon ville fa det att se ut som om LL varit berusad, och darmed sa att saga ge LL skulden for det som skett. "Hon var sa full och startade allt", typ.

Det ar sa mycket som ar sa markligt har sa det ar riktigt svart att ens gissa just nu.

Jag gissar att de åtminstone låg lite vid sidan av, men det är ju bara min gissning.
Vidare gissar jag på att här försvann den rationella sidan av henne. Hon klarade inte av att fundera vidare på hur hon skulle göra. Möjligen var det här hon bad JN om hjälp med tanken att han skulle hjälpa henne att gräva ner eller på annat sätt gömma kroppsdelarna. När han vägrade föll hennes sista försvar mot det hon hade gjort.

Hur sannolikt skulle det te sig att offret var berusat vid den tiden på dygnet?
Och med tanke på att hon skulle iväg och jobba senare på dagen? Skulle hon då ta sig
för att supa i gryningen?

Hur fan tänkte lilla Jonna där egentligen?

Enligt kvällstidningarna så bad hon ex-sambon om hjälp efter att hon mördat Lovisa men innan hon styckade henne.

Vilken expertis är det du hänvisar till?
Du glömde bestämt att svara på en fråga... konstigt eftersom du har svar på allt och anser det fullständigt normalt och inte ett dugg "stört" beteende att en kvinna styckar en annan kvinna.

Ehhh?
Haar du missat att det inte finns några "liknande" fall. Att en kvinna styckmördat har bara hänt 1 gång tidigare i Sverige. Det om något visar ju att din tes inte håller.
Många kvinnor i Sverige har mördat, men INTE styckat.
Det är ju det som är poängen... det är inte vilken kvinna som helst som styckar. Det är extremt få som gör det trots att det finns många kvinnliga mördare.
Vore det så "vanligt" eller inte alls konstigt att man styckar liket skulle det ske hela tiden, inte vara extremt ovanligt.
__________________

Hur sannolikt skulle det te sig att offret var berusat vid den tiden på dygnet?
Och med tanke på att hon skulle iväg och jobba senare på dagen? Skulle hon då ta sig
för att supa i gryningen?

Hur fan tänkte lilla Jonna där egentligen?

OK. Jag visste väl att jag skulle ertappas med att inte vara fullt påläst.
Men vad tror du om teorin för övrigt då? Att hon efter att ha dumpat kroppsdelarna inte orkade fullfölja, det vill säga gömma dem ordentligt?

Aldrig sagt "normala" bara att det absolut inte krävs någon form av personlighetsstörning i form av tex nedsatt förmåga till empati för att göra det. Det vill säga det du hävdar bestämt att det måste finnas.



Därav att jag skrev i regel, samt tog upp ett par exempel på undantag.