Citat:
(min fetning)
Utredarna vågade dock inte delge tingsrättsledamöterna alla detaljer från utredningarna; i stället presenterades tillrättalagda versioner där minnesexperten SÅC användes för att ge det hela en vetenskaplig förankring och framtoning. – Sammantaget borde detta betyda att utredarna (främst åklagaren) egentligen inte trodde på SB som gärningsman – eller också hade ”läkarexpertisen” övertygat dem alla om att SB var så tveklöst skyldig att man ansåg sig kunna tumma på ett och annat för att få igenom fällande domar. Att någon av tingsrätterna skulle ha gjort några ansatser till en mer självständig bedömning kan inte spåras. - Man trodde lika blint på det man fick sig serverat som SÅC tycks ha trott på en seriemördares exklusiva rätt att lämnas ensam med sina likdelar.
Mycket pinsamt dravel, en salig grönsakssopa, då du inte kan skilja mellan utredarnas, åklagarens och domstolens (arbets)uppgifter.
En förenklad beskrivning:
Utredare är enbart polis; i princip en utredning stängs när åklagaren väckt åtal (avslutat arbete, har ingenting att göra med vare sig åtalet eller domstolen!)
Åklagaren jobbar på uppdrag av staten. Åklagarens uppgifter är:
- att leda förundersökning, (polisens utredningsarbete)
- att besluta om åtal ska väckas. Åklagaren själv bestämmer vad som ska tas med (i åtalet) från utredningen, det som anses relevant för brottsrubriceringen.
- att föra talan i domstol, part i målet
Svenska rättssystemet är ett partsstyrt system, där förhandlingarna sker mellan den tilltalade (den åtalade)/sin försvarsadvokat och åklagaren som jämställda parter.
Huvudförhandlingen är uppdelad i tre moment: sakframställning, bevisning, där hela bevisningen ska läggas fram inför rätten, och slutanförande (också kallat plädering), leds huvudsakligen av åklagaren
Domstolen fungerar endast som medlare och senare som beslutsfattare(utifrån vad som avhandlats).
Det var sjukt intressant. Ett par snabba reflektioner bara, listan på dagsdos du tidigare visade är alltså från år 2000 då: