Män som kallar sig feminister = könsförrädare

Och hon hade så rätt så rätt. Men inte ens när dom manliga feministernas husgud VS säger som det är så skärper dom till sig. Vissa måste helt enkelt gilla självförnedringen eftersom dom så aktivt söker den.

Det funkar inte riktigt så tyvärr. Problematiken ligger mer i att kvinnor har åtagit sig rollen att definiera mansrollen åt oss utan att män har något att säga till om. Den makt som män tidigare har besuttits genom att vara försörjare och försvarare har blivit bortslagen. Staten försörjer nu kvinnor som inte kan bli försörjda (genom transfereringar från män). Kvinnors makt genom att vara den part som väljer partner och makten över sociala relationer finns kvar och har lett till en snedfördelning av makt till kvinnors favör.

Den sexuella makten och den sociala makten innebär tyvärr att män har väldigt lite att sätta emot och får helt enkelt lyda i den mån som det går. Det är därför män inte är fria att definiera sin mansroll längre, vi lever i ett värdemässigt matriarkat där enbart ett fåtal män har lyxen att kunna bete sig som de vill om de är tillräckligt framgångsrika eller populära för att kunna gå från normen.

Vill man se hur män definierar sin egen mansroll så kan det vara intressant att titta på de män som ingår i MGTOW. Tyvärr många bittra personer men de lever ett liv där de själva får välja vad som är viktigt för dem.

Det finns massvis med olika typer av feminister. Det jag eftersträvar är en värld utan klass där alla individer föds med samma värde och det döms efter sina handlingar oavsett kön, läggning eller etnicitet.

Vilket av det skiljer dig (som feminist) från en liberal?

1. Jag är anarkist och liberaler är något helt annat. Du kan läsa mer om det här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anarkism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalism

Det är två helt olika ideologier.

2. Anarkism och liberalism har teorier om hur hela samhället ska byggas. Feminismen är en ideologi som enbart handlar om hur jämställdhet ska uppnås. Sedan så finns feminism som valfria bihang i de olika ideologierna då finns det både socialistisk feminism och liberal feminism.

3. För att svara mer exakt på din fråga så utgår anarkismen från egalitarianismen och liberalismen utgår ifrån individers rättigheter. Anarkister hävdar att individens totala frihet uppnås endast genom att krossa alla strukturer som inskränker individens friheter. Liberalerna utgår snarare från att det inte finns några förtryckande strukturer utan allt handlar om positiva och negativa rättigheter där man ska se till att en individs rättigheter inte kränks.

Det bör nämnas att detta är inte så värst förenligt med det nutida statsfeministiska svärmandet kring tredje könet (eller hur många det nu finns). När jag för ett antal år sedan läste om feministers erfarenheter från svenska feministmöten (som i sin tur hade ägt rum ett antal år tidigare, så kanske talar vi här om slutet av 1990-talet och början av 2000-talet), så hade den stora majoriteten på dessa kört med den mer statsfeministiska linjen att män är mer eller mindre medvetet förtryckande mot kvinnorna. Mycket av genusreligionen kretsar kring föreställningar om att människor omedvetet följer normer som har skapats av det patriarkala samhället, utan att de nödvändigtvis behöver vara helt medvetna om dessa. I förbigående en utmärkt utgångspunkt om några föräldrar skulle opponera sig kring hur de påstås ha uppfostrat sina barn - genusvetaren vet alltid bäst, även om denna uttalar sig om saker denna varken har överhuvudtaget tagit del av och även om denna i övrigt inte kan ge några vetenskapliga belägg som stödjer dennas påståenden (eller kan förklara varför vetenskaplig forskning vederlägger många av dessa). Den mer medvetna patriarkala förtryckaren (och följsam förrädare, om det är en kvinna) lär väl förmodligen bestå av de som envetet fortsätter att ifrågasätta genusvetarens påståenden, speciellt om denna drar in vetenskaplig forskning, detta typiska exempel på att framhäva "manligt tänkande" som norm.

Som jag förstod det utifrån dessa texter, så var det rätt vanligt att t.ex. ha med en del manliga transvestiter på dessa feministmöten. Förvisso fanns det inte andra män med, men dessa transvestiter var populära då de ansågs just bryta mot de "manliga normerna". Åtminstone vid ett par möten ska mötet ha avbrutits av att mer militanta feminister marscherade fram till podiet och hävdade att transvestiterna inte hade där att göra, att de uppenbarligen var bara förklädda för att kunna spionera för patriarkatets räkning. Detta ska tydligen ha upprört många av de andra svenska feministerna. I båda förhållningssätten, så finns offermentaliteten, konspirationsteorier, vetenskapsfientlighet och hängiven tro, men de skiljer sig även onekligen lite sins emellan. Den ena inriktningen som är koncentrerad på det rent biologiska könet, ungefär som de tyska nationalsocialisterna var kring rasen, medan den andra är mer inriktad mot att se människan som en ren tabula rasa, d.v.s. Rousseaus flumskola som i mina ögon alltid har varit en motreaktion mot Upplysningen, snarare än en del av den. När man har tagit del av de svenska feministerna på svenska universitet, så är det också rätt uppenbart att samtliga är Upplysningsfientliga i en bredare mening än att de endast är vetenskapsfientliga. Sedan är det lite svårt att se hur deras sätt att tänka skulle ha haft färre vita manliga tänkare som föregångare än den mer vetenskapliga förhållningssättet, för vetenskapligt tänkande är och förblir en sällsam fågel sett till den totala mängden människor.

Edit: Om man är det minsta vetenskapligt lagd och accepterar de mest välgrundade resultaten från dagens forskning om människan och alla andra djur, så går det inte att hålla fast vid tabula rasa-föreställningen, eller låtsas att människan inte är en produkt av den biologiska evolutionsprocessen och att de beteenden som är kopplade till vissa biologiska faktorer, samt som återfinns även hos närbesläktade arter, redan uppstod långt innan människan ens utvecklades.

Tyvärr måste jag medge att F! skjuter sig själva i foten när de säger att de är ett parti för kvinnor. Om man säger att man bara är till för hälften av befolkningen i landet så är det inte så konstigt om man förlorar männens röster. Jag hade inte röstat på ett parti som inte ville ha min röst. Hur som helst så står även de för en liten del av alla feminister och jag tror verkligen inte att den generella feministen är emot män på något sätt.

Jag tycker det borde vara naturligt för varje man att hålla sig borta från feminismen. Tyvärr lyckas dagens samhälle ofta med hjärntvätten så att alldeles för många män omvänds till feminismen. Män ska kämpa för jämställdhet, inte för någon manshatande och kvinnobejakande ideologi, vilket dagens feminism ofta är.

Det är så märkligt det där. Jag umgås väldigt mycket med folk som av Flashback skulle kalla som radikalfeminister. Ingen av de hatar män. Rätt många av de har till och med pojkvän.

Kan det kanske vara så att Flashbackmännen har missförstått det hela. Att den kritik mot manliga normer som många feminister uttrycker inte är detsamma som manshat.

Är det kvinnohat att ge kvinnliga normer kritik och att vilja göra om hela kvinnan?

Nä, det gör ju feminismen också. Men det verkar undgå er antifeminister.

Sedan handlar det inte att göra om män/kvinnor. Det handlar att ta upp synliga problem som finns med normerna.

Kvinnor är för jävla mesiga. Dekonstruktionen av kvinnligheten måste vara prio 1 för man måste lära småflickorna tidigt att inte vara så inkännande och liknande och lära dom att slåss och bli mer som pojkarna för vi som samhälle kan inte ha det såhär längre där kvinnor inte tar sitt skattemässiga ansvar för landet utan väljer fel utbildning och fel jobb så att dom halkar efter och inte bidrar tillräckligt till samhället.

Börjar det bli problematiskt?