Bostadsbubbla i Sverige?

Problemet som jag påtalat om och om igen, men som inte verkar fastna hos vissa, är att en väldigt stor del av de som kvittar kapitalförluster mot inkomst av tjänst aldrig har några kapitalvinster ens vissa år. Resultatet är istället att de ständigt får en skattesubvention för att de har valt att låna stora summor.

De som är förnuftiga och sparsamma får istället vara med och betala subventionerna för de som är mer riskvilliga.

Ett betydligt rättvisare sätt att kunna kvitta kapitalförluster vore i så fall att man kunde rulla dessa framför sig ett antal år tills det finns kapitalvinster att kvitta mot. Efter en viss tid skulle dessa frysa inne (eller förfalla om det är ett bättre uttryck), då man uppenbarligen bevisat att det knappast kommer att finnas ett sådant kvittningsunderlag och man därmed förbrukat sin rätt till avdrag.

Och det än mer rättvisa systemet vore givetvis att alla privatpersoner betalade lika många kronor i skatt varje år. Jag vill inte subventionera andra människor, genom att betala högre % i skatt.

Systemet är givetvis inte rättvist och jag tycker inte heller att ett undantag så att man kvitta kapital mot tjänst är vettigt. Men samtidigt skulle jag önska att de var 100% avdragsgilla mot varandra och beskattades med samma summa och inte som dagens komplett förvirrade system. Men det skapar givetvis andra problem där ma nkan se till att man betalar 0% skatt men en sabla massa ränta till sitt eget bolag som man lånat pengar av osv.

Att du upprepar ditt påstående gör det inte mer sant. Det finns många som har kapitalinkomster ena året och kapitalförluster nästa år.

Källa på det?

I och med att kapitalförluster på aktier kvoteras till 70% upp till 100 tkr och därefter till 49% så brukar man ju möta eventuella förluster med att skatta fram latenta vinster samma år. Obegåvat att deklarera umderskott ena året och överskott nästa.

Har själv inga hårda fakta att komma med men tror också att flertalet människor som nyttjar ränteavdragen har mycket begränsade kapitalinkomster och att det vanligaste är att ränteavdraget kvittas mot skatt på tjänsteinkomster. Skulle man ta bort möjligheten att kvitta underskott från bostadsräntor så skulle väl kapitalstarka individer bara betala av sina bostadslån så är problemet med ett skevt skattesystem löst för dem.

Jag tror dock inte att våra politiker kommer att justera ränteavdragets konstruktion i nuläget men däremot sänka kapitalinkomstskatten till 20% vilket reducerar ränteavdragen med en tredjedel. Möjligen skulle underskott från räntor kunna kvoteras till exempelvis 70% (som förluster på aktier) också för att få ner avdragsmöjligheterna.

Ja,ja vi får se vad som händer efter valet.......

Vad som kan visa sig vara mycket begåvat är att inte sälja av dåliga innehav för att det leder till ett dåligt utfall skattemässigt.

Jag har stor och långvarig erfarenhet av detta och har sett åtskilligt för att veta vad jag talar om, både på det privata planet och i mitt yrke.

Om man vill komma åt uppblåsta priser så hade det varit effektivt, och jag är inte säker på att det är viktigt att ta hänsyn till att det ska vara rättvist. Det viktiga är att det inte skapas orimligt höga lokala marknadspriser som underminerar hela marknaden.
Att någon mer eller mindre förmögen privatperson som har låg belåningsgrad och hög inkomst, bosatt i t.ex. Stockholms innerstad, skulle få betala lite mer i ränta så länge hens bostad har ett orimligt marknadspris, är svårt att se som ett stort problem.

I ett stickprov som finansinspektionen gjorde förra året så hade endast 11% en belåningsgrad över 85%. Ett av tio hushåll hade blancolån. Belåningsgraden för nya lån ligger på 70% i genomsnitt. Av de som ligger över 75% så amorterar 8/10 2014. Skattereformer, energieffektivisering och energipriser är några faktorer som också har gjort baskostnaden lägre för en bostad. Jag tycker att det här visar på en helt ok situation. Det ser inte ut som att problemet ligger hos svenska låntagare i allmänhet. Däremot har vi lokala områden som är efterblivet övervärderade. Det behöver åtgärdas.

När svenska bostadsägare generellt sköter sina åtaganden samtidigt som idioter köper bostäder i områden med löjliga fantasipriser så är det ju helt fel att generellt höja räntan och insatsen, det är ju uppenbart vem som ska ha högre premie och stå för en högre andel av kapitalet som riskeras.


Att svenskar i allmänhet ska få mindre möjligheter att äga/bygga/ en bostad genom generella räntehöjningar och hårdare villkor är mer orättvist för fler, och bromsar dessutom utvecklingen. När många privatpersoner har råd att bygga/renovera så är det många som tjänar på det. Och det byggs för lite.

Hur definierar du orimligt marknadspris?

Det har jag inte gjort. Men det är ju inte svårt att se vilka lokala bostadsmarknader som avviker i prissättningen för likvärdiga bostäder gentemot snittet.

Om du inte kan definiera "orimligt marknadspris" blir förstås följande som du skriver helt innehållslöst.

Så vi ska alltså reglera priserna i de områden där det är högst efterfrågan. Det låter väldigt likt bruksvärdesprincipen...

Så om jag förstår dig rätt så ska alltså priset begränsas, det är nämligen det som händer om du sätter en högre ränta om priset går över ett visst belopp. Det kommer leda till att priserna placeras vid det tak du arbiträrt sätter. Strax utanför detta område kommer dock priserna gå upp tills de möter jämviktspriset. Folk kommer nämligen inte att sälja i de områden där priset manipuleras och det leder till att folk bosätter sig strax utanför det området och driver upp priserna till samma nivå.

Tänk att stockholms innerstad regleras med tanke på dess höga prisnivå som är över x, medan närförort inte regleras förrän priserna går över x. På den nivån kommer priserna balanseras ut.

Det leder vidare till att det blir än mindre intressant att sälja i stans populäraste område för det pris du får räcker inte till något bättre utan snarare tvärtom. Där dog marknaden, precis som bruksvärdesprincipen dödar hyresmarknaden. Manipulerar du artificiellt priserna kommer det bli än högre tryck på de bästa adresserna eftersom priset är reglerat men ingen kommer någonsin att flytta utan bostäder kommer ärvas och ges bort inom familjen... Bäst är det förstås för de allra rikaste som kan köpa flera bostäder till hela familjen till reglerade priser. Medan normala människor max kan köpa en bostad och det är tveksamt om den lägenheten ens når marknaden. Välkommen till en värld av svarta bostadsrätter för de som har cash att betala under bordet.

Låter det som en bra idé tycker du?

Du menar att det inte finns områden med höga bostadspriser baserade på spekulation? Eller att det inte finns övervärderade bostäder? Eller att bostäder i Stockholms innerstad inte är övervärderade?
Hela grejen med en bostadsbubbla är ju att bostäder är övervärderade, det är inte i Vetlanda eller Vimmerby som priserna ligger på en för hög nivå.

Är min definition av en övervärderad bostad viktigt för hur man löser den allmänna frågan om hur man ska förhindra övervärderade bostäder?

Isåfall känner jag mig hedrad.

Kan det även tänkas leda till att det blir mindre intressant att köpa bostad i attraktiva områden? Att attraktionen svalnar? Och att ingen bryr sig om rika ärver ner sina fastigheter till sina barn?
Menar du att rika familjer inte nedärver attraktiva bostäder eller köper dito till familjemedlemmar idag?

Att priserna balanseras ut är väl positivt? Eller gillar du obalanserade priser?

Det är förstås bättre att resten av Sverige får betala för att idioter betalar fantasisummor för attraktiva bostäder med prissättning baserat på spekulation.
Du verkar tro att det inte finns några bostäder utanför storstäderna.
Eller menar du att storstäderna ensamt bestämmer priserna? Då är det väl ännu viktigare att övervärderingen korrigeras? Med ett medel som är effektivt mot problemet utan att drabba de som inte har köpt en bostad till ett överpris?

Du menar att attraktiva bostäder i Stockholms innerstad idag är tillgängliga för alla? Att man kan vara låginkomsttagare och köpa en bostad där för priser som är i balans med inkomsten?

Eller att det är viktigt att spånhuvudet som köpte en övervärderad bostad får tillbaka pengarna som han har lagt ut?

Eller att vi inte kan kontrollera om svarta pengar är inblandade i bostadsaffärer? Om vi inte kan det, vad är det som säger att det inte sker svarta affärer även i dagsläget?

Min hållning är enkelt uttryckt att den som köper övervärderade bostäder ska bära risken själv i form av hög insats och högre ränta. Var är det orimliga?

Vi som inte har gjort sådana idiotköp vill inte vara med och dela på risken för dessa huvudlösa affärer. De som köper övervärderade bostäder är parasiter på bostadsmarknaden.