Meningen med livet - samlingstråd

Falsk dikotomi.

Desutom är denna falska dikotomi skapat på ditt underlag av krav om "absoluter"; där "absoluter" per se är högst diskutabla.

En falsk dikotomi är det bara om det finns fler alternativ än ett motsatspar. Det gör det inte. Tillvaron har ingen immanent mening. Alltså krävs det något transcendent för att den skulle ha mening. Finns det inget Valhall, himmelrike, sälla jaktmarkerna eller liknande, så finns det ingen mening.

Jo det gör det.

Svaret: "Vet inte" eller svar som tilläggar ordet "mening" betydelse från andra världsbilds-underlag än positivistisk materialism eller absolut idealism; som t.ex. kosmisk-objektiv relativism, där varje observations-perspektiv har sin "lokala mening".

"Vet inte" är inget svar.

Med "mening" avses här inga lögner eller dåliga ordklyverier. Med "mening" avses just något sådant som den kristna föreställningen om himmelriket. Det är själva frågeställningen. Det är just absolut mening som efterfrågas. Alltså: "Går livet ut på något?" eller "Har livet någon poäng?" Immanenent är svaret förstås nej. Det går inte ut på något att födas, växa upp, brytas ner, dö och förmultna. En femåring begriper det. En absolut mening kan alltså bara vara transcendent.

Faktum är att en meningsfull tillvaro är så svår att ens åskådliggöra för sig intellektuellt att man i brist på annat har hittat på dessa "ställföreträdande" begrepp för den som "paradiset", "himmelriket", "Valhall", "Eden", "sälla jaktmarkerna" etc. Rent intellektuellt förstår man bara att en absolut mening inte ens är möjlig i detta universum.

Naturligvis är det ett svar.


Det gör det faktisk för en hel del människor, som dock inte anser att deres subjektiva meninger är lögn eller ordklyverier.


Och när har "absoluthet" fått monopol på frågan om mening?


Där tror jag du kommer att få problem med en positivistisk materialist som vill beskriva "mening" i passiva deterministiska termer. Att nån annan sen vill tvinga "mening" in i absolut-idealistiska termer blir en definitions-fråga.

Om du inte vill förstå kan du ju alltid skriva på religions- eller paranormala forumet. Där kan man hitta på vad som helst som känns bekvämare att intala sig än verkligheten.

Det är underförstått att det handlar om "absolut" mening. Om det inte handlade om absolut mening skulle det bli ungefär som svaret på "Vad var meningen med att du åt middag idag?" Det är inte filosofi.

Jag skrivar redan på bl.a. religionsforumet, där jag överlag manifesterar mig som religionskritiker.


Och skulle en sån "underförståtthet" begränsa mig till endast absoluta filosofier?


Ingen lysande analogi, men OK.


Det är en begränsning till absoluta filosofier inte heller.

Eftersom frågan är ställd på filosofiforumet är svaret som efterfrågas metafysiskt. Det framgår också av de svar som man skulle få av en platonist, en kristen, en muslim etc. Meningen med livet är för dem att den som har uppfört sig som deras respektive lära uppmanar till efter döden ska belönas med en helt annan sorts tillvaro i idévärlden, himmelriket etc.

För den som däremot inte tror på själar eller kroppens uppståndelse i en helt annan tillvaro finns ingen mening. Alltså är det just en äkta dikotomi mellan dessa två alternativ. Det finns en metafysisk mening eller det finns ingen metafysisk mening.

Sen förutsätter frågan ett kontroversiellt ställningstagande, vilket nog är vad Bogomil påpekar, eftersom det i bästa fall är en öppen fråga hurvida livet är teleologiskt i den mening, du antar. "Vad är meningen med livet, objektivt sett?" borde först ställas efter en avklaring av "har livet en objektiv mening?". Kanske man också bör avklara vad man syftar på för sorts mening, som du själv är inne på.

jobba äta knulla dö, det är väl vad dom flesta gör iaf

Är det bara jag som kommit fram till att: Även om ödet inte existerar, och våra beslut går att ändra, så spelar det ingen roll? Det ger ändå inget att våndas över tidigare beslut. Det går inte ändra dom ändå.

Oavsett hur man försöker blanda in determinism och icke-determinism så fattades ändå besluten "så bra som möjligt". De enda gången man ska känna något över beslut som gått fel är när man verkligen tvingats göra "hafsiga" beslut utan att veta hur stor risk som ligger bakom.

Vill du verkligen köpa ett hus för 3MKR när du är student? Det beslutet kan knappast "kännas" bra, och det enda du bör lära dig av det är att kolla upp saker innan du fattar stora beslut. That's it.

Ödet? Fuck that. Även om det existerar går det inte bevisa. Det gäller bara att lära sig leva med de fysiska lagar som finns på plats, även om vi inte förstår dom fullt ut.

Meningen med livet är att skapa en bättre eftervärld punkt slut.